Per HApps: Redan i förordet skriver Liljedahl att man alltid kan diskutera valet av spelare. Mathiasson tycker jag inte hör hemma i en bok skriven om Timrå IK 2004. Han kan få vara med i en bok när han lagt av. I så fall saknade jag Jocke Nilsson mer. Men syftet var väl inte att utse tidernas största hjältar heller.
Jag tycker tvärtom att artiklarna om Styf, Kapanen och Koskinen var de mest intressanta för det var i de jag lärde mig mest. Jag visste inte att Kapanens farsa var så känd till exempel. Koskinens självbild var också intressant. Eller för den delen kapitlet om Nordgren inklusive utskällningen av Nubben.
"De gamla" spelarna har varit med förr men det är ju kul för de som inte läst in sig på våra gamla världsmästare tidigare att få en chans att lära sig om dessa.
Jag jämför inte den här boken med Timrå IK, en klassiker. Den här är skriven av ett proffs vilket märks i hur texterna är uppbyggda. Timrå IK en klassiker är mer ett uppslagsverk med intressanta anektoder och unika bilder. I båda böckerna finns små faktafel men det är fler i Liljedahls bok. Exempelvis kallas Martin Lindman konstant för Mikael. Och Robban minns fel i vilken match Peter Smedberg slogs i Uppsala. Det var i näst sista omgången...
Vi tycker om dig jättemycket, men ibland går topplocket och det skrivs massa tok. Oftast menar vi det kanske inte, men ibland har vi kanske också lite rätt.
