Luleå HF

UNDERHÅLLANDE PAMFLETT PÅ HOCKEYSVERIGE OM APANS UPPGÅNG OCH FALL

Travesterande Kristian Luuk skriver man "På tio poäng – vart är ni på väg?" som rubrik till följande artikel.

Sex år i rad var ni i final. Fyra år i rad vann ni serien. Två år i rad vann ni SM-guld. Vad hände med Skellefteå?

”På tio poäng: Vi reser mot en guldstad på glid. De vann en Oscar, två SM-guld och klockade in som svensk hockeys stormakt”.

Missförstå mig rätt: Jag ser fortfarande Skellefteå som en finalkandidat den här säsongen. Jag ser visserligen HV71, Växjö, Frölunda, Malmö, Djurgården och kanske något lag till som större kandidater, men Skellefteå ska inte räknas bort. Och jag är absolut medveten om att jag sparkar in en öppen dörr nu när jag skriver den här texten när de har säsongens sämsta form.

Men jag måste ändå ställa mig frågan: Vart är ni på väg, Skellefteå AIK? Skellefteå är fortfarande bäst i Sverige på att plocka fram egna spelare. Det tycker jag. De har fortfarande SHL:s bästa kedja och en av de bästa målvakterna. Man är fortfarande (väl?) Sveriges rikaste klubb. Ändå ser jag inte riktigt hur man ska återgå till att bli svensk ishockeys stora maktfaktor.

HUR HAMNADE NI DÄR?
Mikael Lindgren verkar vara en okej sportchef. Bert Robertsson och Stefan Klockare är uppenbarligen kompetenta tränare. Och klubben är, som sagt, välmående. Ändå är Skellefteå AIK ett lag som i stort sett lever på en kedja. När Joakim Lindström (och Matt Anderson!) saknas finns det inte så mycket i övrigt att hoppas på. Hur hamnade man där?

Att deras totala dominans skulle försvinna bort en dag förstod vi ju. De bästa spelarna hamnar i NHL i nio fall av tio. Att Skellefteå fått behålla Lindström och Möller under så pass lång tid är en lyx. Och ändå ser det inte bättre ut. Skellefteå ska inte vara i den positionen att man lever på ett fåtal spelare. Att Mora kan landa en spelare som Jason Akeson säger en del. Varför är inte Skellefteå där och hugger på en sådan spelare? Eller har man tappat handlingskraft eller, ännu värre, dragningskraft?

SHL i år är tokjämn. Hade vi haft ett system med åtta lag i slutspel, i stället för tio, hade jag i dagsläget inte tippat Skellefteå i slutspels ens. Hur har det blivit så? För bara ett par år sedan var man en fullständigt överlägsen seriesegrare Vem är det som nu tar ansvar och tar tag i sakerna? Är det Jimmie Ericsson, som precis kommit in i laget?

LYFT LUREN
Är Bert och Klockare männen att rida ut stormen? Är de männen som ska få Skellefteå att lyfta? Ska de få igång Jesper Olofsson och Bud Holloway? Vi ska komma ihåg att Bert Robersson var med och skapade den moderna hockeyn med Jonas Rönnqvist i Almtuna. Rönnqvist i Luleå och Bert (tillsammans med Anders Forsberg och senare Hans Wallson) i Skellefteå ledde sedan utvecklingen för svensk hockey i några år. Nu har Frölunda tagit den ett steg vidare. Blev Skellefteå för bekväma i sig själva?

Det är enkelt att säga att det bara är ett par poäng upp till en andraplats. Det är absolut ingen kris i Skellefteå. Men med tanke på den bleka figur de var redan förra säsongen finns det fog för oro. Var Lasse Johansson och Hans Wallson så viktiga?

De finns på marknaden nu. Skellefteå måste lyfta luren och ringa. Annars kan stormaktstiden få ett definitivt slut inom kort. Var kommer vi ha Skellefteå om tre år, egentligen? Klarar de av att återigen föra utvecklingen för svensk hockey?

På två poäng: ”Minns ni när vi var i sex raka SM-finaler? Det var tider det”, är en fras du ofta hör i den här före detta guldstaden”.

MINA KOMMENTARER
Intressant diskussion, om än utan djupare kunskap.

Artikelförfattaren tycks ha köpt apsektens påstående om att de lyckats eftersom de är så bästigast på allt, och följdaktligen frågar sig författaren "vad de nu gjort fel?" och "Hur kan det rättas till?"

Jag har nog följt Apan närmare under längre tid och därför vill jag hävda att de har inte gjort något speciellt fel - de kunde knappast göra så mycket mer än de gjort.

Men verkligheten har hunnit ifatt Apan, precis som de flesta av oss visste skulle ske.

Så här ligger det till. Här kommer de korrekta förklaringarna.

