HH: Stöd från läktaren är viktigt, men...har du inte överskattat supporterns inverkan på resultatet en smula? Jag respekterar din optimistiska hållning och ovilja att kasta skit på laget eller enskilda spelare. Gott så. Däremot blir jag lite förbryllad när du, gång efter annan, finner anledningen till lagets kräftgång på publikstödet. Vad jag har förstått (nej, jag var inte där) var det inget fel på trycket hemma mot Djurgårn t ex. Trots detta gjorde laget, enligt rapporter, en riktig plattmatch. Vad beror detta på? Att supportrarna inte gjorde tillräckligt? Att alla medgångssupportrar stannade hemma? Eller har laget möjligen någon minsta ynklig del i att det blev som det blev?
Jag tycker inte heller att det är kul att läsa sida upp och ner med negativa inlägg där laget sågas. Men jag har förståelse för att det blir så. Laget ÄR sämst i Elitserien. Folk känner sig besvikna. Timrås Gästbok är en av de livligaste här ute i cyberrymden. Det beror på en sak: engagemang. Det finns helt enkelt en jävla massa folk som bryr sig om hur det går för Timrå. När det går bra är det uppåt värre, spontana 'JAAAA!!!!' osv...vid förlust blir det tvärtom. Och nu, när laget förlorat sig genom 3 månaders elitserie är det inte klackarna i taket. Konstigt?
Jag personligen läser hellre kritiska, någorlunda nyanserade, inlägg än 'Kom igen! Dom är bara inne i en svacka, det blir slutspel! Jävla medgångssupportrar! Timrå har ett kanonlag egentligen!' osv. Att stenhårt tro på en mirakelvändning nu är inte verklighetsbaserad optimism. Det är att stoppa huvudet i sanden och tro på Kejsarens nya kläder.
Jag känner mig oerhört bitter, besviken, deppig...hela hösten har varit ett enda stort mörker. När jag ser på tabellen och konstaterar att Timrå är Elitseriens sämsta lag gör jag det inte för att vara taskig. Jag vill ingen i laget något ont. Jag älskar inte Timrå IK mindre för det. Jag tar inte Timrås förlust rent personligt. Laget förlorar inte för att jävlas. Ingen slår en indianare bara för att han tycker att det blir för jobbigt att lägga en schysst macka.
Men, hjärtat blöder. Jag lider oerhört. Jag får panik när jag tänker på Timrå i en kvalserie med Leksand och Löven. Därför blir jag tvungen att skriva frustrerade, negativa inlägg som detta. Trots att jag verkligen VILL vara optimistisk och se framtiden an med tillförsikt.
Jag tycker inte heller att det är kul att läsa sida upp och ner med negativa inlägg där laget sågas. Men jag har förståelse för att det blir så. Laget ÄR sämst i Elitserien. Folk känner sig besvikna. Timrås Gästbok är en av de livligaste här ute i cyberrymden. Det beror på en sak: engagemang. Det finns helt enkelt en jävla massa folk som bryr sig om hur det går för Timrå.
När det går bra är det uppåt värre, spontana 'JAAAA!!!!' osv...vid förlust blir det tvärtom. Och nu, när laget förlorat sig genom 3 månaders elitserie är det inte klackarna i taket. Konstigt?
Jag personligen läser hellre kritiska, någorlunda nyanserade, inlägg än 'Kom igen! Dom är bara inne i en svacka, det blir slutspel! Jävla medgångssupportrar! Timrå har ett kanonlag egentligen!' osv. Att stenhårt tro på en mirakelvändning nu är inte verklighetsbaserad optimism. Det är att stoppa huvudet i sanden och tro på Kejsarens nya kläder.
Jag känner mig oerhört bitter, besviken, deppig...hela hösten har varit ett enda stort mörker. När jag ser på tabellen och konstaterar att Timrå är Elitseriens sämsta lag gör jag det inte för att vara taskig. Jag vill ingen i laget något ont. Jag älskar inte Timrå IK mindre för det. Jag tar inte Timrås förlust rent personligt. Laget förlorar inte för att jävlas. Ingen slår en indianare bara för att han tycker att det blir för jobbigt att lägga en schysst macka.
Men, hjärtat blöder. Jag lider oerhört. Jag får panik när jag tänker på Timrå i en kvalserie med Leksand och Löven. Därför blir jag tvungen att skriva frustrerade, negativa inlägg som detta. Trots att jag verkligen VILL vara optimistisk och se framtiden an med tillförsikt.