eltifoso: Ja, någonting måste man ju kontra med;-) Jaså Rönken tror på oss - det gläder mig. Han tycks vara tämligen ensam om det.
Annars synes alla experter, såväl riktiga som självutnämnda, vara övertygade om att Warulfven vinner kvartsfinalen mot oss.
Jag tror att de i första hand tittat på tabellen och ser då att Luleå var bara tre ynkliga poäng före och sedan kollar de upp hur det gick i serien när lagen möttes. Och finner:
Ord och inga visor. Det hela började ju med Championsmötem och det första vann vi nere i Karlstad, men det kändes som en stöld och i returen gick ni ikapp hur enkelt som helst men vi slutvann, vilket återigen gav mig intrycket av att vi gått visare som tjuv.
Ser vi sedan på serien är det ju utklassningar nere i Karlstad, medan ni bekvämt kontrollerat av oss och vunnit även i Delfinen.
Själv har jag precis upptäckt det hemliga Warulfvknepet. Att det är i andra perioden ni sätter in stöten. Jag får ringa Fagervall och berätta. Nu, när ni är avslöjade kanske våra chanser förbättras.
Men siffror är bara siffror.
Värre är det vi sett i matcherna. Ulfven har under Tommy gått tillbaka till klassiskt styrspel a la Ulfv, som jag uppfattar det. Vilket inte verkar fungera mot en del lag, men mot Luleå har det varit utmärkt.
Vi har inte kunnat tränga in centralt i er zon, där har det varit låst. Smyger någon av de våra in framför ert mål är vederbörande flyttad efter 3-4 crosscheckingar/knuffar.
Våra attacker har blivit efter sargerna där ni lämnat öppet, men det är en Ulfvafälle som vi snällt gått i och funnit att vi hinner bara en tio meter in varpå vi naglas fast vid sargen och pucken, den tar en Ulfv hand om.
Sedan blir det Ulfvaattack och hur försvarar vi oss då? Villervalla, eftersom vi vanligen inte hinner ställa upp något försvar innan vi är passerade som vore den en glödgad klinga som tränger in i ljummet smör. Och då kör kalabaliken igång. Visst är vi täta centralt nere vid vakt och kan ofta stoppa upp motståndare där.
Men Ulfven ligger inne med motvapen, känner vår Achilles-häl. Ulfven har riktiga skyttar, som kan klappa in pucken utifrån. Den ende vi kunde lita på var förstås Gunnarsson, som aldrig träffade målet och mer ofta gav tillbaka pucken i stället. Men när ni fimpade honom fanns inte ens det hoppet.
De första två matcherna kunde jag skaka av mig - fyra om vi räknar i Champen - för då hade vi inte fått ihop något som liknade en spelidé.
Sedan blev vi ett vinnande lag som du ser av tabellen under mitt föregående inlägg. Plötsligt blev det som att vi inte kunde förlora längre. Vi spöade varenda lag utan några problem. Varenda lag! Utom Ulfven. När vi möttes i december och när vi möttes i februari hade vi vunnit nästan allt innan och vann nästan allt efter. Men det sket Ulfven i och spöade oss lika komfortabelt som tidigare under hösten. Det tycks som att även när vårt lag fungerar som allra bäst är vi chanslösa mot Ulfven.
Sedan har vi ju all historik att bära på. 1993-1996 i all ära, men efter finalförlusten 1997 mot en Warulfv med en flock alltifrån veteranen Roger Warulfvs-Ragor Johansson till rookien Jugren Jönsson - båda utrustade med leenden som fick blodet att isas i ådrorna på små flickor och fick fullvuxna män att börja dricka mjölk - efter den finalförlusten har slutspel mot Warulfven inneburit att det är dags att packa väskorna för sommarledighet. Utom senast vi möttes förstås, i semifinalen våren 2013. Fast den slutspelsvinsten är förstås rejält utsuddad efter årets pulvriseringar av Luleå.
Men...nu känner vi ju ert hemliga vapen. Andra perioderna. Nu kan vi köra ett...Imitation Game;-)
"Lars har använt sig av en klausul i sitt avtal som ger honom rätt att inför sista året på sitt avtal avsäga sig sitt uppdrag. Lars känner sig mogen för nya utmaningar."
