Sicken trettondagsafton, jag kommer nog aldrig förlora den ur minnet, en repris på fjolårets kvartsfinal, Timrå liksom pulverliserade sönder MoDo. Å sedan följer trettondagjul med en förträfflig bulletin om att klubbet signat ett trayout kontrakt, hej å hå äntligen verkar kölvattnet se rätare ut. Däremellan finns lite skit kvar i hår(d)disken, men det är bara att radera mardrömmen från Ottawa å så kommer silvret bli stort om ett par dagar, belive Me.
Ha förtröstan, näsan över vatten ytan kanske något har inträffar some where?
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
