Luleå HF

Sven.Savage: Det som AI skulle kunna hjälpa till med är videobedömningar i samband med mål. Du vet de där situationerna där domarna kollar på bilder i 5-10 minuter vilket förstör rytmen i matchen. Då borde domarna kunna få en snabb AI-rekommendation kring om det ska dömas mål eller inte och en kort motivering till domslutet. Oftast är det något ganska litet som domarna stöter och blöter mellan varandra i 5-10 minuter, det borde AI kunna påskynda.

Förstärkningar och filmningarna i hockey kräver stor kunskap för att kunna identifiera. Exempelvis fick Indrasis en straff förra säsongen när han åkte för framåtlutat med skridskon och istället för att ta skära med skenan gjorde det med framsidan av skridskon. Naturligtvis ramlade han, vilket var helt oundvikligt när han stormade fram i maxfart och och tog ett felskär. Domarna trodde det var en tripping och blåste straff, förmodligen eftersom de såg situationen ur en dålig vinkel, eftersom de inte hann positionera sig rätt. En arg och okunnig dansk Malmösuppporter på läktaren vrålade ”filmning”, vilket alla som har åkt skridskor själva också visste var en felaktig tolkning av situationen. Det blev naturligtvis ingen anmälan till disciplinnämnden i efterhand.

Sven.Savage: Tror att du har rätt i mycket, gillar idén om före detta spelare i en kommitté som granskar misstänkta fall.

Jag är också övertygad om att risk för avstängning skulle vara ett bättre incitament att låta bli fusk än en bot på 5000:-

Angående filmning vs förstärkning så tycker jag att det blir svårt att hålla det helt rent.
Jag kan tycka att alla förstärkningar innehåller drag av filmning och vice versa.
Man kunde tänka sig en ytterligare matchs avstängning om det vid granskning är helt uppenbart att ingen kontakt sker, dvs hela skeendet är ?påhittat?.

Vilka situationer bör granskas i första hand?

Jag skulle vilja säga alla, men det blir ju orimligt egentligen. Kanske alla huvudtacklingar och alla höga klubbor, det är två typiska situationer där det blir svårt för domarna, både för att det går fort och för att det är potentiellt otäckt. God möjlighet att skaffa sig fördel genom att få ont i visiret. Och stickprovskontroller på resten?

Det blir ett jäkla jobb, men det kanske är värt det.

Kanske någon form av begränsning för hur en spelare som blivit drabbad av huvudtackling får spela. Man skulle kunna tänka sig, att om game för huvudtackling utdelats så spelar inte den drabbade spelaren mer. Men då måste det samtidigt vara gruvligare straff för själva huvudtacklingen. Det får ju aldrig bli värt det att skicka in någon junior att plocka bort en bärande spelare i motståndarlaget.

eltifoso: Javisst! Man längtar till den tid då man kunde njuta av egna laget bara.

Och vi inser ju alla att dömeriet är mycket bättre än det tidigare var. Dock har vi hemfallit till detta evinnerliga klagande på domare. Så småningom kanske vi får AI som sköter objektivt dömande. Men det kommer att dröja. När AI inte ens kan formuleras att ansvar för vanlig "kundtjänst" utan att misslyckas.

Och som sagt: hur hanterar vi "förstärkningar"?

När jag tänker på matcher där man gillat domarna är det ju de där de inte märks så mycket. Och vanligen innebär det att de vid misstanke om förstärkningar hellre friar än fäller och på något vis mör enligt devisen i täta och snabba situationer händer det ett spelare faller till isen och det får man ofta låta gå ostraffat även om publiken rasar utav helvete. I värsta fall får man väl i normalfallet döma ut båda två betydligt oftare än vad som nu sker.

