Albert Hall: Nu har bajen 3-0 på elfsborg! Lyss till namnet på målgörarna: Fursth, Markstedt, Bakircioglu - är det inte som den ljuvaste musik! rena rama islossningsbluesen, när bajen tar ledningen i sparkbollsserien!
Albert Hall: nja, Albert, det var faktiskt lillebror Kenny som var längst bak. Fast med tanke på att du nämner det hela och med tanke på diverse Redogörelser så kanske det rent av i själva verket var Jenny Jönsson?
knaskamilla: Jaså, se där, jag har alltså skrivit i Expressen. Låter spännande. Var det något bra, eller behöver jag skämmas? Har inte riktigt kontroll på vad alla mina spökskrivare sysslar med.
På tal om musik så är det ikväll på SVT 1 (klockan 23.20) repris på Norah Jones-konserten som de visade för ett bra tag sedan. De som missade den då borde ta chansen nu, tycker jag.
Paddan:
Jag såg att du hade skrivit en insändare i Expressen. Vad handlade den om, mer exakt?
Aha, en bild på den fina sporten Isbiljard. Måste säga att det är ytterst sällan man ser några foton på denna för allmänheten relativt oupptäckta sporten. Kan det vara så att det är den i Islanders spelande Jönsson brodern som man här ser missa en chans att sätta den svarta nr8-pucken i nätet? Lagkamraten ser riktigt uppgiven ut också, nästan så man skulle kunna tro att han lyckats sälja smöret som var till salo men tappat pengarna.
Albert Hall: Personen som ligger på mage är en mutad svensk. Det är nämligen han som har flyttat målet och det är därför Salo ser så besviken ut. Jag menar, hur lätt är det att vakta målet när någon ställer målet åt ett annat håll ?
Albert Hall: Är det där någon sån där kuggfråga? Jag har nämligen lite fel på kugghjulen just nu...
Med tanke på att vissa här på gästboken verkar ha fått för sig att jag skulle vara perlskogs så vet jag inte vad jag ska svara på frågan om perlskogs onärvaro.
Paddan: Klart du kan välja att be perlskogs om hjälp. Det verkar vara en erfaren kille som har koll på det mesta. Från mig får du i alla fall ingen mer hjälp än ordboken.
Var sjutton är perlskogs förresten? Jag gillar faktiskt honom. En mycket duktig skribent som berättar fler sanningar än han själv är medveten om.
Som bonus får du en bild från den senaste matchen vårat riktiga hockeylandslag spelade.
Albert Hall: Jäklar...och jag som är helt fantasilös. Hur sjutton ska jag nu kunna lista ut det där? Jag får nog helt enkelt rådfråga perlskogs som verkar veta en hel del vad gäller just det där Redogörelseområdet.
Äsch, bättre du stannar hemma istället för att luras iväg till Coop Arena på någon stentrist tillställning.
Albert Hall: Jag har ändå vissa problem att få ihop historien. Du skulle inte kunna tänka dig att skriva den lite mer i klartext?
Mitt flyg är för övrigt försenat, och inte så lite heller. Ny beräknad avgångstid är kl 18 så jag lär missa början av landskampen. Man kan ju hoppas att spelarna inte tänkt sig ta det flyget utan har åkt till Luleå redan tidigare, annars lär det bli sen matchstart. Eller för min del kanske jag ska hoppas att de faktiskt tänkt ta det flyget så jag slipper missa början av matchen.
Igenkligen borde jag ju tippa någonting om kvalseriematchernas utgång men eftersom tvävlingen är slut för säsongen så tycker jag det är onödigt att slösa på krafterna utan vilar upp mig för att komma igen och enkelt ta hem tvävlingen nästa säsong. Hmm...ser att Albert tydligen redan skickat ut anmälningslapparna och höjt anmälningsavgiften har han gjort också den rackaren...
Få se, har för mig att det fanns någon skiva med Fablernas Värld eller Tant Anita och Televinken någonstans i skivhögen. Kan vara bra soundtrack till genomläsningen av Redogörelsen.
Paddan: Du är mig på spåren Paddelände. Lite underlättande tips så att även du kommer att fatta:
Vinylskivor, LP = före CD = efter Ljud = samvaro av speciellt slag med annan människa Omslag = själva paketet Sterilt och tråkigt = åsikt om användbarhet Plattvändande = självbefläckelse Längre = längre Skitlåt = silkon Kort = kort
Sven Savage: Hmm...så denna diskussion är alltså Alberts sätt att kunna prångla ut Redogörelsen relativt obemärkt? Få se...trycka in, sterilt, kort, längre...ja det verkar tydligen inte bättre. Dags att för lite mellanradernaläsning nu då!
Albert Hall: Hmm. Det var fint att du kom berättade det, Albert. Undrar om de som gnytt senaste månaderna, inser att du pratar plattor symboliskt och att det i själva verket handlar om...Redogörelsen?
Fast jag håller med du, om extramaterialet. Speciellt när det gäller en gammal platta som man haft och nyinskaffar på CD för att finna en låt, som redan för X antal år sedan inte hålla måttet, vara påslängd. Kuriosaintresset är varierande. När beatles "släppte" AAll together now" åratal efter upplösningen rusade den upp på förstaplatser världen över. Fastän Forum bantum band, med LL på trummor, jag och pekka med guror och hannu på bröstbälg, skulle lirat skinnen av beatlarna.
Dysso: Missförstå mig rätt. Det var bara själva omslaget jag diskuterade. Kvalteten på själva ljudet är ju naturligtvis mycket bättre på CD. (Även om jag ibland tycker att det är lite sterilt och tråkigt...) För att inte tala om att man slipper det där eviga plattvändandet.
