Det finns inte mycket att glädja sig åt för närvarande. Vi ligger sist i tabellen, vi förlorade bottenmatchen mot Malmö, det klagas kort och gott på det mesta. Det jag dock tycker är allra värst är att jag faktiskt INTE KÄNNER IGEN MITT TIMRÅ IK! Vart har spelglädjen, offensivlustan, fräckheten tagit vägen? Vi spelar ju INTE längre en positiv ishockey, just det gör mig bedrövad, förbannad och ledsen. Frågan kommer gång på gång likt en mantra: Vad har hänt med mitt Timrå IK...?
Det jag dock tycker är allra värst är att jag faktiskt INTE KÄNNER IGEN MITT TIMRÅ IK!
Vart har spelglädjen, offensivlustan, fräckheten tagit vägen? Vi spelar ju INTE längre en positiv ishockey, just det gör mig bedrövad, förbannad och ledsen.
Frågan kommer gång på gång likt en mantra: Vad har hänt med mitt Timrå IK...?