Är det tydliga filmningar ska det vidare till att bestraffas med avstängningar. Men vad det gäller förstärkningar får man leva med att bedömningarna behöver förbättras och gärna efter bedömningar i efterhand som görs offentliga. Så kan vi hoppas att vi utvecklar att synsätt som alla kan köpa. Och i den måste ingå att allt inte är svart eller vitt utan det finns situationer där det är svårt att avgöra och då måste det frias. Och kom i varje situation ihåg att det är två spelare som bedömas: den som klappar med klubban och den som faller.

Vi har ju också situationer där s k "instigators" retar upp motståndare som till slut tappar tålamodet och ger sig på retstickan med fula påhopp. Bara att köra, då ska dn fula påhoppade ut. Med detta sagt vill jag förtydliga att mitt val av uttrycket "klassisk hedqvistare" inte alls innebar att jag hyllade honom utan att jag var bekymrad över vars han utveckling riskerade att vara på väg. Även om jag också inser att det var lätt att misstolka.

Vore värdefullt att situationsrumsgruppen av f d spelare gjorde det. Så blir vi nog med tiden av med att en enkel petning på benet med klubban ska vara tillräckligt för att "ramla". Lägg av med sådant för fan och spela hockey!

Och slutligen utan att gå i detalj in på ämnet var historiken sådan att de spelare som fuskade en gång i tiden straffades fysiskt av motståndarna vilket hade en fungerande motverkande effekt. Men när de som regel ofarliga slagsmålen megastraffades försvann detta och det gav fritt utlopp för en klubb att utan att skämmas år efter år till lagkapten utse en som förklarade att han utan vidare fuskade om det behövdes för att vinna. Hade man stävjat där i tid kanske utvecklingen skulle blivit en annan.

Sven.Savage: exakt den linjen jag propagerat för en längre tid.
Det mediala fokuset efter matcherna ligger helt skevt, det granskas feldomslut i evinnerlighet för det generar mer klick än att fokusera på alla bra passningar , taktiska drag, snygga mål .
Hockeyn kommer många gånger i andra hand, döljt av ett mänskligt misstag (som vi aldrig kommer komma ifrån )

Men det finns mer som behöver ändras.

Tänk så här: hur kan det komma sig att nu, med två huvuddomare tränade för att orka en hel match, massor av kameror och repriser ("ett situationsrum som stöd"), har gnället över domarinsatser utvecklats till att bli så otroligt trist med nutida hockey. jämfört med hur det var förr med enstaka överviktiga domare och bara en målkamera?

Därför att TV4 och monitorer spelar upp repriser i det evinnerliga. Måste vi verkligen se varje j-a utvisningssituation i repris? Är konsekvenserna sådana vi önskar?

Jag undrar vore det inte bättre att slippa de där repriserna? Vi ska försöka leva med att domaren dömer och alla kan göra misstag. Men att veta att situationen ska gå i repris från flera vinklar varpå eventuella misstag tydliggörs vilket leder till utbrott bland tränare och publik: får det domarna att hantera fortsatta matchen bättre? Jag tvivlar. Alternativet vore förstås att även domarna fick ta del av repriserna med rätten att ändra uppenbart felaktiga domslut, men då har vi fortfarande kvar repriserandet av icke straffade situationer o s v o s v.

Visst känner man sig duktig när man"med egna ögon" kan se hur domare dömt fel men allvarligt talat: gör det hockeyn bättre?

I samma anda. Det är hög tid att plocka bort rätten för tränare att via utbrott reagera på domslut. Förbjud detta bara rakt av och matchutvisa samt stäng av tränare som inte håller käft. Lagkaptenen har ju rätt att fråga domarna om skäl till beslut men låt det stanna vid det. Fråga och få svar och sedan är det över. Sedan spelar vi hockey i stället.

Alla dessa publikreaktioner efter domslut har i mina ögon inte förbättrat utan försämrat hockeyn. Följden blir att hockeypubliken bara klagar och gnäller på domare och motståndare. Väl i stället att älska eget lag och inte klaga och hata så förbannat.