1. Apan hade i det fördolda hittat på att sno talanger från andra klubbar och deras upptagningsområde genom att bearbeta unga pojkar 1-2-3 år innan de etablerade klubbarna av rutin tog kontakt när pojkarna gått ur grundskolan. Pojkar i 12-13-14-15-årsåldern - och deras pappor - blev stolta när Apan hörde av sig och var inte svåra att övertala. Tämligen billigt sög Apan till sig en dryg generation av talanger i norra Sverige, i första hand från Burkölen med även från Luleås och MooDoos upptagningsområde.

Detta gav Apan ett försprång och de kunde lyfta upp många duktiga junisar som snabbt fungerade utmärkt i A-laget.

Detta upptäcktes ju och de andra klubbarna gjorde motdrag men självklart dröjer det många år innan det märks. Nu har den tiden kommit och intaget till Apans hockeygym är sedan flera år tomt på pojkar från Luleås, Burkölens och MooDoos upptagningsområde.

2. Vidare har Apan haft en generation av egna duktiga pojkar som också de klivit upp i A-laget och lyckats. Sådana generationer har alla elitklubbar varit med om. Det sker inte hela tiden men då och då kommer några årgångar som stimulerat varandra att utvecklas perfekt. Men det har sinat ut nu. Apan lyckas på senare år nästan inte lyfta upp någon egen junis som duger för A-lagshockey.

3. Med Anders Forsberg rekryterade man ett lag som var synnerligen starkt; där man lyckats lyfta upp egna pojkar och smygrekvirerade talanger samt komplettera dessa med väl utvalda spetsspelare. När det laget kom fram kunde de - t o m sedan Forsberg sparkats genom en kniv i ryggen - som ett självspelande piano vinna först ett Glud och sedan ett Glud till; det andra Gludet eftersom hela laget var på kontrakt ytterligare ett år och de behövde inget speciellt extra utan körde bara in i kaklet igen.

Men sedan kom tappet och Apan tappade nästa hela laget på några år. Precis som alla andra lag som toppat i Sverige tappat sina bästa spelare till NHL. Nu var det inga storstjärnor som kom fram i Apan, men hyggliga medelmåttor och flera lyckades etablera sig, några t o m som starka spelare. Men följden blev att Apan tappade sin trupp och behövde en ny.

Apan själv påstod ju med sektdimman i ögonen att "vi bara lyfter upp några junisar så går de in och dominerar och blir stjärnor" men allt sådant är bara skitsnack: de har i flera års tid väsentligen misslyckats att lyfta upp junisar som duger och några stjärnor har inte dykt upp.

Tur i oturen för Apan att högproducerande "stjärnor" som highsticking och Möller misslyckats igen internationellt - Möller i KHL och highsticking har fortsatt göra fiasko överallt - och därmed har dessa två återkommit till Apan. Ren flyt där, alltså - tänk hur Apan skulle vara om de inte haft flytet att fr två nämnda är för dåliga för att spela utomlands! Utan dessa två skulle Apan figurera nere bland strecken redan nu.

4. Aphockeyn är sönderläst. De övriga lagen spelade "konventionell" hockey tidigare och eftersom dessa lag förlorat så många av sina bästa spelare till NHL hade de tappat i nivå och var enkla villebråd för en Apa på topp. Men sedan kom Rönkenhockeyn och alla lag som har tillräckligt material lirar numera sådant totalpresshockey där alla spelare ger maximalt och bidrar för att göra laget starkt.

Och det passar inte Aphockeyn - speciellt som de lag som kan ser till att neutralisera de största hot som Apan kommer med. Och som genom hög press kan utnyttja Apans svaga backar och redan där se till att Apan inte får igång den "skölja över"-hockey de helst vill få till.

Så ungefär. Väntade och naturliga förändringar som väsentligen klätt av Apan och den utvecklingen kommer förstås att fortsätta.

Med denna bakgrund inser alla att Apans framtid inte kan lyfta dem till en ny storhetstid utan att den för gott nu är förbi och frågan är gen-kligen bara hur djupt de kommer att falla och hur snabbt det går. Näsan försöker förtvivlat ösa ut pengar för att köpa in färdiga stjärnor men allvarligt talat: det går inget vidare och efter 17 miljoner back förra året kommer de ekonomiska möjligheterna att reduceras år efter år och till slut är börsen tom.

På en poäng: Kommer Apan att lyckas hålla sig kvar, fast på undre halvan av SHL, eller faller de så djupt att de får fightas vid/under strecken för att tvingas kvala och då förr eller senare skickas ned till Allsvenskan igen? Och hur snabbt går det, innan de försvinner? Och blir det något återtåg därefter?

Ja, jag tror det blir Allsvenskan och jag tror inte heller de kan ta sig tillbaka därefter. Frågan är bara hur snabbt det går? Jag håller inte för omöjligt att det sker redan våren 2019, även om de kanske har tur att gnugga sig kvar några år ytterligare. Men fallet kommer och Apan kommer att ta sig hem. Till Allsvenskan.