Timrå IK

Ta åt er, alla ni som berörs. I dagens ST står att läsa att Timrå IK återigen har medvind. Idag står det att läsa att fler än dem som följt laget de senaste säsongerna har hittat tillbaka. Nu vill man köpa sittplats, hyra en loge och vara en av alla andra. Min spontana reaktion är: ATT NI INTE SKÄMS?!!!

Å andra sidan förstår jag alla er som solade er i glansen, fick en käftsmäll, legat lågt ett tag för att nu söka er tillbaka. Jag förstår det. Men var befann ni er när föreningen var nere på botten? Ni försvann, ni var inte intresserad och låtsades som att föreningen inte fanns.

När det nu blåser positiva vindar hittar ni tillbaka. Jättekul! Samtidigt är det väldigt tråkigt. Var fanns ni när föreningen var i botten (på riktigt), när Timrå IK kämpade för överlevnad och när ni behövdes som mest?

Jag respekterar alla, utan undantag. Men jag har svårt för människor som enbart vill synas när det går bra. Att visa kärlek för en person/förening/företag oavsett hur det går är för min egen del ett bevis på karisma och styrka. Framförallt kärlek och respekt.

Timrå isstadion (eller vad det nu kommer att heta) har gapat tom under stora delar av de säsonger Timrå IK spelat i Sveriges näst högsta liga, efter degraderingen. Det var som att proppen gick ur när laget åkte ur och fler (inte alla) drog. Lilla Timrå med 20 000 innevånare har ett lag, en modern hall, alla förutsättningar att lyckas. Men då vill det till att fler sluter upp. Det räcker inte med alla "hardcores" utan A L L A måste sluta upp.

Personligen får jag 2000-vibbar. Nubben bygger något bra, flera väldigt bra värv. Dessutom flera väldigt duktiga spelare som valt att förlänga.
Samma budget, tufft att få ihop allt, men det ser onekligen bra ut.
Jag tror dessutom att Hallins utträde har öppnat en del möjligheter. Återstår att se hur man resonerar kring andra trotjänare som mest antagligen varit "skapligt" välavlönad.

I år finns det definitivt möjlighet att utmana även om jag tror att det är nästa säsong vi får anledning att jubla.