Hahl Bundy: Vad kan jag säga, life´s a bitch! Nä nä....detta var min stora stund, dagen då fru Fortuna riktade sina dollarstinna blickar mot lilla mig. Utfallet blev knappa 70 000 och det är väl inte fy skam. Det är inte så att jag klagar...men efter att ha tjänat mitt uppehälle på det vis du beskriver och det äntligen briserar lite lycka, då blir det liksom en fingerborg typ. Nu har jag bränt mitt, nu är jag dömd för evigt till ett liv i skuggan. Medans du och andra har erat kvar och kan fortsätta hoppas på miljonerna.
FH - avdammad: Härligt med en del nostalgiska inlägg idag. 1965 var jag nio och fick börja följa farsan på Timrås/WÖ:s och Giffarnas matcher. Dessa lag fastnade längst in i hjärtat och är kvar där lika hårt fortfarande.
Men jag ä int bitter...