Luleå HF

Sven.Savage: Hur bra är egentligen SAIKs verksamhet. Talangerna har ju bevisligen jävligt bråttom därifrån. 😉

Powerfade: Plus och minus.

Ta t ex målvaktssidan. Apan har ju i stort sett under hela sin historia bara köpt in färdiga seniorvakter. De Skellefteågrabbar som haft talang har varit tvungna lämna Apan för att utbildas.

Filip Gustafsson exempelvis berättar ju att för några år sedan bestod Apans vaktträning under A-laget bara av instruktionen "ta pucken". Filip försökte verkligen stanna hemma och kontrollerade noggrant om det fanns någon chans att de skulle ha målvaktstränare under seniorerna men när han fick nej sökte han sig till hockeygymmet i Luleå vilket var klokt.

Lindvall stannade längre till senare junisålder men när han förstod att han aldrig skulle få chans hos Apan, som köpte in 2-3 färdiga vakter varje säsong, drog han och var borta fem år hos nio andra klubbar. När han så fick en lyckad säsong hos Gnaget köpte Apan hem honom, men någon succé är han inte. Inte än åtminstone. Hur mycket beror det på att han inte fick någon utbildning under större delen av sin tidiga karriär?

När det gäller utespelare är läget något annorlunda.

Positivt
Apan har dragit till sig massor av talanger och kunnat serva A-laget med duktiga spelare från junislaget. Inget tvivel om den saken och det ska de ha cred för. För några år sedan var det så trångt i A-laget att många spelare inte fick plats och fick söka sig därifrån, men i flera fall har de efter några allsvenska år senare kommit "hem" och levererat fint. Cred också för det.

De påstår sig ha först av alla kört samma spelsystem från junisar till senisar varför de varit välutbildade när de kommit upp. Många köper också detta och där finns nog en viss sanning. Men jag tror nog att det mer handlade om att de lyckats sno åt sig duktiga spelare än kvalitet på utbidlning.

Men myntet har en baksida.

Negativt
Till att börja med bygger "apundret" på att de snodde till sig talanger från närliggande klubbar som Burkölen och hela Norrbotten. Det handlade då inte om att alla talanger bedömde att Apans utbildning var bäst, det här startade de INNAN Apan var speciellt framträdande som hockeylag. Att de lyckades sno åt sig dessa talanger berodde på en enda sak: de kontaktade talangerna tidigare än de klubbar de normalt skulle tillhöra. I stället för att vänta till dess att det var dags att söka till hockeygymmet började Apan i lönndom kontakta de unga pojkarna ett år innan, när de gick i åttonde klass och när det gällde riktigt stora talanger började aptelefonen gå varm redan när pojkarna var i 12-13 årsåldern.

Den här aggressiva "rekryteringen" upptäcktes till slut och numera har Burkölen och Luleå väsentligen satt P för detta. Men det tar många år innan denna åtgärd får effekt dvs pojkarna ska nå 20-årsåldern. Ser man på intaget på APans gym dominerades det tidigare av pojkar från Umeå och Norrbotten som bearbetats av Apan åratal innan de skulle söka. Men numera finns nästan inga talanger från norr bland apgymmets intag: i stället letar de pojkar från Sydbotten och Norge.

Till allt detta hör att om man lurar små pojkar att i så ung ålder lämna familj och vänner och trygg miljö har man som klubb ett extra ansvar. Tyvärr har Apan inte tagit detta ansvar. Man har prioriterat att få bästa möjliga till laget men skitit i om enskilda pojkar far illa på vägen. T o m snarare att Apan själv deltagit och varit pådrivande för att tvinga in pojkar i sekttänket och genom kränkande behandling straffat de som inte varit tillräckligt lydiga.

Här har vi ju många exempel. T o m att Skolinspektionen straffade och hotade flytta hockeygymmets elever till Umeå, innan Apan lovade bättre sig. Men visst tappade de många spelare den vägen. Vi i Luleå kan ju tacka och ta emot eftersom Einar Emanuelsson är en av dem och med honom följde också brorsan Petter. Wallmark samma sak.

Visst lyckades Apan leverera många duktiga spelare från junislaget till seniorlaget under många år men allt tyder ju på att de goda åren är över. De junisar de lyft upp på senare år håller ju inte måttet och NHL draftar ju sällan numera Apor. A- och B-junisar håller inte längre till på högre nivåer och rekryteringen/stölderna från Norrbotten och Umeå har ebbat ut. Dessutom har många av de duktiga spelare de fick fram dragit över Atlanten alldeles för tidigt, förblindade av det lokala Apsnacket om hur bästigast de är och vilka NHL-stjärnor de ska bli.

Lägg till detta att de flesta Apor aldrig lyckas utanför Apan lika bra som de gjort hos Apan och det signalerar att utbildningen inte alls leder till spelare med bred kompetens utan bara spelare som kunde fungera hos just Apan under några år.

Sammanfattningsvis anser jag att den helt dominerande "styrkan" hos Apans verksamhet var att de snodde åt sig unga pojkar från andra klubbar och andra klubbars naturliga upptagningsområde och denna höga täthet på talanger är det som varit "hemligheten" snarare än att sådana som CryBert och Klockare skulle varit några trollkarlar för att ta upp junisar och utveckla dem till stora spelare.

Nu faller ju den basen och endast den väldiga kassareserv som Apan byggt upp på tvivelaktigt sätt kan ge dem konstgjord andning en tid framöver genom att Näsan kan köpa in färdiga spelare från annat håll. Så på sikt får vi se.