Frisco: Haha, nä det var inte brådskande utan man beställda helt enkelt en uppringning via Televerket. En polare från Bredbyn kom på den geniala idéen, vips var man framme. :-)
NuMo: Den kvällen var jag på Strömmen och söp, det minns jag bestämt. Förfest borde ha avnjutist till tonerna av Iron Maiden, Metallica, 220 Volt, Yngwie och smått fantasiska Savatage, ett band jag hårddiggade då.
1986 var förövrigt ett riktigt bra år i den Lumberska uppväxten, myndighetsåldern nåddes och bil kunde framföras. Löner (dock blygsamma) började ramla in i stället för studiebidraget och man fick helt plötsligt råd att beställa biljetter på Svala Söderlund, efter ett jävla telefonköande, till konserter på Hovet.
NuMo: 1986 var ju året då Plame mördades också. Det är ju också en sån där händelse som har den graden att man kommerihåg var man befann sig, ja, nästan exakt vad man gjorde då man fick veta vad som hade hänt. 1986 var jag 15 år. Livet lekte och "Turbo" med Judas Priest snurrade varv efter varv på vinylspelaren. Jag lyssnade en hel del på Iron Maiden också men hade från början lite svårt att ta till mig "Somewhere in time"-plattan. Åtminstone i jämförelse med alseter såsom "The number of the beast" och "Killers". Fast just den jämförelsen faller kanske på sin egen orimlighet eller nåt.
Uggla lyssnade jag också på. Fast detta blev nog tillåtet först hos kompisar. Det var ju den där fåniga ungdomsåldern då man var tvungen att ta ställning - hårdrock eller synth. Och som uppvuxen med framför allt Maiden så fanns det ju liksom inget alterrnativ. Men Uggla funkade. Han var ju rebellisk. På sitt sätt.
Nåväl, tillbaka till Palmemordet då. Jag, eller vi, befann mig/oss på konfirmationsresa i Åre i februari 1986. När vi kom ner till frukost den morgonen möts vi av vår konfirmationspräst Anders Sundqvist som bad oss alla sätta oss ner vid borden innan han började prata om det. Usch, en hemsk känsla.
Byggen ja. Jag byggde nog inget. Ja, kanske att man byggde nåt på sin gamla Zündapp KS50 av 1976 åts modell. Vinröd var den. Ommålad och ogrann. Inte av mig utan av min kompis - den tidigare ägaren - vi kan kalla honom Kristian. Trimmad var den också. Det var kul. Minns att man aldrig såg ett slut på saker att leka med eler att försöka greja med själv. Kompisarna som höll på med radiostyrda flygplan minns jag höll till på nån gräsplätt bortanför IKEA i Birsta strax söder om Timrå. Där sov vi över ett flertal gånger. Mina första öl rann nog ner där tror jag. Full, fullare, fullast var jag, men ingen vet nar jag såg på.. nej, det var ingen Hanna som gick ner i nån å där inte. Man kände nog knappt av ölen. Klass 2 var det ju bara. Pinsamt. Så några minnseluckor från just det året kan jag inte skryta med.
NuMo: Nä, det är dålig respons i tråden. Byter årtal till något aktuellt i stället.
26 april 1986. Det måste väl de flesta komma ihåg. 20 År sen på dagen nästan.
I alla fall. Det var "Härliga Tider Strålande Tider", som Thor Modéen skulle ha sagt. Edvin Adolphson gjorde förövrigt sitt sista stora framträdande på film i just den filmen. Han skulel sedermera gå bort endast 86 år gammal, men det var 1979 så något Tjernobyl hann han inte med.
Klockan 01.23 lördagen 26 april 1986 smälte Tjernobyl 4 ner till en flytande massa. Reaktorhärdens strålning fördes med i regnmolnen och strödes ner över alla som bodde i Ångermanland, mer eller mindre. Från den tiden skulle var mans älg bli ren och grävas ner i stället för att ätas.
Själv så jobbade jag något år senare med att nätfiska sjöar för att kunna mäta upp cesium 137 i abbarn och i gäddan. becquerelhalten visade sig i ofta vara mellan 5-20 000. alldeles för mycket för att vara bra för magen. Samhället tog krafttag mot eländet och höjde gränsvärdena för vad som var nyttigt att få i sig med ett par tusen Bq.
