Timrå IK

Blir inte klok på varken Ante eller lagets prestationer. Uppenbart är att vi - på förhand - hade ett "framtungt" lag och en undermålig backsida (framförallt numerärt).
Antes filosofi och ledmärke är "spelet utan puck", och där måste man säga att han lyckats. En rätt svag backsida och lite suboptimalt komponerad forwarduppsättning till trots.

Man kan tycka vad man vill om Antes filosofi, men i mina ögon är det uppenbart att han försökt att få fyrkantiga klossar att passa så bra som möjligt i runda hål. Vilket gjort att vi spelar rätt bra bakåt, men också att spelarna lägger oerhört mycket energi på just det defensiva spelet och allt som har att göra med att inte ha puck.
Offensivt fördelar vi mindre energi. Det är också tydligt att vi har en väldigt basic, och på pappret säkert fantastisk, plan för hur vi ska starta spelet från egen zon och etablera tryck. Problemet är bara att det går så fruktansvärt långsamt och är så lättläst. Inga backar (förutom Rindell) lägger ett förstapass framåt, utan man måste spela back-back. Sen en diagonalpass eller ett låååångt pass efter sarg som stillastående fw inte kan göra mer än toucha/dumpa ner.

När spelet funkar får vi stopp på anfallen i mittzon, eller ännu hellre redan i anfallszon. Det klarar vi av att göra rätt bra mot lag som har mindre spelskickliga backar. Mot lag som Växjö eller Skellet blir vi dock uppkäkade här. Spelarna ser ut att lägga all tankekraft på att "ligga rätt", och man klarar inte av att matcha farten på så sätt att man snabbt forecheckar tätt på backar som precis tagit emot pucken. Man hamnar lite på mellis, men försöker ändå fullfulja. Varpå dom spelskickliga backarna väntar, väntar...och sen passar den spelare som har en fri yta tack vare överbelastningen. Vips har Timrå tappat två forwards lite för djupt i offensiv zon och Växjö/Skellet kan anfalla med fart 4 mot 3.

Hade Timrå haft en backuppsättning med samma kvalitet som nämnda lag hade Antes filosofi dels funkat ypperligt, och dels hade man inte behövt implementera den lika fullt ut. Då hade Timrå lättare spelat sig ur press, forwards kunnat "nöja sig" med att vända upp i fria ytor och vänta på pass, uppspelen hade gått betydligt snabbare. Vi hade kunnat anfalla mot mindre samlat försvar, och kunnat hota centralt direkt utan att bara dumpa ner och jaga/ försöka komma in längs kanterna.

Så: Ante har lyckats rätt väl med sin defensiva strategi, och med tanke på hur det trots allt gått (framförallt gick första halvan) är det svårt att kritisera taktiken stenhårt. Men: det är fan ingen kul hockey. Och nu när man ser hur extremt lidande offensiven blir, och hur impotent och extremt beroende av spelarnas egna kreativitet den är, börjar man fundera på om det var den optimala strategin.

Det är ingen slump att vi är mer lyckosamma borta än hemma. Vi har ju skitsvårt att föra en match. Vi får ut extremt lite av den offensiva potentialen i truppen. Vi kan onda hur mycket som helst på EP, och det är tydligt att han inte är i någon som helst form nu, men hur mycket påverkar systemet egentligen? Hur hade han sett ut i ett lag med diametralt motsatt strategi (Oskars t ex), där man mer går på "anfall är bästa försvar"?

Nu är vi färgade av att vi åkte ur med dunder & brak 18/19, och att vi hamnade dyngsist och fick kvala förra säsongen. Jag fattar att man la upp säsongen utifrån mantrat "sätta defensiven!!!1". Men vi verkar ju inte kunna ta oss vidare. Det känns som att man försökt skruva på grejer och få till ett mer offensivt vägvinnande spel, men då havererar det ju totalt istället. Det börjar spruta in mål bakåt, inga spelare vet vad dom andra ska göra, offensiven blir ä n n u impotentare.

Jag hoppas att Kapanen vågar göra nödvändiga förändringar inför nästa säsong. Den här betraktar jag mer eller mindre som körd. Malmömatchen dödade typ 95% av lusten eller tron på vad det här laget kan prestera. Dödgrävarhockey FTW. Låt säsongen ta slut, och så kan man fokusera på exempelvis slutspelet i HA som kommer vara betydligt mer underhållande än Timrås krampande.

Vi måste få in minst en riktigt jävla bra konstruktiv back. Rindell tror jag stenhårt på. Han kan mycket väl bli ett monster nästa sesse. Men vi behöver en riktig kanon till 30-minutersback till.
Men det gäller att Kapanen styr upp lite här, Vi kan inte ta in fler Pääjärvis, Mieho, Svensson, Alvarez osv, oavsett hur duktiga dom är på att ligga rätt och jobba bra utan puck. Vi måste börja tänka lite mer på kreativitet och Framåt Marsch.

Tror knappast man byter coach nu, utan Ante får nog spela ut sitt kontrakt. Men sen måste vi få in lite nytt, fräscht tänk. Den hockeyn vi ser nu känns mer Elitserien 2004 än Mot Slutspel 2023.

Nu är man där igen.
Måndagar har varit rätt trevliga denna säsong, kommer många nya hockeypoddar, sammandragningar kring veckan som gått/helgens matcher, mycket artiklar med summering som kommer ut. Sällan jag ser fram mot måndagar, men denna säsong har detta varit uteslutande rolig start på veckan.

Nu vill jag inte ens nära komma i kontakt med något av det. 3 raka förluster, FBK lämnade väldigt mycket spykänsla kring lagets insats. Skellet är väl inget att säga om insatsmässigt men ändå en dryg förlust då jag var där live. Malmö vill man ta en våldtäktsdusch bara man tänker på.
Efterfrågar återigen en tjänst som med ett knapptryck kan göra att man döljer allt som gäller SHL i ens flöden.

Har ingen riktig tagning på hur vi ska avsluta denna grundserie på bästa sätt. Malmö tog lite luften ur. Är den kollapsen möjlig, där spelarna har vetskapen hur jävla dåligt de spelat hemma denna säsong inför en OTROLIGT tålmodig publik. Mot jumbon. I flermålsledning. I ett viktigt poängläge. Så vet jag inte vad. Ovärdigt räcker inte riktigt till.

Är väl fortfarande i affekt, men här dog ens tålamod lite. Jag tycker det är så många nivåer av svek mot sig själva, och inte minst oss fans. Men som vanligt drar man väl på klädnyporna i nacken för att tvinga fram ett leende, här inför morgondagen, och hoppas på en mirakelvändning.