Patrick Polly: kan inte riktigt uttala mig om förberedelserna, men jag tyckte att upplägget var märkligt. Visst, SCA-cupen ställer till det med att ligga där den ligger och innehålla undermåligt motstånd, men ändå. Matchen mot Sundsvall var man helt ointresserad av, och var tanken att dom etablerade spelarna skulle visa vägen och hjälpa junisarna blev det totalfiasko. Med något undantag var A-lagarna patetiskt obrydda. Respektlöst.
Innan dess möter man Brynäs (bra motstånd, men i realiteten hade man lika gärna kunnat möta Hudik eller nåt i en sån här första komma-in-i-matchfeeling-igen-tillställning). Därefter bra motstånd i Skellet och Lule, men då kör man back-to-back med minimal vila emellan. Weird. Rimligare hade varit att, t ex, först möta Skellet, utvärdera och se vad som ska skruvas på, träna, och sen möta Lule. T ex.
Löven möter man nedtränade, åker vattenskidor och silar puckar i BP när man står som stenstoder. Många bra och viktiga svar fick vi där? Modo - rimlig match, givet laddning och en fläkt av äkta hockeyintensitet. Genrep Leksand, lika menlöst som genrep alltid är, men inget att säga om.
Delvis pga upplägget ovan (samt så klart försäsong, ny tränare, känningar osv) lallades det rätt friskt med kedjeformationer. Med så många nya spelare, ny tränare - och därmed, gissar jag, skrotandet av steg 2 i Ollonhockeyimplementeringen - kändes försäsongen kukviktig. Det intrycket fick inte jag riktigt när jag följde den. Vilket kändes lite märkligt och otypiskt Timrå när man tidigare befunnit sig i samma situation (många nya, mindre profilstarkt lag än föregående säsong, ny tränare osv). Detta gjorde mig orolig, och intrycket i premiären bekräftade oron. Jag tyckte inte man såg redo ut. Trodde inte alls på EP-Jonte_Heikki, men av någon anledning fick dom famla i blindo i typ två perrar innan man upptäckte att det fanns noll kemi där. Hade gärna sett den slutsatsen dras innan premiärpucken släpptes.
I fjol torskade vi premiären efter ett furiöst och huvudlöst press-spel. Var väl inte jätteroligt det heller, men där fattade man ju i a f vad man försökte med. Och hade beredskap på att det skulle ta lite tid innan avvägningarna satt där. Den här premiären var enbart deprimerande. Man satt verkligen inte ihop någonstans. Extremt lättcheckade (värre än i fjol, och då var vi sämst i ligan), ytterst få kontrollerade ingångar i offensiv zon, grava problem i positionsspelet, noll killer-instinct bland våra tilltänkta målgörare ("vem kan jag passa?"), med mera med mera.
Nu är det fullt möjligt att jag drar löjligt stora växlar efter en premiärmatch, men som sagt: exakt alla farhågor som ploppade upp under försäsongen besannades. Hoppas verk-e-ligen att man ligger längre fram än jag befarar, och att man kan börja se tendenser i spelet i morgon. Skulle vara übermysigt att bygga upp någon form av förhoppning om att man kommer att kunna stå sig ok den här säsongen.
Bragd-Birger: Spelar skägget några byten imorgon eller sparar man honom till hemmapremiären? Mycket viktigt att han kommer in i laget snart för ökad stabilitet.
Däremot håller jag med om det som en del andra har skrivit. Tror inte vår backsida är vårt största problem i år utan centersidan. Samt att få ihop en helhet där lagdelarna sitter ihop och vi får till bra uppspel. Det är där man bör lägga krutet. Om centersidan inte fungerar tillfredställande bör man plocka in en bättre center rätt tidigt under hösten anser jag.
Innan dess möter man Brynäs (bra motstånd, men i realiteten hade man lika gärna kunnat möta Hudik eller nåt i en sån här första komma-in-i-matchfeeling-igen-tillställning). Därefter bra motstånd i Skellet och Lule, men då kör man back-to-back med minimal vila emellan. Weird. Rimligare hade varit att, t ex, först möta Skellet, utvärdera och se vad som ska skruvas på, träna, och sen möta Lule. T ex.
Löven möter man nedtränade, åker vattenskidor och silar puckar i BP när man står som stenstoder. Många bra och viktiga svar fick vi där?
Modo - rimlig match, givet laddning och en fläkt av äkta hockeyintensitet.
Genrep Leksand, lika menlöst som genrep alltid är, men inget att säga om.
Delvis pga upplägget ovan (samt så klart försäsong, ny tränare, känningar osv) lallades det rätt friskt med kedjeformationer. Med så många nya spelare, ny tränare - och därmed, gissar jag, skrotandet av steg 2 i Ollonhockeyimplementeringen - kändes försäsongen kukviktig. Det intrycket fick inte jag riktigt när jag följde den. Vilket kändes lite märkligt och otypiskt Timrå när man tidigare befunnit sig i samma situation (många nya, mindre profilstarkt lag än föregående säsong, ny tränare osv).
Detta gjorde mig orolig, och intrycket i premiären bekräftade oron. Jag tyckte inte man såg redo ut. Trodde inte alls på EP-Jonte_Heikki, men av någon anledning fick dom famla i blindo i typ två perrar innan man upptäckte att det fanns noll kemi där.
Hade gärna sett den slutsatsen dras innan premiärpucken släpptes.
I fjol torskade vi premiären efter ett furiöst och huvudlöst press-spel. Var väl inte jätteroligt det heller, men där fattade man ju i a f vad man försökte med. Och hade beredskap på att det skulle ta lite tid innan avvägningarna satt där.
Den här premiären var enbart deprimerande. Man satt verkligen inte ihop någonstans. Extremt lättcheckade (värre än i fjol, och då var vi sämst i ligan), ytterst få kontrollerade ingångar i offensiv zon, grava problem i positionsspelet, noll killer-instinct bland våra tilltänkta målgörare ("vem kan jag passa?"), med mera med mera.
Nu är det fullt möjligt att jag drar löjligt stora växlar efter en premiärmatch, men som sagt: exakt alla farhågor som ploppade upp under försäsongen besannades.
Hoppas verk-e-ligen att man ligger längre fram än jag befarar, och att man kan börja se tendenser i spelet i morgon. Skulle vara übermysigt att bygga upp någon form av förhoppning om att man kommer att kunna stå sig ok den här säsongen.