rådbjer: Fint skrivet iaf. Själv så blev det en och annan landhockeymatch också för det var där de stora bataljerna utspelade sig ute på gatorna runt om i landet i mitten på 70-talet. Det var då det var som hårdast att växa upp och försöka bli något!
20 grader kallt, en Sandströmsklubba tejpad med diverse olika kombinationer av eltejp och kladdisso. En gammal naggad tennisboll som var hårdare än den hårdaste gummitrissa. Ett par målramar som inte ens Foppa skulle kunna rubba och allra minst kunna driva i en spik i!
Så kom de hårda grabbarna, man darrade av skräck när Stor-Stefan laddade på ett slagskott från grannen Anderssons brevlåda med sin avslagna VictoriaVille från -71. Schwiissch lät det när den stenhårda tennisbollen snuddade de röda och förfrusna öronen som stack fram under toppluvan. Oftast så hade dessa s k hårda grabbar skruvat på ett plastblad som var så enormt hookade att även de gamla Tjeckerna skulle ha blivit avundsjuka.
Matcherna slutade allt som oftast att man fick uppsöka sjukhuset. Min mor var utom sig varje gång man skulle ut på dessa bataljer. Avslagna näsben, utslagna tänder ja minnena förföljer en än idag.
Idag så har barnen lyckligtvis bytt ut de gamla klubborna mot de något mer moderna innebandyklubborna och mindre skadebenägna innebandybollarna.
Men visst händer det att någon av mina pojkar kommer inrusandes in i köket gråter. Dom retas är väl den vanligaste skadan idag som dom åtstakommer varandra. Nä tacka vet jag förritiden då var det hårda fula men ärliga tag och man gick bara hem till mamma när det blödde som kraftigast.
Fint skrivet iaf. Själv så blev det en och annan landhockeymatch också för det var där de stora bataljerna utspelade sig ute på gatorna runt om i landet i mitten på 70-talet. Det var då det var som hårdast att växa upp och försöka bli något!
20 grader kallt, en Sandströmsklubba tejpad med diverse olika kombinationer av eltejp och kladdisso. En gammal naggad tennisboll som var hårdare än den hårdaste gummitrissa. Ett par målramar som inte ens Foppa skulle kunna rubba och allra minst kunna driva i en spik i!
Så kom de hårda grabbarna, man darrade av skräck när Stor-Stefan laddade på ett slagskott från grannen Anderssons brevlåda med sin avslagna VictoriaVille från -71. Schwiissch lät det när den stenhårda tennisbollen snuddade de röda och förfrusna öronen som stack fram under toppluvan. Oftast så hade dessa s k hårda grabbar skruvat på ett plastblad som var så enormt hookade att även de gamla Tjeckerna skulle ha blivit avundsjuka.
Matcherna slutade allt som oftast att man fick uppsöka sjukhuset. Min mor var utom sig varje gång man skulle ut på dessa bataljer. Avslagna näsben, utslagna tänder ja minnena förföljer en än idag.
Idag så har barnen lyckligtvis bytt ut de gamla klubborna mot de något mer moderna innebandyklubborna och mindre skadebenägna innebandybollarna.
Men visst händer det att någon av mina pojkar kommer inrusandes in i köket gråter. Dom retas är väl den vanligaste skadan idag som dom åtstakommer varandra. Nä tacka vet jag förritiden då var det hårda fula men ärliga tag och man gick bara hem till mamma när det blödde som kraftigast.