Jag menar att det finns vissa starka personligheter som man måste hålla med snarare på grund av vilka de är än på grund av vad de skriver annars blir man utstött och hånad.
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
