Timrå IK

Bragd-Birger: vet inte om jag vill klaga så mycket på Timrånerver. Tog ikapp två underlägen. Hängde inte med huvuden, tjafsade inte med domaren. En sån som Ritola såg betydligt spattigare ut.

Leksand är ett formidabelt motstånd. Men det här är klart möjligt.

El Maco: poäng där. Har ingenting att klaga på vad gäller inställning eller kämpaglöd, men tycker nog att den kyla som man uppvisat de senaste 10 matcherna var mindre påtaglig. Så lite nerver var det nog.

Men, givetvis: en formidabel insats värd all cred och respect när man lyckas knipa segern. Johnsson är ju helt fantastisk matchen igenom. Dahlén är bara sinnessjuk. Vilken jävla snubbe.

Stämningen i hallen? Lät gemytlig värre genom tv:n, trots att det var en bit från fullsatt. Hoppas på ännu fler på tisdag när dottern begår hemmaplansdebut.