Nu har jag fått andra uppgifter angående Kapanen, men i övrigt var min känsla densamma. Vi var på väg att vända ett onödigt 1-3-underläge i matcher, då man totalchockades av en vändning åt fel håll i den helt avgörande matchen. Själv satt man som en jävla fiollåda efteråt och var allt annat än kontaktbar...
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
