Luleå HF

0-0 efter första period av finalmatch 4 Pölsan-HuVa.

Full fart av två bra lag, som det ska vara i en SM-final.

Härligt att se hockeymatch där båda lagen har utmärkta målvakter, försvarsspel och anfallspel där extra giftigt tillvaratagande av de få målchanser man kan spela sig till är nödvändigt.

Riktigt dråplig chans där Berguven räddar mot en HuVa-spelare i friläge, följt av att returpucken är i båge uppe i luften, där en pölsaspelare försöker gång på gång på volley slå bort pucken vilket lyckas bara centimetrar innan pucken går över linjen in i mål.

Tur?

Jovisst, det kan man absolut tänka.

Men vi i Luleå som förlorat mot Pölsan varje gång vi mött dem i slutspel - dessutom som regel varit det bättre laget, samt i princip haft vinsten 99% hemma - vet ju att när Pölsan är i slutspel är det bara att räkna med att sådana tur/otur/slump-situationer går i pölserlig riktning. Vet inte hur man ska förklara det, men på något vis tillhör det karaktären för det ena av de enda två lag som korrekt kan betecknas som "dynastiernas dynasti" under en längre period; Pölsan. Det andra laget är Djurgårn. (att föreslå Apan för en sådan beteckning är okunnigt och fånigt och jag uppfattar det bara som ett oförskämt skämt).

1-0 Pölsan!

Och som vanligt är det en blixt från klar himmel. F d Luleåspelaren Fältherren Elias bakom eget mål slår plötsligt ett perfekt rakt långpass till pölsan zaborsky i fart som på kanten når ned där han får chans till mål. Och pangar in pucken i bortre krysset.

Typiskt Pölsamål, alltså. 5 sekunder innan målet tror man att Pölsan är så långt fråmn målchans som de kan vara, och Vips! har Pölsan tagit fram något ingen visste om. Och väl i chans, målar naturligtvis Pölsan.

Cmore-experterna, självutnämnda förstås, menar att det är otagbart.

Jag håller inte med. HuVa-vakten har gott om tid på sig för att veta att det kommer skott och det han skulle kunnat göra bättre är att komma ut några meter till; då hade det inte funnits någon lucka; nu lämnade han typ en handflatestor i krysset, och det räcker för skickliga målskyttar som pölsan har.

Men. HuVa-vakten stannade alltså på yttre målgårdslinjen. Det skyller jag på orutin och något han kan förbättra. Så där spelade David Rautio för några år sedan: nu gör hand et inte. Berguven skulle säkert kommit ut ett par meter till vilket varit nödvändigt.

Vi som sett mannen, myten, legenden Jarmo Myllys in action vet att i motsvarande läge skulle Myllys - på den bråkdel av en sekund som kontrande motståndarforward blinkat, kommit ut 5-10 meter:-)


Och som ett svar på allt jag ovan skrivit kommer HuVa i motsvarande. Berguven kommer som sagt ut längre men hinner bara 0,5-1 meter utanför målgården och även om han då hunnit täcka de "högre luckorna" finns ju ofta luckan knappt en helvmeter upp från isen mellan benet och klubbarmen för skott invid bortre stolpen och gissa vad? HuVa-spelaren prickar den luckan som Berguven inte hinner täcka och näst sista minuten av andra perioden får HuVa in pyskologiska 1-1.

Nu paus. En period kvar i denna härliga match där vi i final för första gången på många år slipper se ett lag som saboterar hockeyn genom filmningar, målvaktsöverfall och bufflande fulspel genom påhopp bakifrån då pucken inte är i närheten.

Vi hoppas att denna förändring blir kvar för all framtiden och "unnar alla lag framgång" som agerar sporstligt och levererar hockey.