| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 13% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 27% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 23% |
· · 
· 
Håller med helt om att det inte är fel utan bara att beundra att ha en långsiktig genomtänkt satsning.
Ibland har klubbar fokuserat så på A-laget att man för junisarna nöjt sig med att placera någon avdankad som "formellt junisansvarig" men som bara pliktskyldigt hållt i träningar och matcher, men utan någon idé som är mer förankrad i klubben och alla samarbetspartners, dessutom bara med ambitionen att hantera årets säsong.
Jag tänker att allra bäst blir det om det på riktigt hög ansvarig nivå bland ledare med mandat tas nödvändiga beslut och ger de närmast ansvariga de verktyg och den makt som närmast junisansvariga behöver för att fullfölja de långsiktiga planerna.
Tänker då att för att etablera ett långsiktigt hållbart samarbete måste det ske i samverkan med a) klubbens ledning b) externa klubbar i upptagningsområdet (t ex för Apans del norra Västerbotten, för Luleå Norrbotten) c) politiskt ansvarig för ungdom och fritid fr a för a)-området men också b)-området.
Om bara den egna klubbens verksamhet och resultat gynnas - och speciellt om det görs alltför kortsiktigt - blir det inte bra, enkelt uttryckt.
En sammanhållen strategi som kan få stöd bland alla som måste samverka måste visserligen långsiktigt arbeta för att en elitklubb får så slagkraftigt lag som möjligt till de ekonomiska villkor som klubben kan hantera.
Men. Inte BARA så. Klubben måste också ha ett väl fungerande samarbete med mindre klubbar i upptagningsområdet. Dessa måste också acceptera att även om de drar fram pojkar som så småningom blir stjärnor kommer dessa att dra och då är det lämpligt att det görs under ordnade former där hänsyn tas till både de inblandade klubbarna och till pojkarnas bästa. Om detta inte fungerar tar "marknaden" över dvs andra klubbar utifrån kliver in och tar för sig.
Men det här är ett så viktigt område att det räcker inte att bara se till hockeyn. Kommunerna har ansvar för att säkra en fin uppväxt under optimala former för alla ungdomar och där tror jag att hockeyklubbarna har och kan ta ett större ansvar än man kanske tänkt sig och att denna samhällsinsats - speciellt när det gäller mindre klubbar där i princip ideellt arbetande icke avlönade människor står för en helt avgörande insats för att ge barn och ungdomar möjligheter att utvecklas som hockeyspelare - eller annat!
Utan en väl etablerad samverkan av det slag jag ovan talar om är risken överhängande att allt blir på elitklubbens villkor och endast främjar den klubbens resultat i form av leverans av färdiga junisar som kan ta klivet upp i A-laget.
Jag mår illa av att se alltför tidigt tvingande elitsatsningar för barn i allt yngre åldrar och skulle gärna se att idrottsintresserade får chans att pröva sig fram bland olika idrotter så länge som det passar dem, men förstås också har möjlighet att mer fokusera på en sport eller idrott när det mognat fram och då under de krav och den fokusering som de är beredda till. För att tillhandahålla detta och möjliggöra tillgång till en vettig fritid för barn och ungdom räcker det definitivt inte med att en enskilt junisansvarig med kortsiktiga uppdrag driver på. De kan nog göra så gott de kan, men för att säkra att det blir långsiktigt hållbart för alla måste villkoren dras upp på betydligt högre och bredare nivå.
Ja. Ovanstående bara framtuggat och hastigt nedtuggat utan tanke, men om man nu är inne på området kan man fundera på vad t ex Luleå och Apan gjort bra och mindre bra.
När det gäller Apan har jag ju många gånger kritiserat att klubben i lönndom arbetat för att sno åt sig unga pojkar från andra klubbar och andra upptagningsområden. De, som inte hållit med mig, har försvarat Apans agerande med att "de har givit pojkarna chansen att utvecklas till stjärnor och pojkarna har sökt sig till Apan - skulle de inte fått chansen där hade de sökt sig till annat håll".
Det är delvis korrekt, men jag menar att Apan till att börja med har komplett skitit i att etablera väl fungerande samverkan med klubbar i norra Sverige och i stället snott åt sig allt de kunnat. Det har förstås inneburit att i stället för att skaffa sig långsiktiga vänner har de skaffat sig fiender och på sikt kommer det rejält att förstöra Apans möjligheter.
