Luleå HF

Sven.Savage: Brynäs gjorde egentligen inget jättebra slutspel. Matchserien mot Malmö var jämn, likaså semifinalserien mot Skellefteå. Det var egentligen inget jätteövertygande spel som gjorde att man vann. Framförallt på grund av svagt målvaktspel som en konsekvens av skador och att man tappade mycket secondary scoring av att Trivignos skada gjorde att han inte kunde åka skridskor (han är fortfarande inte på is…) och att Indrasis inte hängde med i tempot. Den här säsongen har man en helt annan bredd framåt och fysik bakåt (Bertilsson stod för väldigt mycket av det fysiska backspelet och han spelade knappt i slutspelet på grund av skada, nu har man hämtat in andra).

Det var inte särskilt oväntat att man skulle torska finalen mot ett lag med bättre bredd, målvaktsspel och några rejält formtoppade spelare. På ett sätt påminner det om Edmontons finalförlust mot Florida.

Peja: Och avslutningsvis. Du söker svar på varför Luleå utvecklat så få egna produkter i form av utespelare, födda i Luleå.

Jag har inget säkert facit.

Dock är det nog egentligen bara under senaste 15 åren det verkat så. D v s under den tid då Luleås Hockey styrts av Röken och Bulan.
Kanske den inte lockat folk, kanske Rönken/Bulanhockeyn inte varit tillräckligt förlåtande till unga spelare som gör misstag?

Tror nog att vår geografi och närhet till andra klubbar som satsat hårt på att utveckla pojkar och hitta talanger också påverkat. Tänk t ex på hur Djurgårn kunnat hämta duktiga spelare från Hammarby och Huddinge under massor av år och inte behövt göra det själva.

Och visst kan Apans vilja att gå på talanger i Norrbotten tidigare ha påverkat negativt.

Vidare finns det i en stad som Luleå möjligheter till så mycket annat; utbilda sig, flytta vidare, mer möjligheter till att satsa på musik och annan kultur och allt möjligt, som kan vara svårare att satsa på i orterna längre bort från oss speciellt i Kiruna-Malmfälten. Där hockey fortfarande är lika nära och tillgängligt som t ex när bröderna Salming kom fån skolan och ut för att spela hockey på gatan eller på is om det fanns möjlighet.

Vet alltså inte något säkert svar på din fråga, men ovan har du några tankar.

Och ett vet jag. Det gäller inte målvakter.

För där är vi snarare bäst i landet.

Och den säkra förklaringen till det är "Arvet bakom Jarmo Myllys". Det är 25-30 år sedan han spelade för Luleå Hockey men de som var med glömmer det aldrig.

Det gäller inte bara pojkar som blir målvakter utan också målvaktstränare där vi haft f d Luleåmålvakter som Erik Granqvist, Daniel Henriksson, Gusten Törnqvist och - viktigast av dem alla: Linda Blomkvist och med sådan kvalitet på utbildningen får vi nya målvakter dels från Luleå, dels från andra ställen i landet där de sett och förstått var man ska söka sig för att få bäst utbildningen. Tror att även en del av alla de egna målvakter vi utvecklat i Luleå senaste tjugo åren kommer att ta upp samma syssla och medverka till att Luleå fortsatt kommer att ha det bra på målvaktssidan.

Och det är otroligt skönt, ska man erkänna. Målvakten är så viktig, ofta helt avgörande för ett lag och att senaste 15 åren varit i princip självförsörjande på den posten har varit så underbart.

Jag vet ju att innan Luleå var det Pölsan som, tror jag, var bäst på att utveckla vakter, i kraft av jävligt duktig tränare och satsning. Men det sket sig av någon anledning. Han blev sjuk, har jag för mig, och återväxten höll inte måttet? Så numera har ni ofta problem att få ihop fungerande vakter. Och kanske var det det som tog gludet av er. Inte för att era vakter var super när de var hela. Men att när det blev tufft för utespelarna och de sviktade mot svåra Luleå hade ni behövt vakter som kunnat stjäla matcher åt er. Det hade ni inte.