{8225}: När Roys refräng kommer och hans jazzburk gungar i takt i gungstolen är det fan omöjligt att hålla tillbaka tårarna. Det är relativt subtilt, men sammanfattar likväl musikens magi på ett helt fantastiskt vis. Han må vara borta, men hans sångröst och musik lever kvar för evigt.
Rip Kirby: Har aldrig postat här förut tror jag. Men upptäckte att SVT har lagt ut en serie igen som heter Krigets unga hjärtan. Handlar om 5 ungdomar i Tyskland under kriget. Man får känslor för dom fast det är tyskar..
MoDo vinner guld, typ, samma känsla