Brynäs IF

Jag tycker att det alltid är mest givande att grunda sina synpunkter på materialet man i dags läget fogar över; istället för någonting som behövs adderas till det. För i sanningens namn (om jag som utomstående tillåts titta in med o suddade ögon) -handlar Brynäs problem inte om vad laget inte har: Utan om hur det som man har används på ett effektivt sätt.

De två första hemmamatcher Brynäs ny lirat i ERP Monitor Arena; berättar ju sanningen: Brynäs IF anno 25/26 är väldigt framtungt. Er offensiv med Jakob Silverberg i spetsen är ju spetsig som f*n! Fy FAN vilken GRYM ishockeyspelare har är! Men vinnande ishockey är en balans mellan förvar och offensiv. Och allting i modern hockey handlar i första hand om att bygga sin offensiv ur sin defensiv. Allt börjar ur tryggheten i att man litar på sin egna defensiv.

Precis som bland våra egna supportrar; är för många lite för snabba på att peka fingrar; och slänga spelare under bussen. Efter 0-3: Gissa hur många LHF supportrar ville slänga hänga merparten av Luleå Hockeys backar från Bergnäsbron? Och av vad jag läst här på forumet: Verkar ju många ha liknande åsikter både om målvakter, backar och ledning i Brynäs IF just nu. Men med nyktrare ögon; går det ju se att det är Brynäs tröja nummer 33; som dominerar där ute med sin individuella skicklighet och pondus. (Något han förövrigt alltid har en oförskämd ovana att göra mot oss.) Det är inte många en-mot-en där ute han torskar i matcherna.

Problemet (som jag ser det) är att även om Jakob är loket i Brynäs. Är det offensiven han drar igång. Och när detta resulterar (som det ofta gör) -är det lätt för spelare och känna att: -Vänta nu: -Det här går ju skit bra för oss. Men en match 60 minuter i SHL; innebär att man även måste kunna iaf vara beredd hantera motståndarnas offensiva spets. Och nu kommer hela min poäng här: Om ett lag har merparten av sin yttersta spetskompetens längst fram; är det mycket svårare att hantera ett ökande tryck längst bak. Det här handlar sällan om att man har fel spelare för detta. Detta handlar oftast om att någonstans brister det i lagets spelidé över det vinnande ishockey konceptet: Defensiven först.

Jag som ishockeyälskare värderar faktiskt en monster skott täckning med suspen -före en 'klubba skridsko upp i nät taket'. Detta för att detta bygger karaktär i laget + höjer lägsta nivån -samt visar inställning och offervilja för laget/föreningen. Detta istället för måla upp en illusion över hur jävla balla man tror att man är.

Vi hade Mattias Bromé borta igår. Gissa pga av vad? Jepp: Sviter efter en skott täckning. Detta är alltså en spelare som vann vår interna poängliga gångna säsongen.

Alla i ishockey Sverige pratar om 'klubbhjärta'. Vad är det egentligen? Innebär det endast att skriver för klubben i ens hjärta: Eller betyder detta någonting mer? För mig är klubbhjärta är viljan att även tacksamt kunna ta en mindre glamorös roll: Att blöda för sin förening -för att se den vinna.

Gå igenom matchen en gång till; och se hur det petas -istället för täcks helhjärtat defensivt. MEN kom ihåg: Kapa inte spelarna som vilar. Lägg istället ner energin på det bästa sättet att få dem göra rätt.

Gällstedt sa i princip: Mindre bågar; och mer närkamp spel med start och stopp. Men med en av SHL: mest rutinerade och äldsta medelålder på truppen; måste man orka göra detta i 60 minuter också. Och 'här' tror jag att Gällstedt & co har lite att jobba med.