Brynäs IF

honken21: Fast det där att de skulle sakna Brynäshjärta för att de går till andra lag är ju lite orättvist. De är primärt anställda och behöver under en relativt kort karriär tjäna ihop pengar så att de kan försörja sig själva och sin familj. Många gör extrema uppoffringar genom att vara ifrån sina familjer för att kunna spela i SHL och få göra det som de brinner för, jag tycker det är rätt taskigt att anklaga folk för att "sakna Brynäshjärta" för att de prioriterar sig själva framför laget.

Tänk dig själv, du flyttar till ett annat land för ett jobb. Du trivs skitbra på jobbet, kollegorna är grymma, du kan inte vara mer nöjd. Efter tre år sitter du i möte med din chef för att diskutera din framtid. "Vi vill gärna ha dig kvar, men vi kan inte erbjuda någon löneförhöjning. Vi kanske till och med måste sänka din lön lite. Och vi erbjuder inga andra arbetsuppgifter, du får kanske dessutom räkna med att bli av med några av dina projekt som du verkligen gillar att jobba med, för vi har anställt andra att göra det. Men du får gärna stanna!".

Senare samma eftermiddagen blir du uppringt av en rekryterare hos ett konkurrerande bolag. "Vi vet att du kan mycket mer än vad du får visa där du är idag. Vi erbjuder dig 1,5x din nuvarande lön, du får fortsätta vidareutvecklas och vi garanterar dig att du får bättre projekt att arbeta med."
Är det orimligt att du byter jobb i det läget?
Högst troligt inte, snarare så att jag skulle tycka att den som inte byter i det läget är rätt dum i huvudet och gör bort sig.

Supporterskap är något annat än att vara ishockeyproffs, få det inte att framstå som att de inte bryr sig om Brynäs för att de ser efter sig själva - Både Kopacka och Trivigno har gjort tillräckligt för Brynäs för att slippa höra sådant.

Eller ska de behöva spela för under marknadsvärde som någon form av tacksamhetsskuld för Brynäs...? Eller för att de älskar Brynäs...?
Förklara gärna, för jag förstår inte resonemanget.