Swordster: Visst håller jag med om att det är de som håller känslorna vid liv mitt inne i serielunken. Men tänk följande: En spelare står nedåtböjd med huvudet först mot sargen. Tacklaren tar fart och trycker upp honom i sargen. Resultatet blir att spelaren åker in i sargen med huvudet först, med hjärnskakning och även bruten rygg eller nacke som möjlig utgång.
Att fullfölja en sådan tackling är inte känsla för hockey, det är idioti. Känsla för hockey har man om man satsar allt i tacklingar, schyssta tacklingar, men att ta tacklingar som kan innebära seriös skada på motspelaren är inte acceptabelt.
När man kikar in här så undrar man om det blivit ett forum för talangutveckling etc där bandaren går på repeat. Diskussionen är rätt tradig nu, där det verkar endast handla om att ha rätt och bräka sig i sin egen förträfflighet.
En spelare står nedåtböjd med huvudet först mot sargen. Tacklaren tar fart och trycker upp honom i sargen. Resultatet blir att spelaren åker in i sargen med huvudet först, med hjärnskakning och även bruten rygg eller nacke som möjlig utgång.
Att fullfölja en sådan tackling är inte känsla för hockey, det är idioti.
Känsla för hockey har man om man satsar allt i tacklingar, schyssta tacklingar, men att ta tacklingar som kan innebära seriös skada på motspelaren är inte acceptabelt.