Slutligen: ska inte domarna granskas överhuvudtaget? Jodå, och det räcker inte med en domarkontrollant på läktare som tycker något efter match. Utan gör ordentliga bedömningar baserade också på kontroller i efterhand via repriser. Ge domare betyg efter matcherna i stället för att som nu bara ha överdomare med uppdrag att stödja domarna i allt.

Om vi inte ger domare rätten att ändra alla beslut efter att de sett repriser, måste vi bli av med publikens och lagens möjlighet att skälla ut domarna under pågående arbetspass.

Kanske vi blir tvungna att tillåta domarna kolla alla repriser och ändra beslut efter detta? Skulle förlänga matcherna, men möjligen vore det att föredra. Att som flera länder införa Coaches' Challenge är ju lite på den vägen även om det gäller inte tagna beslut som granskas.

I vilket fall är det åt helvete att behöva bry sig så j-a mycket om vad domarna gör match efter match. Är det det som ska vara hockeyns speciella jämfört med många andra sporter?

Men det finns mer som behöver ändras.

Tänk så här: hur kan det komma sig att nu, med två huvuddomare tränade för att orka en hel match, massor av kameror och repriser ("ett situationsrum som stöd"), har gnället över domarinsatser utvecklats till att bli så otroligt trist med nutida hockey. jämfört med hur det var förr med enstaka överviktiga domare och bara en målkamera?

Därför att TV4 och monitorer spelar upp repriser i det evinnerliga. Måste vi verkligen se varje j-a utvisningssituation i repris? Är konsekvenserna sådana vi önskar?

Jag undrar vore det inte bättre att slippa de där repriserna? Vi ska försöka leva med att domaren dömer och alla kan göra misstag. Men att veta att situationen ska gå i repris från flera vinklar varpå eventuella misstag tydliggörs vilket leder till utbrott bland tränare och publik: får det domarna att hantera fortsatta matchen bättre? Jag tvivlar. Alternativet vore förstås att även domarna fick ta del av repriserna med rätten att ändra uppenbart felaktiga domslut, men då har vi fortfarande kvar repriserandet av icke straffade situationer o s v o s v.

Visst känner man sig duktig när man"med egna ögon" kan se hur domare dömt fel men allvarligt talat: gör det hockeyn bättre?

I samma anda. Det är hög tid att plocka bort rätten för tränare att via utbrott reagera på domslut. Förbjud detta bara rakt av och matchutvisa samt stäng av tränare som inte håller käft. Lagkaptenen har ju rätt att fråga domarna om skäl till beslut men låt det stanna vid det. Fråga och få svar och sedan är det över. Sedan spelar vi hockey i stället.

Alla dessa publikreaktioner efter domslut har i mina ögon inte förbättrat utan försämrat hockeyn. Följden blir att hockeypubliken bara klagar och gnäller på domare och motståndare. Väl i stället att älska eget lag och inte klaga och hata så förbannat.

Slutligen: ska inte domarna granskas överhuvudtaget? Jodå, och det räcker inte med en domarkontrollant på läktare som tycker något efter match. Utan gör ordentliga bedömningar baserade också på kontroller i efterhand via repriser. Ge domare betyg efter matcherna i stället för att som nu bara ha överdomare med uppdrag att stödja domarna i allt.

Om vi inte ger domare rätten att ändra alla beslut efter att de sett repriser, måste vi bli av med publikens och lagens möjlighet att skälla ut domarna under pågående arbetspass.

Kanske vi blir tvungna att tillåta domarna kolla alla repriser och ändra beslut efter detta? Skulle förlänga matcherna, men möjligen vore det att föredra. Att som flera länder införa Coaches' Challenge är ju lite på den vägen även om det gäller inte tagna beslut som granskas.

I vilket fall är det åt helvete att behöva bry sig så j-a mycket om vad domarna gör match efter match. Är det det som ska vara hockeyns speciella jämfört med många andra sporter?

