Luleå HF

Sven.Savage: Det tar inte så lång tid då jag har en hiskelig fart på skrivandet och det är så enkelt att upptäcka hans påhitt och lögner. Måste däremot försöka korrigera honom dagligen annars växer det snabbt till en stinkande sophög som tar länge att städa upp :)

Den inte så begåvade aphatbrmottslingen i Övik anlägger en "åsikt": "När det gäller Leif Boork och damkronorna håller jag med Magnus Nyström...Boork vänligt men bestämt förklarat vad som gäller är jag den förste att ställa mig upp lyfta på hatten och applådera mäster Boork."

Nu har t o m Vennerstig insett fakta och tagit bladet från munnen "länk" och sammanfattat läget hyggligt bra:

"Boork är utmärkt som debattör och krönikör med massor av intressanta åsikter och framtidsvisioner.
Men så kommer den här förvandlingen till envåldshärskare med varje nytt coachuppdrag.
Jag inser som alla andra att man inte kan ha demokrati och omröstningar i en lagsport på landslagsnivå. Tränaren bestämmer.
Men det här är kvinnor och unga tjejer som inte tjänar ett öre på sin idrott. De får oftast satsa pengar ur egen ficka för att hålla på med den sport de älskar. För att inte tala om all den tid som måste offras på träningsläger och resor med klubb- och landslag.
Då går det inte att ställa samma krav som på ett gäng välbetalda proffs.
Men Leif Boork har fått lämna många sina tidigare ledaruppdrag efter liknande frontalkollisioner med aktiva och ledare i de klubbar han jobbat.
Jag vet inte om han njuter av att skapa alla dessa rubriker, men på något sätt tror jag han gör det. Från Djurgårdens berömda huggormmarsch, brutalhockeyn i SM-finalen mot Färjestad 1983 och framåt...Som nybliven och rekordung förbundskapten för Tre Kronor förvandlade han finalen i Canada Cup 1984 till ett socialt experiment som blev en katastrof i andra finalmötet mot slutsegraren Kanada. Boork fick för sig att alla skulle spela och att det skulle bytas målvakt efter halva matchen. Det stod 1-5 efter första perioden innan ett spelaruppror i omklädningsrummet snyggade till siffrorna till 5-6 till slut.
I VM i Prag året efter körde han spelarna fullständigt i botten på träningslägret inför turneringen. Jag såg spelare krypa på alla fyra till båset och spy under träningarna på förlägret i Malmö. Det var friskt satsat och det var annorlunda. Men när formtoppen kom var svenskarna redan i dåvarande b-gruppen.
Det blev den då sämsta svenska VM-placeringen på 38 år och Boork fick gå sedan elitserietränarna protesterat och gjort uppror.
Sedan har det följt ett antal sejourer i olika klubblag, där jag hört många historier om toppstyrning och närgången övervakning av både sovtider och dieter...Nu skriver vi 2016 och jag ser samma mönster upprepa sig i damlandslaget...Leif Boork kan ju inte heller luta sig mot några sportsliga framgångar. Den svenska damhockeyn är långt från framgångarna för tio år sedan, då Peter Elander hade byggt upp ett landslag som peakade med ett sensationellt OS-silver i Turin 2006.
Jag tror inte heller att de här problemen går att lösa på något annat sätt än att Leif Boork lämnar även det här jobbet.
Det finns ingen annan utväg."

Vennbergren glömde exemplet när Boork lurade Pölsan att anställa dubbla lag för att låta dem spela varannan match, ett experiment som ledde till förlust efter förlust för Pölsan till de valde att sparka Boorken.

På Hockeysverige tas också ämnet upp: "En headcoach i ett landslag anno 2016, ett öppet, modernt ledarskap som vi vant oss att se mer och mer från ledarna i SHL? Nej, nej, nej. I damlandslaget verkar man ha en ledarfilosofi som till och med Tichonov hade kunnat anmärka på...Här har vi alltså lagkaptenen Jenni Asserholt och Sveriges bästa back Emma Eliasson som helt plötsligt gått från att vara viktiga byggstenar i landslaget till att vara persona non grata. Varför? Jadu… För att dom har haft åsikter...Boork verkar ha fått för sig att damspelare nu tjänar så bra att man kan kräva total professionalitet, total närvaro och inga förhinder får finnas. Vet du vad snittet på dom svenska spelarna är i månaden, Leffe? I en av toppklubbarna?

Jag gissar att du inte har en aning så jag ska avslöja det för dig. Snittet är imponerande 2 215 kronor och den bäst betalade ligger på runt 7 000 kronor i månaden, på åttamånaderskontrakt. Sedan har visserligen en del spelare SOK-pengar, så plussa på hela 6 000 kronor i månaden. Det är ju ett skämt hur bra dom tjänar!..."

Jag tror att vi vettiga betackar oss för den hatbrottslige apgubben i Öviks synpunkter i ämnet.

Apans kunskap om damhockey begränsa ju till nedlagda damlag och Ladies' Night i sportbaren, dock med kreativa paraplydrinkar när det gäller färgvalen: rosa eller gredelina.

Nu meddelas att köpespelaren Oscar Möller genomgått en selektiv "mjukdelsoperation" och blir borta några veckor.

Apans distriktsläkare vägrar förklara om det handlar om övre eller undre kroppen. Kanske är det något mjukt mellan övre och nedre?

Jag tycker att Apans paranoia är för fånig. Allt, allt, allt ska vara hemligt. När det ska vara matchen släpper de inte laget förrän de är absolut tvungna "för att inte ge motståndarna några fördelar".

Oj. Vilka tror de att de är? Deltagare i universella einsteinmästerskapet?

När det gäller skador har de drillat fru distriktsläkaren i sektens hemlighetsmakeri och varenda uttalande av henne är numera helt intetsägande, förutom att hon kan komma att lägga till något helt ovidkommande för att promovera Apa/svärta ned andra.

Vi antar t ex att Oscar Möller hade råkat klämma vänster lillfingersnagel och fick lokalbedövas i lilla fingret för att dra bort nageln så att han blev besvärsfri. Fru distriktsläkaren "Jag vill inte uttala mig om skadans art men jag tycker att den hockey som bedrivs av andra klubbar måste förändras så att våra spelare inte ska behöva riskera livet...

Gissningsvis tog de bort en vanprydande vårta på lille oscar.

Fru distriktsläkaren fick nog inte ens tumla loss på isen med köpespelaren.