Johnny Bravo: Mina känslor för Timrå IK är nere på 90-talsnivå. Årtiondet då jag förbrukade x antal TIK-halsdukar, slängda i soptunnor i eller kring ladan. När jag efter varje avslutad säsong svor dyrt och heligt att aldrig, ALDRIG!!11! sättza min fot på en Timråmatch igen. Men likt förbannat stod man där i september igen. Ungefär där är jag nu.
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