Vi behöver komma överens om hur vi definierar "filmning" samt "förstärkning".

Filmning
En medveten handling där en spelare genomför en handling där han simulerar att han blivit så illa behandlad av en motståndare att han fallit till isen, blivit skadad eller på annat sätt drabbats, fastän han inte ens haft kontakt med motståndaren. Alternativt att, OM han haft kontakt, har det inte lett till de konsekvenser han simulerat fram.

Förstärkning
Spelaren har haft kontakt med en motståndare som attackerat denne på en regelvidrigt sätt men förstärkt konsekvensen av regelbrottet. Detta är mer komplicerad, bl.a. eftersom domarna uppmanat spelarna att förstärka under flera år, eftersom de annars inte alltid kunde se att allvarlig förseelse skett. Det här var ingen god väg att gå, eftersom det snabbt etablerades en "sanning" bland spelarna att om du inte faller får du inte med dig någon utvisning. När detta brett ut sig tillräckligt förstod man att beteendet måste motverkas och lade då till straff för diving/embellishment vilket skulle reducera antalet sådana händelser, men det fungerade inte som tänkt eftersom det lett till många svårbedömda lägen när allt fler spelare utnyttjar regelverket fullt ut och vi får många svårbedömde gränsfall där frågan om förstärkning eller inte bara kan besvaras av den fallne spelaren själv.

Vidare måste man kunna se situationer mer övergripande i ett sammanhang. Spelare som frekvent hamnar i situationer där filmning men också förstärkning kan misstänkas måste hanteras annorlunda: är det rimligt att just han så ofta "råkar drabbas"?

När det gäller rena filmningar som kan bevisas är det ett fusk och ett hot mot hockeyn och detta ska straffas rejält hårdare än idag. Avstängning och böter enligt samma ska som för farliga tacklingar vore lämpligt och genom prejudikat får praxis etableras. Men förslagsvis två matcher +- böter för ett bevisat fusk.

Exempel på filmningar är förstås när spelare kastar sig omkull fastän de inte ens haft kontakt med motståndare. Eller när de får hög kroppskontakt liknande tackling bröst mot bröst varpå de lyfter båda benen bakåt vilket är helt onaturligt men simulerar för domaren att "något ojuste måste ha utförts". Vidare kan en lätt träff överdrivas som vore det rejält allvarligt och spelaren blir liggande länge, till straff utdömts varpå spelaren hoppar upp och spelar i efterföljande PP. I år hade vi t.o.m. en händelse där en spelare tycktes bli tacklad i huvudet, blev liggande på isen som vore han medvetslös under en minut, hjälpes till slut av isen stödd av sjukvårdspersonal och spelare - bara för att sedan direkt spela vidare. I efterhand syntes det tydligt att spelaren aldrig träffats i huvudet, men då förklarade han att "han blev rädd att han kunde ha träffats i huvudet och då hamnade i panik varpå han reagerade som han reagerade" vilket togs upp av en tränare vid efterföljande pressträff varpå den andre tränaren tyckte att den förste skulle "passa sig".

Jag tycker att det skulle vara självklart att misstänkta filmningar skulle granskas rejält och om misstanken infrias ska spelaren stängas av ett antal matcher.

Det skulle i sin tur innebära att spelaren själv inser risken för att bli avstängd och kontaktar domaren för att förklara att "jag tappade bara skäret", eller "jag blev bara rädd" o s v. Vilket skulle innebära att icke korrekta utvisningar kunde inställas.

Sammanfattningsvis

Filmning = en medveten konsekvens efter något som inte skett, men som spelaren väljer att utföra i syfte att få domaren att fatta ett felaktigt beslut.

Förstärkning = en konsekvens som är tänkbar efter att ha blivit drabbad av en motståndare men där graden av konsekvens blivit övergiven och förstärkt.

