Sidan uppdateras nu automatiskt med de nya inlägg som skrivs.
scim: Nu vet jag inte huruvida artikelförfattaren är QPR-supporter eller inte. Den är klippt & klistrad från The Guardian.
Visst kan jag hålla med om att det inte var så rumsrent alla gånger att gå på fotboll förr i tiden. Problemet idag är att det tvärtom nästan blivit en statuspryl att ha råd med ett säsongskort. Även hos en del mindre klubbar (QPR t.ex.) börjar priserna närma sig (och har många gånger redan passerat) smärtgränsen för många supportrar.
scim:
Hörre din förbenade junior. Jag undrar bara vem som startade upp den här tråden.
För övrigt så var det solklart rött. Båda fötterna högt, bensax som fångar stödjebenet och som om det inte vore nog så träffar han den andra foten med dobbarna.
Sitter och tittar på Arsenal mot N'castle på C+. 0-0 efter 25 minuter och en rätt skaplig match, men utan de där stora chanserna. Vad som irriterar mig dock är Ljungberg. Denne enormt duktige fotbollsspelare, men som helt saknar ödmjukhet. Så fort en medspelare inte spelar honom står han där och viftar och gestikulerar, men då han själv inte passar då ska de banne mig inte klaga.
Eller att han hela tiden gnölar om gult kort bara någon motståndare tittar på honom, medans Emre fick sig en utskällning för att han föll då Ljungberg med båda armarna drog omkull honom.
Kanske läge att strunta i nästa modelljobb och istället gå en kurs i ödmjukhet.
Det ser ut som ännu ett utslag av den där "declinismen" igen, att engelsmännen skulle vara det folk som hela tiden befinner sig i förfall jämfört med omvärlden. Som djupingen Daid Winner visst också ville få det till (länk).
Därmed inte sagt att det faktiskt är helfriskt att strunta i sitt favoritlag under åtminstone 2 månader/år och läsa annat än silly season-trådar på internet, men jag kan applicera det även på när mitt favorithockeylag i Sverige vill att jag ska köpa ett gummiband för 20 kronor, eller när folk på internet får frispel över att det inte kommer 3 000 personer på lagets första isträning för säsongen.