Man lärde sig filéa Abbore det året vill jag lova. Allt till tonerna av Anna Books - Killsnack eller Thåströms Var é Vargen. "Tummen", en av våra livs levande hockeyorakel, fick sitt lystmäte med "Fula gubbar" och "Joey Killer " med Magnus Uggla. En musiksmak som sedan för alltid skulle fastna i hans närvarande medvetande.
För mig vad det ändå Duran Duran som gällde. Not, not, notorius sköljde över lägenheten på den tiden. Jag hade ju nyss flyttat till min nyköpta tvåa i det s.k. T-Huset i Sollefteå, med utsikt över anrika Sobra, (Sollefteå Bryggeri AB).
Ja, där har det förövrigt bryggts goda drycker som man vill komma ihåg, men som gör att man ibland får minnesluckor.
Kommer inte riktigt ihåg om jag byggde något under den här tiden, det är väl en minneslucka.
Ähh! Kom igen nu. Vad gjorde ni under Canada Cup 1976. Skriv vilken musik ni lyssnade på och vad ni kände. Var ni kär i någon tjej, eller blev er hund avlivad? Vad vet jag. Själv spelade jag The Osmonds på en sk. tape-recorder och på dagarna bäckmetade jag i stadsparken.
Det var tråkigt att vi förlorade mot Finland med 8-6 men det kompenserades med att ag fick min första byggsats. Ett Spitfire flygplan i plast.
Min största idol Ingemar Stenmark slog ju dessutom igenom när han vann sin första Världscupseger i Aspen Colorado. Därefter så stannade Sverige varje gång han åkte. Då kunde man ju passa på och spisa lite ABBA. Jodå. Jag blev lite kär i Agneta, men vad Anne-Frid gjorde i gruppen det förstod jag aldrig.
Hade en grnne i huset som var aningen pilsk, fast hon bara var nio år. Det gick inte så bra för henne senare heller. Fnaskade en del år i huvudstaden, men nu så verkar det gå bättre igen.
Canada Cup spelades egentligen med Thorleifs i bakgrunden.
Wayne Gresky:Pimp my rod-NuMos intresse för fiskning är inte synonymt med att han brukar få fisk. NuMo är främst en revblötare, flugflygare och pimplare.
Ja det här är en fortsättnig på alla andra musiktrådar, men så mycket mer preciserad. Klipp från galan via you tube (och andra) välkomnas.
Vi kommer ofta ihåg var vi var, vad vi gjorde och hur vi reagerade när det gäller negativa stora händelser. Palmemordet, Twin-Towers, Estoniakatastrofen osv.
Men det finns väl positiva upplevelser att minnas också? Alla var inte födda när Johansson mötte Patterson.
Nu undrar jag om det var fler än jag som satt uppe under Live -Aidgalan 1985. Vad kommer ni ihåg från den tiden. Varför satt ni och tittade, vad ville ni se? Levde det upp till era förväntningar? Eller så saker som låg i tiden. Vad gällde i livet då? Känslotillstånd, ny tv, Vad som helst, men det är Live Aid som gäller.
Liten rep. Allt startade med att Bob Geldof, då sångare i gruppen The Boomtown Rats, såg en BBC-dokumentär om svälten i Etiopien. Geldof bestämde sig för att samla folk han kände i musikbranschen för att spela in en skiva och på så sätt samla in pengar som kunde hjälpa de svältande. Gensvaret blev enormt. Först kom brittiska singeln Do they know its christmas. Sedan kom efterföljaren We are the world i USA. Allt kulminerade sedan med de två konserterna sommaren 1985. Sammanlagt samlades det in $140 miljoner.
För det första. Madonna var i ropet. Själv hade jag av någon konstig anledning redan en skiva av henne. Visst den var bra, riktigt bra, men det var ju bara på skiva.
För första gången fick jag se Madonna live. Det var fantastiskt. Hon strålade utöver det vanliga... för mig. Det var något extra.
Men skit i det. Jag ägnade tiden åt att göra något viktigt. När jag fyllde fjorton (1980) och jag fick jag en fantastisk present. Ett flugspö i byggsats. Tyvärr var det över min horizont att byga något sådant just då. Flugspöet blev liggande i sitt paket till just den är magiska kvällen/natten.
När galan var över så var flugspöet klart, det behövde bara lite extra torktid till lacken över spöringarna.
Flugfiskespöet är inte speciellt märkvärdigt. Hur enkelt som helst men många personer som provat det säger att de skulle vilja ha ett lika skönt spö.
Det är jag stolt över. Men faktum är att jag bär med mig känslorna från Live-aid-galan också, kanske tack vara fiskespöet.