Det handlar om den misslyckade juniortränaren från pite, som blev apans jänärallmanagger, och lade grunden för Apans nuvarande position i svensk hockey genom en "smart manöver". I form av att scanna av andra klubbar i Västerbotten och Norrbotten för att hitta deras bästa pojkar redan när de gick på grundskolans högstadium för att genom pock och lock under hemliga kvällsamtal på telefonen lura över dessa till Apschtaans gymnasium. De flesta blev det förstås inget alls av men tillräckligt många för att Apans sedan skulle plocka in dem i A-laget, presenterade som "egna" produkter.
Så småningom läckte ju Aplasses arbetsmetoder ut varpå Luleå, Burkölen och de andra klubbarna vars rekrytering från sitt upptagningsområde saboterats, började sköta dessa kontakter bättre. Men Aplasse var snabbare och drog sig inte för att leta upp pojkarna i yngre ålder för att låsa upp dem tidigare. Gamle Luleåbossens Sunkens som Oscar Sundqvist, exempelvis, kontaktade Luleå när han gått ut nionde klass för att höra om han var intresserad att komma över, men då hade Aplasse varit där redan veckan innan och lurat lillsunken att skriva på.
Därmed insåg Luleå och de andra klubbarna att det krävdes ännu större satsning och förebyggande arbete för att stoppa rovdriften och det har nu givit effekt. Nu hör man hur pojke efter pojke berättar att Aplasse ringt men de tackat nej: jag spelar vidare i Luleå och andra, för Aplasse hemska sanningar får han sig till livs:-)
På samma sätt har de negativa konsekvenserna av Aplasses spelarfabrik, där skolpojkar som vägrar skriva på för Apan inte får byta om med de andra pojkarna på skolgymnastiken utan hänvisas till en skrubb och så vidare kommit till ytan och inte bara att pojkarna inte låter sig luras till Apschtaan - dessutom söker de som hamnat där bort, hem igen, eller till en annan och ärligare utbildning och klubb som Luleå eller Umeå - även Skellefteåpojkar lämnar Apbygget för de nämnda städerna, t ex Filip Gustafsson, vakt från Apschtaan som gick till Luleå och blev yngste vakten i Elitserien SHL:s historia.
Detta är förstås som en nagel i ögat på Aplasse. Ett huvudtema i hans strategi har ju, vid sídan om stölderna, varit att motarbeta i frösta hand Luleå i andra hand Burkölen, i tredje hand MooDoo. När någon av de "egna" produkterna inte får vara med i Aplagen längre och de vill fortsätta spela hockey genom att åka hem eller kontakta Luleå eller Burkölen för att få chans i Elitserien eller Allsvenskan har det varit blankt NEJ från Aplasse som betraktat alla som livegna för alltid: Du får gå till Piteå i Division 1! Och ska du till Allsvenskan får det bli till ett lag långt söderut. Men nämner du Luleå eller Burkölen igen, DÅ JÄVLAR!
Lasse inser förstås att guldreserven håller på att tömmas och på några år kommer tillgången till billiga "egna" produkter att ha sinat och jubelåren är över.
Så han tar konsekvenserna och rymmer fältet för att slippa ta konsekvenserna. Var ska han nu? Har han lyckats lura någon att han kan något? Skulle jag inte tro, men det är inte uteslutet för det är en osedvanligt lömsk jävel vi talar om.
Förra året spred Aplasse ryktet att ryska landslaget vill ha honom som coach i bäset för deras lag i World Cup. Lasse skulle få 70-80 miljoner i årslön, påstods det, och han skulle få anställa hur många gamla kompisar som han önskade. Sedan påstås det av Apmedia Norran att Apan sagt nej, så rann det ut. Jag kallar det årets skrattsalva för hur det kan balla iväg hos gemene man i Apschtaan helt utan sans och måtta. Vi talar om en misslyckad juniortränare från Piteå. Och han skulle coacha ryska landslaget mot Kanada och andra länder?
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
37% (21)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
26% (15)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
21% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
· · 
Annars synes alla experter, såväl riktiga som självutnämnda, vara övertygade om att Warulfven vinner kvartsfinalen mot oss.
