Har läst inläggen sedan plattmatchen mot MIF men varit alltför bedrövad för att kunna ha någon åsikt. Men nu jävlar vill man lufta lungorna.
Har sett alla hemmamatcherna denna säsong. Det man direkt kan konstatera är att - De senaste hemma matcherna har backspelet varit ännu sämre än det brukar. Och inte bättre än förra året trots att Tjobba och Klockare var så "dåliga". Tyvärr är inte våra backar särskilt spelskickliga och uppspel a la Wallin i maghöjd eller Källarsson mil från klubb bladet gör anfallsspelet trögstartat. - Vår berömda speed har stannat av. Var är den frejdiga skridskoåkningen, forwards är mycke mera stillastående än förr. Kan bero på dåliga uppspel men ändå. - Nyförvärven har inte alls kommit upp i den klass man har rätt att förvänta sig med tanke på att de skulle höja laget. Den ende man kan ge överbetyg är Niklas Norgren med tanke på att han kommer från Allsvenskan. - Killarna ser inte taggade ut, en bit in i matcherna ser de mest ut att ha kramp och ångest. Igår efter 1-2 kändes det i luften att matchen var över. - Powerplay, Powerplay, Powerplay. Prata om kramp, de har ett helt företag att ens komma in i anfallszon, om de ens lyckas vill säga.
Men, men, hoppet överger aldrig, hur vända detta? Fakta är att backspel och nyförvärven lämnar övrigt att önska men jag tror inte att ännu fler nyförvärv gör någon skillnad. Låt Ed Ward och Ålund spela sig in i laget men inga fler. Tränarbyte kan hjälpa men här är jag osäker. Brukar endast ge en övergångseffekt på nån match men sen tenderar spelet att återgå till det vanliga.
Jag instämmer med den (FH?) som påpekade att en idrottspsykolog är det enda rätta. Det kan inte bli sämre så anamma våga-vinn. Ge grabbarna mandat att spela TIK-spelet, anfallshockey med speed. Ge backarna order att spela pucken i första läget till den närmaste med fart, ge fan i att vända hem och försöka med långa svåra uppspel. Låt Z slippa boxplay och dubbla byten. Träna upp två speciella powerplay 5:or.
Rip Kirby: Om du har ännu mer tid över på semestern, varför inte se en hel match med Lill-Strimma... Detta är den klassiska VM-matchen mot ryssarna från 1970 med Arne Carlsson-målet.
Har sett alla hemmamatcherna denna säsong. Det man direkt kan konstatera är att
- De senaste hemma matcherna har backspelet varit ännu sämre än det brukar. Och inte bättre än förra året trots att Tjobba och Klockare var så "dåliga". Tyvärr är inte våra backar särskilt spelskickliga och uppspel a la Wallin i maghöjd eller Källarsson mil från klubb bladet gör anfallsspelet trögstartat.
- Vår berömda speed har stannat av. Var är den frejdiga skridskoåkningen, forwards är mycke mera stillastående än förr. Kan bero på dåliga uppspel men ändå.
- Nyförvärven har inte alls kommit upp i den klass man har rätt att förvänta sig med tanke på att de skulle höja laget. Den ende man kan ge överbetyg är Niklas Norgren med tanke på att han kommer från Allsvenskan.
- Killarna ser inte taggade ut, en bit in i matcherna ser de mest ut att ha kramp och ångest. Igår efter 1-2 kändes det i luften att matchen var över.
- Powerplay, Powerplay, Powerplay. Prata om kramp, de har ett helt företag att ens komma in i anfallszon, om de ens lyckas vill säga.
Men, men, hoppet överger aldrig, hur vända detta?
Fakta är att backspel och nyförvärven lämnar övrigt att önska men jag tror inte att ännu fler nyförvärv gör någon skillnad. Låt Ed Ward och Ålund spela sig in i laget men inga fler.
Tränarbyte kan hjälpa men här är jag osäker. Brukar endast ge en övergångseffekt på nån match men sen tenderar spelet att återgå till det vanliga.
Jag instämmer med den (FH?) som påpekade att en idrottspsykolog är det enda rätta. Det kan inte bli sämre så anamma våga-vinn.
Ge grabbarna mandat att spela TIK-spelet, anfallshockey med speed.
Ge backarna order att spela pucken i första läget till den närmaste med fart, ge fan i att vända hem och försöka med långa svåra uppspel.
Låt Z slippa boxplay och dubbla byten.
Träna upp två speciella powerplay 5:or.
Timrå IK är dom bästa