Går fortfarande som på små moln, efter den ovanligt vackra och alldeles underbara gårdagen. Det finns en Gud! En stig ut ur Dödsskuggans Dal!
Nu är det fan på allvar. Nu är det Timrå som lirar igen. Jag vet inte vad som hände i de första fyra matcherna - men det är glömt och historia. Det går inte att känna annat än kärlek till världen och allt den innehåller när man ser Timrå spela så vackert som de gjorde igår. Visst, en del säger att det var en skitmatch. Att pucken kunnat studsa lite hur som helst i tredje. Att Rönnmark med lite flyt fått in ett par tusenlappar på Oddset och att Timrås saga därmed varit all.
Så må vara. Men Skönheten besegrade Odjuret. Och möjligen tvärtom, när Hedström svarade fotbollstöntarna med två raka pärlor. Nu kan det inte bli annat än vinst i morgon. Jag försöker bolla fram och tillbaka, men det finns inga andra trovärdiga alternativ.
Gud finns inte där man tror. Vore antalet kyrkor och inavlade pingstvänner ett mått på gunsten i Vår Herres ögon skulle HV och Modo lira final. Så blev det som bekant inte...hohoho! Sorry, jag kunde bara inte hålla mig. Nä, Guds sympatier ligger annorstädes. Därför står, som Mike så förtjänstfullt påpekat, Det Sjunde Inseglet för dörren. Himmel mot Helvete. Väteperoxid versus Den Goda Smaken.
Inte fan kan detta sluta annat än lyckligt. Jag såg ingenting - nada! - som pekar på djurgårdsvinst. Det psykologiska övertaget är fullständigt bombardiserat. Och, vad ännu bättre är: Krykov - den gamle krokusen - är på väg att åter gå i blom. I går var han fullständigt magnifik. Därmed ser vi ut att mönstra åtminstone tre heta femmor i morgon. Förhoppningsvis med Zäta på tå igen. Gårdagens insats vill han nog glömma ganska fort. Inte minst tekningarna i främst första halvan av matchen.
Slut på ordbajsandet. Längtar tills morgondagen. Må slutspelsskäggen växa! Let's go Amish!
Patrick Polly: Så hittills har alltså 36 procent av våra mål kommit från backar. En av många nycklar till varför vi varit så framgångsrika så här långt. Vi behöver inte bara produktion från alla kedjor, att backarna nu också ... | Läs mer
Nu är det fan på allvar. Nu är det Timrå som lirar igen. Jag vet inte vad som hände i de första fyra matcherna - men det är glömt och historia. Det går inte att känna annat än kärlek till världen och allt den innehåller när man ser Timrå spela så vackert som de gjorde igår.
Visst, en del säger att det var en skitmatch. Att pucken kunnat studsa lite hur som helst i tredje. Att Rönnmark med lite flyt fått in ett par tusenlappar på Oddset och att Timrås saga därmed varit all.
Så må vara. Men Skönheten besegrade Odjuret. Och möjligen tvärtom, när Hedström svarade fotbollstöntarna med två raka pärlor.
Nu kan det inte bli annat än vinst i morgon. Jag försöker bolla fram och tillbaka, men det finns inga andra trovärdiga alternativ.
Gud finns inte där man tror. Vore antalet kyrkor och inavlade pingstvänner ett mått på gunsten i Vår Herres ögon skulle HV och Modo lira final. Så blev det som bekant inte...hohoho! Sorry, jag kunde bara inte hålla mig.
Nä, Guds sympatier ligger annorstädes. Därför står, som Mike så förtjänstfullt påpekat, Det Sjunde Inseglet för dörren. Himmel mot Helvete.
Väteperoxid versus Den Goda Smaken.
Inte fan kan detta sluta annat än lyckligt. Jag såg ingenting - nada! - som pekar på djurgårdsvinst. Det psykologiska övertaget är fullständigt bombardiserat. Och, vad ännu bättre är: Krykov - den gamle krokusen - är på väg att åter gå i blom. I går var han fullständigt magnifik.
Därmed ser vi ut att mönstra åtminstone tre heta femmor i morgon. Förhoppningsvis med Zäta på tå igen. Gårdagens insats vill han nog glömma ganska fort. Inte minst tekningarna i främst första halvan av matchen.
Slut på ordbajsandet. Längtar tills morgondagen. Må slutspelsskäggen växa! Let's go Amish!