Längre vet jag dock inte om jag alltid tycker är en fördel. Ibland verkar det som om man trycker in någon extra skitlåt bara för att få plattan längre. Då ser jag hellre kort med hög kvalitet än lång med blandad.
Dysso: Nja. Jag gissar att Albert, LL och jag gick samma väg som du, men fortsatte.
Först bidde man glad. Hurra! Nu skulle det hålla för alltid. Inga LP som behövde återanskaffas, för att man inte stod ut med repan just när det var som bäst i andra låten. Och mindre plats skulle det ta. Och - hör så ljuvligt rent och oraspigt det blev. Har en samlingsplatta taube där marie fredriksson a capella sjunger så skimrande och man hör hur läpparna öppnas och slutes. OK, det blev dyrt, fuskigt dyrt, men man stod ut fast man tyckte det var ohemult. Varför skule de ta extra betalt för det som var billigare att producera, transportera och lagerhålla? Men, framtiden och det fina ljudet var här. Skivspelaren och delar av anläggningen packades ihop. För alltid, trodde man.
Men till slut började man sakna de där raspiga plattorna, och förr eller senare monterade man upp skivspelaren igen, någonstans. I mitt fall blev det först i verkstaden. Lyckorummet nummer ett där borrning och sågning och annat lockade allt mer, för det jag kunde botanisera bland vinylen och sätta på lämplig platta, gärna med riktigt ös och öppen dörr ut i trädgården. Vilket lockade alla som kom i närheten, likt en från hameln kommen fångare. Och alla som hörde de oemotståndliga raspet kom in i verkstaden med samma lyckokänsla, för att få smeka ryggarna av konvolut och andmäktigt fråga: får jag bläddra lite?
På ovanvåningen står CD-spelaren monterad i värsta anläggningen som numera väsentligen används för att spana filmer, när inte sprotradion dundrar. Nu är det DVD som gäller och jag är rätt säker på att någon analog känsla, som för vinylen, kommer åtminstone aldrig jag uppbringa för VCR. VCR för filmer, är som Pölsan för Hockeyn. Där var det bättre förr. Inte.
Sven Savage: Ja herrgud! Det fanns folk som kunde misshandla LP-skivorna så man blev galen! Bara att lägga dom åt sidan en enda sekund utan fodral medan man bytte skiva ansåg jag vara mer eller mindre en dödssynd. Jag blev också vansinnig på folk som kunde sätta tillbaka en skiva i fodralet UTAN att först sätta den i innerfodralet som också alltid fanns. Och med innerfodralet rättvänt, inte med öppningen åt samma håll som ytteromslaget, för att undvika att skivan kunde trilla ur av misstag. Så har jag också kvar hundratals LP-skivor fortfarande. Stående på vinden. I nyskick.
Albert Hall: Helt rätt. Många av de stora plattorna har man sorterade mellan öronen på omslag. En mental motsvarighet till de härliga hyllor där de nära spelaren stod, den ena efter den andra omslagande den härliga vinylen. T o m den lilla etiketten mitt i skivan, hade sin särskilda layout med bolagets loga och uppräkningen av låtar. CDn har ingen känsla alls, därvidlag.
Att sätta på en CD känns som att trycka fram en beställning i kaffeapparaten. Ja, tack, lite socker. Av någon anledning lirade man alltid plattor sittande på golvet. Spelaren var placerat lågt, och där under stod de, skivorna, meter efter meter. På golvet framför sig hade man de skivor man tagit ut för att prata om och spela. Omslagen var mycket viktiga delar, för att skydda den känsliga vinylen, och för att....nästan smaka på, som en sorts förspel till musiken. Ibland hände det, i festliga sammanhang, att någon sökte ta kontroll över musiken och började lägga skivor på varandra på golvet, utan konvolut. Den typen av personer släppte man inte in i fortsättningen. Typiskt aikare...
LL: På LP-tiden pratade man ju om omslagen nästan lika mycket som om själva plattan. Ofta var det riktigt vackra konstverk. Vem pratar om CD-omslagen idag?
Det här omslaget vann en omröstning som världens mest kända skivomslag.
Albert Hall: Ajdå, hoppas du inte blev alltför besviken när det bara var lilla jag ;)
Jo, en lite speciell känsla var det allt med de gamla LP-omslagen. Dessutom så tror jag att det var lättare att ta ut svängarna mer på ett LP-omslag. Sen var det också något särskilt med dubbelalbumen, kändes som att man fick mer valuta för pengarna på LP-skivorna mot för vad man får idag allt extramaterial mm till trots.
Attans, jag som hoppades att det var perlskogs som startat en ny tråd med sina kloka små funderingar...
Jag har Dark Side of the Moon och The Wall på LP. Dock ingen skivspelare längre...
Fär övrigt tycker jag det var roligare med LP-skivor än CD-dito. Det var alltid en speciell känsla att tumma på omslaget till en ny LP. CD-omslagen är så anonyma och små.
Jäklar du, LL, blev så ställd av ditt svar att jag var tvungen att starta en ny tråd. Har alltid trott att det var alla andra som hade dåligt omdöme vad gäller lagsympatierna... ;)
Såg förresten att det tydligen kommer ut en specialversion av Dark Side of the Moon i år. Kanske man måste ta och rota fram farsans Pink Floyd-skivor och sätta sig att njuta.
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
38% (22)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
26% (15)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
21% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
· 
· 
