Timrå IK

Efter fem år i eliterien och kvart och semifinaler som facit trodde jag och ett flertal att vi skulle vara hyffsat etablerade. Beroende på en fin arena, erkänt duktiga tränare och en sudd pengar på banken.

Nu står man här inför tredje advent med en långnäsa som jag har monterat städhjul på och fattar noll.

Vad beror det nu på att man känner kvalseriespöket flåsande i nacken?

Är klubborganisationen för liten / för stor / för orutinerad / inte tillräckligt hungrig / saknas det folk med ett stort Timråhjärta / saknas det rutin från näringslivet / är man ödmjuk inför uppgiften / osv osv?

Jag saknar Jan Söderström som ordförande , inget ont om den sittande, men Janne har varit med om dom riktigt svåra åren när Styrelsemedlemmarna fick skotta tak för att få ihop pengar till en bussresa till Vita Hästen, när det var 75 betalande på en skitmatch 85. osv.

Janne är Timråsjälen personifierad och jag saknar hans närvaro.