Café

Jag tycker fortfarande sysselsättningsfrågan är mycket intressant. Framför allt då det gäller barnfamiljer. Jag har fortfarande svårt att se, eller rättare sagt så förstår jag inte hur man tänker då man tvingar endera part att flytta från sin familj då man befinner sig i ett utanförskap.
Det är lätt för en som har ett arbete att häva ur sig en massa okvädesord om arbetslösa, bidragsgivare etc. Hamnar man där tror jag tongången är en annan.

Jag är ingen förespråkare när det gäller bidrag i olika former. Oftast leder bidrag till lathet. Ju generösare bidragen blir desto "latare" blir gemene man.
Men inga regler utan undantag. Om regeringen stramar åt reglerna kring arbetslöshet så måste det ändå finnas en individuell prövning som inte enbart ser till hur många dagar en person varit arbetslös utan också den livssituation den arbetslöse lever i. Idag finns ingen sådan tillämpning utan man litar blint på den praxis som råder.

Det är en stor sak att bryta upp från sina rötter, sitt hem och sina nära och kära. Bara för att en person i ett förhållande inte får ett jobb väldigt snart en arbetslöhet anser inte jag att det per automatik måste innebära flytt. Här måste tillämpas andra sätt att bedöma individens situation.

Alla som varit arbetslös vet hur det är, oavsett civilstånd. Ett jäkla elände. Sedan får alla välavlönade med arbete tycka vad de vill.