Se bara när en spelare jagar en annan puckförande motståndare och slår med klubban på dennes kropp. I vanliga fall påverkar det inte alls spelaren som blir slagen men alldeles för ofta väljer den drabbade att falla och då får han ofta med sig slashing eller tripping. Ibland lyckas domarna döma endast för diving men vanligen blir båda utvisade, även om det i det helt dominerande antalet fall blir bara den som slår med klubban som utvisas.

Det här känns inte bra och speciellt inte när domare inte vågar avstå och avblåsning inte kommer. Alldeles för många slashingar/trippingar döms ut av osäkra domare i vissa matcher, medan mer säkra domare vågar ta sig rätten att inte döma alls när det starkt kan misstänkas att hitta-på är inblandat.

I vilket fall. Att åstadkomma en förändring och motverka att hockeyn blir allt mer som fuskesparkbollen kräver en del och det räcker inte med bara medvetenhet om det ovanstående.

Hockeyn måste också se till att de verktyg man har används på bästa möjliga sätt. Vi har två huvuddomare, vi har god kameraövervakning, vi har ett situationsrum och vi har möjligheten att föra visare rättsfall till "players safety group" och till Disciplinnämnd. Men dessa verktyg används inte optimalt och anledningen till det är att vi i snart tio år tillåtit en alltför inkompetent lärling ha en sådan makt och inflytande att denne helt kan sätta de goda möjligheterna ut spel.

Denne lärling har kontroll på alla tyckanden från situationsrummet. Nu hoppar jag över stöd under match om puck är över mållinje och liknande, utan bara vilket urval vederbörande gör av vad som borde rapporteras till disciplinnämnden. Han gör sin tolkning, bestämmer sig, skriver en ofta horribelt subjektiv rapport och bifogar lämpliga filmer, mailar några enstaka i players safety group som han vanligen övertalar följa hans linje och så vidare till disciplinnämnden, där de flesta saknar hockeykompetens, varför de bara håller ordning på prejudikat och beslutar enligt straffskala. Och inget av detta är transparent och offentligt. Bara några allmänna ord om hur bra systemet är men ingen transparens alls.

Så här får det helt enkelt inte fungera i ett rättsystem!

Mitt förslag är att sparka lärlingen och ersätta honom med kompetent folk, gärna några stycken som får ligans förtroende och framför allt att de diskussioner och bedömningar som görs alltid finns tillgängligt offentligt. Så att hockeyvärlden får kunskap om kompetensnivå samt att detta "svart eller vitt" som beror på att en lärling har problem med tänket, ersätts av objektiva och välgrundade bedömningar som kan vara tydliga åt endera hållet men också svårbedömda komplicerade varpå bättre fria än fälla också ska finns med som alternativ när man inte blir tydligt säker.

Alla som var med om den säsongen där lärlingen dömde bort mål till höger och vänster med argument som att "två meter från målvakten står en spelare vars huvud böjer sig in över linjen för målområdet" borde förstå att lärlingen saknar omdöme och undra på varför han tillåts fortsätta år efter år.

Man skulle kunna tänka sig att ligans klubbar utser och föreslår egna före detta spelare med god förståelse för hockey och som kan hålla sig objektiva (kanske inte döma när de är part i mål, vilket kan behöva definieras) och bildar en större grupp än en enstaka lärling, som har makten. Det skulle kosta en del men med hänsyn till vad ligan omsätter har vi säkert minst sagt råd med det, även om det hindrar enstaka överlöner hos köpespelare. Speciellt eftersom man då kan spara in på Disciplinnämnden eftersom de då bara behövs enstaka personer att hålla reda på prejudikat, när den betydligt viktigare bedömningen som kräver hockeykompetens redan är genomförd.

Så, enligt min uppfattning måste man ändra på den rättskipande organisation för att med trygghet kunna gå vidare med ambitionen att motverka utvecklingen till fuskande sparkbollssport.