Det finns inte mycket att glädja sig åt för närvarande. Vi ligger sist i tabellen, vi förlorade bottenmatchen mot Malmö, det klagas kort och gott på det mesta. Det jag dock tycker är allra värst är att jag faktiskt INTE KÄNNER IGEN MITT TIMRÅ IK! Vart har spelglädjen, offensivlustan, fräckheten tagit vägen? Vi spelar ju INTE längre en positiv ishockey, just det gör mig bedrövad, förbannad och ledsen. Frågan kommer gång på gång likt en mantra: Vad har hänt med mitt Timrå IK...?
Laken: Precis vad jag nyss försökte ge uttryck för. Om vi fortsätter med det spel som nu presteras blir det kvalserien. Så varför inte återgå till TIK-spelet som det skall spelas - speed, offensiv, lust, glädje.
Våga och vinn tänkande, kan ge en vändning och ingjuta mod. Bort all kramp och ångest. Framåt grabbar, framåt.
Laken:Det är bara att vänja sig,får spelarna haka, interfera, slasha,hålla i klubbor för motspelaren och dra i tröjor ( som hör till fotbollen mer) utan att dommarna börja stävja detta otyg så kommer hockyn inte att vara ngn publiksport länge till. Ta bara för några år sen när Bo Bulla Berggren med sina underbara soloåkningar i slowmotion kunde lura ett helt lag upp på läktaren, i dag finns ju inte en chans till det .
jampa61: Helt rätt och får vi se en sådan grishockey som presterades igår så kommer vi att tappa mycket publik....
Tycker att vi mailbombar Bolibompa Ohlsson och tycker till...en spark i arslet skulle han ha...
Sen så är det tragiskt att behöva läsa om en pajas som Henrik Rhenberg...Han ångrar ingenting utan skulle göra om samma sak igen om det krävdes...!!! Snacka om att domarförbundet måste börja att agera och sluta upp med att försöka vara filmstjärnor...
Dag Ohlsson, Du är en pajas som borde ta tag i detta problem och inse att det till och med var hårdare bedömningar i SHG än vad det är i ES idag.
Med tanke på riskerna spelarna utsätter sig för så skulle inte jag heller spela med en lägre lön än Åhlunds...
.Tragisk olycka i Zurich i går..Witehalls skridsko träffade och skar halspulsådern av en spelare..men han verkar ha överlevt men ligger nedsövd....Detta var dock en olycklig situation som kanske kunde undvikits med ett halsskydd och har ingenting med domarnas insats att göra..
Det jag dock tycker är allra värst är att jag faktiskt INTE KÄNNER IGEN MITT TIMRÅ IK!
Vart har spelglädjen, offensivlustan, fräckheten tagit vägen? Vi spelar ju INTE längre en positiv ishockey, just det gör mig bedrövad, förbannad och ledsen.
Frågan kommer gång på gång likt en mantra: Vad har hänt med mitt Timrå IK...?