Sådärja – det tog ett par dagar, men till slut begåvades även det här forumet med den obligatoriska blodtryckshöjande SSK-supportern och kan därmed betraktas som komplett. Om jag kunde begripa varifrån den här grinigheten kommer. Särskilt som vi SSK:are ju har en hel del att vara glada över för tillfället.
Efter den bedrövliga hösten (jag var en av de 833 – man behövde i alla fall inte köa så länge för korven) då ett hånat och mer eller mindre uträknat SSK till och med lyckades förlora mot Vallentuna hemma så vände ju allting i och med ödesmatchen mot Sundsvall. Medan vi som följt laget och utomstående betraktare väntade på att den lidnerska skulle gå över så fortsatte laget bara att mala på. ”Tråkhockey” hette det – och visst, det var inte alltför fagert alla gånger. So? SSK har tagit sig tillbaka till finrummet – och man har dessutom gjort det samtidigt som man sanerat sin ekonomi. För att citera förre ordföranden Peter Forsberg (bilhandlaren, inte hockeyproffset) så lyckades klubben ”gasa och bromsa samtidigt”.
Den förbättrade ekonomin har inneburit att man den här vändan har kunnat knyta till sig bättre (åtminstone på papperet) nyförvärv än förra gången det begav sig, mycket mer meriterade spelare än jag vågat hoppas på. Vad det sedan räcker till får vi se, själv skulle jag vara mer än nöjd om Sport klarar 10:e-platsen.
Efter att ha läst El Maco:s inlägg måste jag ta SSK i försvar på en (liten, medgives) punkt. Den trista anglifieringen åsido så är namnet Lightnings inte helt gripet ur luften, eftersom blixtar har förekommit på SSK:s tröjor av och till sedan Vicke Hallons tid på tidigt 50-tal (var inte med själv, men jag har bildbevis). Som ni kanske noterat är det klassiska S.et på magen tillbaka, även om det bara är för jubileumssäsongen. Nu fattas bara en fladdrande mantel så är sviden komplett (men det får vi kanske ta till 200-årsjublet).
Tycker Hockeysnack ser ut att kunna bli någonting riktigt bra, lovar att inte göra de här draporna till någon vana. Väl mött i Scaniarinken!
· 
här forumet med den obligatoriska blodtryckshöjande
SSK-supportern och kan därmed betraktas som komplett. Om jag
kunde begripa varifrån den här grinigheten kommer. Särskilt som vi
SSK:are ju har en hel del att vara glada över för tillfället.
Efter den bedrövliga hösten (jag var en av de 833 – man behövde i
alla fall inte köa så länge för korven) då ett hånat och mer eller
mindre uträknat SSK till och med lyckades förlora mot Vallentuna
hemma så vände ju allting i och med ödesmatchen mot Sundsvall.
Medan vi som följt laget och utomstående betraktare väntade på
att den lidnerska skulle gå över så fortsatte laget bara att mala på.
”Tråkhockey” hette det – och visst, det var inte alltför fagert alla
gånger. So? SSK har tagit sig tillbaka till finrummet – och man har
dessutom gjort det samtidigt som man sanerat sin ekonomi. För att
citera förre ordföranden Peter Forsberg (bilhandlaren, inte
hockeyproffset) så lyckades klubben ”gasa och bromsa samtidigt”.
Den förbättrade ekonomin har inneburit att man den här vändan
har kunnat knyta till sig bättre (åtminstone på papperet) nyförvärv
än förra gången det begav sig, mycket mer meriterade spelare än
jag vågat hoppas på. Vad det sedan räcker till får vi se, själv skulle
jag vara mer än nöjd om Sport klarar 10:e-platsen.
Efter att ha läst El Maco:s inlägg måste jag ta SSK i försvar på en
(liten, medgives) punkt. Den trista anglifieringen åsido så är
namnet Lightnings inte helt gripet ur luften, eftersom blixtar har
förekommit på SSK:s tröjor av och till sedan Vicke Hallons tid på
tidigt 50-tal (var inte med själv, men jag har bildbevis). Som ni
kanske noterat är det klassiska S.et på magen tillbaka, även om
det bara är för jubileumssäsongen. Nu fattas bara en fladdrande
mantel så är sviden komplett (men det får vi kanske ta till
200-årsjublet).
Tycker Hockeysnack ser ut att kunna bli någonting riktigt bra, lovar
att inte göra de här draporna till någon vana. Väl mött i
Scaniarinken!