Knylan: Det tordes aldrig jag göra då en vakt hotade slänga ut mig när jag råkade vända på huvudet för att se vem som skrek ut sitt bifall över att Mange låg kvar på isen efter en tackling. Men som sagt, nära kommer man ju. Trist bara att allt som händer försvinner nånstans vid mittlinjen. Sist jag var där studerade jag hemmaklacken noga och när de var besvikna jublade jag...
