Alla längtar vi hem. Och jag gillar iden om att vi hämtar hem VÅRA EGNA spelare först. - Och du Niklas, du är välkomen hem igen!
Så här säger han till Örnsköldsviks allehanda:
Kan det bli Modo igen? – Jag är från Ö-vik och Modo är min moderklubb och jag känner för klubben. Vi får se när...., men jag tror inte att jag platsar, säger Niklas och skrattar.
Sånt säger han bara för att inte stöta sig med publiken, han är bara lite streetsmart.
Det hörs långa vägar att han vill hem igen. Var skulle han i så fall säga "rent socialt"? Så skulle han inte uttrycka sig om han värkligen ville stanna. En lojal spelare säger ungefär så här: - Jag kan inte tänka mig spela i någon annan klubb än....
För det första är det redan - 16 grader i Timrå centrum. Jag menar det har redan frysit. (du bjöd in till den)
För det andra så får du nog se till att du har rätt sadel på cykeln så du inte blir steril. En sadel som lutar uppåt ger bättre kraft i trampningen men trycker på prostatan.
Annars är det rätt just just med den där långa backen från Skulnäsbacken ned till Bjästa. Där kan du passa på att vila dig och nästan rulla in till hockeykulturens vagga.
Ps. Om du är snäll kan jag ge dig dispens att åka moped. Ds
hellge: Hockeykulturens vaga??? Ja inte ligger den i banjo-land iallafall. Ta och studera din hockeyhistoria, det behövs. Personligen tror jag att Gunno väljer mellan Carolina och att stanna i Timrå.
hellge: Jaså, det är så pass kallt i Timrå? Jag befinner mig i Göteborg där visserligen vintern slagit till på riktigt allvar, men kylan håller sig än så länge på avstånd. Det torde väl vara lätt kylslaget uppöver Höga Kusten med, ja, med tanke på att det inte är så hemskt långt emellan..? Minns en match under fjolårets säsong då bilj-veln nästan frusit ihop väl framme vid Kempis i minus 20.
På tal om att skjuta puckar i öppna mål kan det kanske kännas lite väl överilat för gemene man att åka utanför Timrås kommungräns för att få känna doften av hockeykultur...
Du har förstått det där. När retstickor som mig är framme, då funkar det bäst med vänlighet. Man vet liksom inte hur man ska besvara den om man är ute på en retstickoturne
Själv gillar jag minusgrader, då är det fruset på Moälven och jag och de mina kan vara ute och åka skridskor på denna mänsklighetens pulsåder.
"Ja inte ligger den i banjo-land iallafall. Ta och studera" Du har tagit fel på instrument. Ukelele ska det vara.
Vi checkar in vid Frestelsens Tempel. Någon jagar mig med en stämpel. Mitt alter ego börjar undra. Varför jag håller andan och räknar till hundra. Jag klarar provet och blir klassificerad, som en idiot men fullt kvalificerad att lyda order och gå i sele. Någon sticker till mig en plastukelele och säger: "spela pojk, spela, spela." Min hjärna är varm men fingrarna stela. Plötsligt står jag med rumpan bar. Någon sätter eld på gamle tomtefar. Han skriker: "God jul! God jul! God jul! God jul! God jul! God jul! God jul! God jul!"
· 
- Och du Niklas, du är välkomen hem igen!
Så här säger han till Örnsköldsviks allehanda:
Kan det bli Modo igen?
– Jag är från Ö-vik och Modo är min moderklubb och jag känner för klubben. Vi får se när...., men jag tror inte att jag platsar, säger Niklas och skrattar.