Jag tror att de i första hand tittat på tabellen och ser då att Luleå var bara tre ynkliga poäng före och sedan kollar de upp hur det gick i serien när lagen möttes. Och finner:
2015-10-19 Färjestad BK - Luleå HF 5 - 1 (0-0, 2-0, 3-1)
2015-10-31 Luleå HF - Färjestad BK 2 - 3 (1-1, 0-1, 1-1)
2015-12-26 Luleå HF - Färjestad BK 2 - 3 (0-0, 1-2, 1-0, 0-0, 0-1)
2016-02-04 Färjestad BK - Luleå HF 5 - 2 (2-1, 2-0, 1-1)
Ord och inga visor. Det hela började ju med Championsmötem och det första vann vi nere i Karlstad, men det kändes som en stöld och i returen gick ni ikapp hur enkelt som helst men vi slutvann, vilket återigen gav mig intrycket av att vi gått visare som tjuv.
Ser vi sedan på serien är det ju utklassningar nere i Karlstad, medan ni bekvämt kontrollerat av oss och vunnit även i Delfinen.
Själv har jag precis upptäckt det hemliga Warulfvknepet. Att det är i andra perioden ni sätter in stöten. Jag får ringa Fagervall och berätta. Nu, när ni är avslöjade kanske våra chanser förbättras.
Men siffror är bara siffror.
Värre är det vi sett i matcherna. Ulfven har under Tommy gått tillbaka till klassiskt styrspel a la Ulfv, som jag uppfattar det. Vilket inte verkar fungera mot en del lag, men mot Luleå har det varit utmärkt.
Vi har inte kunnat tränga in centralt i er zon, där har det varit låst. Smyger någon av de våra in framför ert mål är vederbörande flyttad efter 3-4 crosscheckingar/knuffar.
Våra attacker har blivit efter sargerna där ni lämnat öppet, men det är en Ulfvafälle som vi snällt gått i och funnit att vi hinner bara en tio meter in varpå vi naglas fast vid sargen och pucken, den tar en Ulfv hand om.
Sedan blir det Ulfvaattack och hur försvarar vi oss då? Villervalla, eftersom vi vanligen inte hinner ställa upp något försvar innan vi är passerade som vore den en glödgad klinga som tränger in i ljummet smör. Och då kör kalabaliken igång. Visst är vi täta centralt nere vid vakt och kan ofta stoppa upp motståndare där.
Men Ulfven ligger inne med motvapen, känner vår Achilles-häl. Ulfven har riktiga skyttar, som kan klappa in pucken utifrån. Den ende vi kunde lita på var förstås Gunnarsson, som aldrig träffade målet och mer ofta gav tillbaka pucken i stället. Men när ni fimpade honom fanns inte ens det hoppet.
De första två matcherna kunde jag skaka av mig - fyra om vi räknar i Champen - för då hade vi inte fått ihop något som liknade en spelidé.
Sedan blev vi ett vinnande lag som du ser av tabellen under mitt föregående inlägg. Plötsligt blev det som att vi inte kunde förlora längre. Vi spöade varenda lag utan några problem. Varenda lag! Utom Ulfven. När vi möttes i december och när vi möttes i februari hade vi vunnit nästan allt innan och vann nästan allt efter. Men det sket Ulfven i och spöade oss lika komfortabelt som tidigare under hösten. Det tycks som att även när vårt lag fungerar som allra bäst är vi chanslösa mot Ulfven.
Sedan har vi ju all historik att bära på. 1993-1996 i all ära, men efter finalförlusten 1997 mot en Warulfv med en flock alltifrån veteranen Roger Warulfvs-Ragor Johansson till rookien Jugren Jönsson - båda utrustade med leenden som fick blodet att isas i ådrorna på små flickor och fick fullvuxna män att börja dricka mjölk - efter den finalförlusten har slutspel mot Warulfven inneburit att det är dags att packa väskorna för sommarledighet. Utom senast vi möttes förstås, i semifinalen våren 2013. Fast den slutspelsvinsten är förstås rejält utsuddad efter årets pulvriseringar av Luleå.
Men...nu känner vi ju ert hemliga vapen. Andra perioderna. Nu kan vi köra ett...Imitation Game;-)