puffe: När Roys refräng kommer och hans jazzburk gungar i takt i gungstolen är det fan omöjligt att hålla tillbaka tårarna. Det är relativt subtilt, men sammanfattar likväl musikens magi på ett helt fantastiskt vis. Han må vara borta, men hans sångröst och musik lever kvar för evigt.
puffe4: Det är ju kanon att du hittar rätt låt och som jag sagt har ni samma skalle och humor. Känns jättebra, han lyssnar på oss och väntar på hockeymatchen, Löven-MoDo!
