Luleå HF

Jonathan Lindquist i Sexpressen skriver en huvudartikel om Luleå Hockey i dagens nummer (länk). Man är ju hur luttrad som helst av att tabloiderna väsentligen skriver om en udda och vanligen felaktig detalj samt hämtar kommentarer från sjöälvutnämnda experter för att beskriva läget.

Men inte här och jag blev lite imponerad av att läsa att det är en insatt artikel som på ett helt korrekt sätt beskriver Luleås situation. Bra, Jonathan!

Det är förstås inget nytt för oss kunniga och det är precis vad vi själva skrivit länge. Men däremot rejält annorlunda bild än den som vinfyllot Ulf-Ture lallar om. I krothet sammanfattat:

Luleå har inte haft ekonomi nog för att konkurrera om etablerade stjärnor som många andra klubbar köpt när de önskat.

I stället har man fått leta upp spelare med potential, men som inte riktigt fått chansen i SHL och som andra klubbar ratat, för att utveckla dessa att bli bättre spelare som därefter i många fall blivit etablerade storstjärnor och gått en fin och inkomstbringande framtid till mötes. Typ Pär Arlbrandt, Niklas Olausson, Simon Hjalmarsson, gärna också Elias Fälth och Simon Enterfeldt och på sätt och vis också Linus Klasen. Men så snart de lyckats rejält i Luleå har de köpts av andra klubbar med större bankkonton.

Fast med hjälp av många års intensivt arbete har man förbättrat stödet från sponsorer och naturligtvis har FruktHamsters härliga ambition varit av väldigt stor betydelse.

Först nu har Luleå kunnat konkurrera om etablerade spelare med de andra rikare klubbarna i Syd- och Västerbotten. Så nu får vi se vad en kompetent sportchef som Osten kan åstadkomma i den situationen. Kom ihåg att förra gången han befann sig i liknande situation - i mitten av nittiotalet som tränare - komponerade han ett Luleå Hockey som under tre säsonger var landets bästa lag - 1994-1997 med en semi, en final och ett Glud som belöning.

Man betonar också att det alls inte handlar om en punktinsats att värva ihop ett kortsiktigt lag utan tvärtom en långsiktig satsning.

Känns riktigt fint att veta att i detta nu är det en förmån och en lycka att vara Luleå-supporter.

Undrar hur det känns att vara apsupporter? 

Eftersom Luleå spelar kan jag inte se Djurgårns match mot Apan, även om det vore intressant att se lagen.

Speciellt att jämföra de något olika uppfattningarna om hur en uppsättning backar komponerars. Gårdarna har ett gäng backar med genomsnittsvikten 90-91 kg, dvs de tror som Luleå att det inte är någon nackdel att ha stora och starka backar, medan Apan kör vidare med sin värdegrunnnnnd där genomsnittsbacken knappt väger 80 kg ens. 

Och för fläskberget Hollywood som verkar vara mycket intresserad av att slåss met motståndarbackar finns finns ju möjligheter. Senast "slogs" han ju med en Daniel och nu finns ju Daniel Fernholm på isen med 104 kg.

Vet inte om "slogs" var rätt ord för Hollywoods insats, men det är ju hur han själv karakteriserar spektaklet även om vi andra, och mer objektiva - som dessutom inte har för vana att föra fram osanningar som värdegrunnnnnndskaptenen - snarare skulle beskriva att fläskberget blev halvt ihjälslagen medan han fegt kröp ihop och försökte gömma sig under mammas kjol dvs bakom zebororna. 

Trots att han varit så j-a kaxig innan, dvs innan han skulle upp till bevis.