| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 13% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 27% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 23% |
· · 
Extrem otur för er och trist att i många år har det som alltid varit grejer som saboterar - men så sprattlade ni till och blev mästare för inte så länge sedan. Kanske är bäst att ha det så: maximal lycka och olycka i stället för att hela tiden häcka i mellanmjölkens del av tabellen;-)
Och så att Ritchie av alla ska åka på en sådan elak skitskada! Reagerade lite på att man talade om "brott på" vanligen talar man om ruptur rakt av. Då går hela akillessenan av och det blir som en smäll i badmintonarenan där det som regel sker när medelålders herrar ska ta i. Tidigare brukade man alltid operera sådana, nu vanligt att gipsa in och låta det läka ostört överraskande nog. Tydligen brukar det vara klart längre konvalescens efter kirurgin, kanske ett halvår innan elitidrott medan självläkningen kan gå på 2-3 månader kanske.
Sedan finns det förstås "partiell ruptur" men är egentligen då vanligare i muskeln än i själva senan, dvs lite högre upp. En "vanlig" muskelbristning är ju ingen större pryl, där kör man ju som vanligt vila medan det är ömt så ger det sig, men ju mer misstanke på senengagemang desto mer försiktighet förstås för att slippa total ruptur innan det läkt och blivit starkt.
Allt det jag skriver oban är, som Kurt Vonnegut Jr skulle ha sagt "a pile of horseshit" för jag orerar ju bara om rupturer/bristningar som följd av belastning. När det gäller Ritchie talar man tydligen om skada som följd av skärande skridskovåld. Delvis kan det ju vara samma sak även om det inte tyder på en risksena/muskel som redan från början är svag och kan ruturera. Men det kan ju vara avskurna muskel/sentrådar ändå och därmed också vara risk ungefär som de belastningsorsakade skadorna i efterförloppet.
Men exakt hur är prognosen här? Det beror ju helt och hållet på var på muskeln/senan skadan sitter och hur uttalad den är. Där skulle jag inte lite på någons bedömning - inte ens min egen;-) - om man inte känner till skadans omfattning i detalj. Men spontant låter 12 veckor mycket mer än jag trott. Fast det kanske var en jäkla djup skärskada? Nå, bättre där i så fall än halsen, sådan har ju också hänt.