Luleå HF

Peja: Ja, eller hur. Det kan ju hända var som helst. Att pojkar i 15-årsåldern - ibland yngre - inte är mogna att flytta hemifrån från familj och vänner händer förstås.

Det som är obehagligt med Apan är att historierna är så många och den bild man får är att det ena uppdraget - att ge unga pojkar en gymnasieutbildning med specialkompetens i hockey - inte har någon betydelse alls utan att det andra motivet - att försörja Apan med s k egna produkter - är det enda som gäller.

Apschtaan, som på sextiotalet fick nya gränser med följd att Apschtaan såväl till ytan som till befolkningsantalet var Norrlands största stad! har funnots offside som byn som Gud glömde helt bortglömd av allt och alla. Så man kan förstå att de är desperata att hockeyn måste lyckas - annars finns de inte - och det tycks ha varit grogrund för den sektmentalitet som råder.

Observera att det inte bara handlar om de pojkar de har lurat till sig. Den vidrigaste behandlingen fick en pojke från Skellefteå, som ville spela för Luleå trots att han gick hockeygymnasiet i Skellefteå. Ledarna krävde att han skulle lira för Piteå i stället, slängde hans trunk på golvet och portade honom från omklädningsrummet under skolans gymnastiklektioner; han fick hållas i en skrubb.

Men många stod inte ut med vad Apan visade upp där. T ex Petter Emanuelssons lillebror som avbröt skolan och åkte hem till Kiruna i stället. Nästa höst sökte han till Luleås hockeygym i stället och nu lirar han i Luleås A-lag. Hans storebror Petter, kom hem från AHL ifjol, men tackade nej till Apan och sökte sig till Luleå i stället. Umeåpojken Lucas Wallmark lämnade Apan och sökte sig till Luleå. Piteåpojken Johan Forsberg lämnade Apan och sökte sig till Luleå. Och så vidare.

Visst kan det bli problem i alla hockeygym men historierna om Apans är så många och elakartade att man inser att Apan är speciell i detta avseende. Anledningen är nog hålans desperation som utmynnat i sektmentalitet vilket färgas av på många områden, inte bara hockeygymmet.

Ja, desperation och missundsamhet skulle jag beteckna Apans tid som dysteriernas dysteri. Typisk sektmentalitet alltså, och liksom alla sekter ett våldsamt hat som visas mot de som lämnar Apan, vill lämna Apan eller som Apan sparkar.

Den unge nordamerikanen som utsågs som syndabock när Aporna hade supit skallarna av sig under brinnande kval och kollapsade och misslyckades; eller hedersmannen Anders Forsberg som byggde upp ett lag som likt ett självspelande piano tog två Glud i rad - typiska exempel på folk som Apan sparkar ut och därefter öser hat på.

Att Apan inga medel skyr visas ju med all obehaglig tydlighet när man som lagkapten utser landets värsta filmare, fuskare, fulspelare fläskberget till lagkapten.

Den här speciella apmentaliteten som råder inom klubben färgar förstås av sig och inte konstigt att just Apan har dessa internetmonster som häckar i Apboken och skämmer ut sig kontinuerligt.

Allt talade ju för att Apan nu skulle kollapsa - som de alltid kollapsat - detta förlorarnas förlorarlag. Apan toppar ju överlägset listan över klubbar som misslyckats i kvalserien, hur vinsttippade de än varit och även när de haft ledningar i kvalserien som "ingen" kunnat tappa: då har Apan tappat.

Tyvärr har ju detta extremt obehagliga kommunaldopingselände dränerat kommunens invånare på den service som uppfattas självklar överallt annars, bara för att fylla på Apans sparkonto med landets värsta hockeykassa.

Så risken är den att de köper sig kvar länge till, genom att fylla laget med legoknektar och nu handlar ju Näsan friskt.

Vi får se hur länge denna Ebberöds bank kan hålla skenet uppe.

Intressant att se hur tidigare Apspelare när de kommit ur sektens garn och fått andas frisk luft vaknar till liv och vägrar återvända till sektträskets Apa. Petter Emanuelsson gick till Luleå. Martin Lundberg gick till Växjö. Oskar Sundqvist kom hem med Stanley Cup men tog den inte till Apschtaan och Aparenan utan till Norrbotten och en junismatch Luleå-Boden.

Konstigt nog har Apan trots alla talanger de stulit aldrig kunnat producera någon spelare av internationell toppklass. Är det verkligen så att ingen av dessa spelare har talang nog, eller är det Apans utbildning och utvecklig som förstör spelarna så att de bara duger hjälpligt för Apan men aldrig utanför? Några få blir dugliga utfyllnadsspelare - som grythunden Oskar nu i Tre Kronor - men de flesta räcker inte ens till det. Lehtonen öste in pinnar för Apan, men visades komplett värdelös utanför. Oscar Möller likaså, men blev bara en medlmåtta i mängden i KHL. Jocke Lindström misslyckas fullständigt i NHL och KHL gång på gång. Och så vidare.

Apans robotar kan bara lira på ett sätt och när de kommer till andra förhållanden och situationer: nej, då håller de inte måttet. Och robothockeyn är ju helt genomskådad i SHL numera och snart sagt vilket av de bättre lagen som helst vet hur de raderar ut Apan.

Näsan köper och köper eftersom det inte längre finns några stulna talanger från "egna led" att fylla på med.

Ja, det är tragiskt.

Sven.Savage: "Observera att det inte bara handlar om de pojkar de har lurat till sig. Den vidrigaste behandlingen fick en pojke från Skellefteå, som ville spela för Luleå trots att han gick hockeygymnasiet i Skellefteå. "

Förstår inte riktigt det här. Hockeygym i Skellefteå drivs väl i samarbete med Skellefteå AIK och därför måste man väl spela för Skellefteå om man går där? Den pojken borde väl ha flyttat till Luleå hockeygym om han ska spela för er? Eller missuppfattar jag nu...?