Vidare har Apan inte tagit det bredare samhällsansvar och det viktiga ansvar för unga människor som måste till, när de agerar för att få 15-åriga pojkar att lämna familj och vänner och närmiljö för att flytta 10-20-30-40-50 mil hemifrån och på så sätt utelämnade fixa en framtid för sig själva. Alla klarar inte det och där tror jag att Apan blundat för sådant och bara kört på och de ungdomar som far illa, far illa, men Apan har plockat till sig så många att de kunnat skita i vilka som går under eftersom det funnits tillräckligt många som klarat av utmaningarna och blivit framträdande junisar och senare i många fall A-lagsspelare.
Luleå då?
Det vi inte lyckats tillräckligt bra med är att ha etablerat tillräckligt väl fungerande samverkan med alla andra klubbar i Norrbotten. I de flesta fall har det fungerat, men Norrbotten med relativt begränsad befolkningsunderlag har ändå producerat en förvånande stor andel av svenska framträdande hockeyspelare. Betydligt mer tidigare kanske, men då försvann de snabbt nedåt till klubbar söderöver eftersom möjligheterna till elithockey saknades i Luleå.
När Luleå Hockey etablerades i Elitserien och närmaste decenniet var det en självklarhet att spelare från Norrbotten kom till länets elitklubb men under de tjugo år som följt har det fungerat lite sämre. Framför allt eftersom det fanns så många i Piteå som inte gillade läget utan t o m aktivt motarbetade allt som hade med Luleå att göra och därför etablerat samverkan med andra klubbar först AIK i Stockholm och senare med Apan. Fanns en del sådant "anti-Luleå" i Boden också och lite grann i andra klubbar i Norrbotten med, men i synnerhet Piteå drev på denna förödande "anti-Luleå"-kamp.
Bara att acceptera att där misslyckades vi och det har tagit mycket tid och resurser att försöka återskapa och långsiktigt etablera bättre möjligheter.
När det gäller Asplöven fungerade det alldeles utmärkt och det var skitkul så länge det varade. Just nu har Apsis tappat mark och allvarligt talat vet jag inte om Aspis har de förutsättningar som krävs för att mer säkert på lång sikt etablera en allsvensk väl fungerande klubb.
Jag tycker att Luleås och Norrbottens målsättning skulle vara att a) ha en säkert etablerad SHL-klubb b) ha en säkert etablerad allsvensk klubb c) ha ett säkert etablerat samarbete med övriga klubbar i länet som accepterar a) och b).
Att Luleå är a)-klubben vet vi ju. Efter trettio år som en av landets bästa klubbar är det säkerställt.
Men var hittar vi klubb b)? Fortfarande vill man nog tänka att det skulle vara uppe i malmfälten som levererat så fantastiskt duktiga hockeyspelare historiskt, dvs Kiruna AIF, samt IFK Kiruna och gällivare-malmberget.
Historiskt skulle det förstås vara rätt, men utvecklingen och urbaniseringen innebär nog att den tiden är förbi. Tror att det måste bli Norrbottenskusten.
När det gäller Boden är jag personligen inte alls anti-grön och hade gärna sett att man fått in straffen mot Gnaget i början av nittiotalet och kommit upp i Elitserien. Men nu är detta över. Regementena försvann och därmed förutsättningarna för Boden som hyggligt stort samhälle och trots de krampartade men meningslösa försöken att inte acceptera framtiden - vilket ledde till att Piteanders hur j-a idiotiskt som helst tvingade fram placeringen i Sunderbyn av sjukhuset, j-a nöt - är Bodens framtid en annan.
Nej. Det måste bli Piteå. Piteå är tillräckligt stort för att långsiktigt hålla en allsvensk klubb på hygglig nivå och fördelen med att ha SHL-klubb i Luleå samt allsvensk klubb i Piteå är helt oslagbara. Folk kan utan problem bo i vardera staden och utan problem gå mellan de båda klubbarna när det behövs för spelarens utveckling och för båda klubbarnas bästa.
Men för att det ska genomföras måste Piteå till att börja med acceptera att SHL-klubben finns i Luleå nu och i all framtid och att Piteå blir mer av en farmarklubb till Luleå. Om så sker kan och ska Luleå ge allt stöd till Piteå som Piteå behöver.
Jag vet inte om det i Luleå finns några problem med en sådan lösning? Jag kan inte tänka mig det. Möjligen har det tidigare funnits och möjligen kan det finnas inslag av stöddiga Luleå-karaktär kvar, men det måste från högsta nivå fullständigt tvättas rent och rensas bort.
När det gäller Piteå måste - för att ovanstående ska kunna genomföras - elimineras den idiotiska inställningen att "vi ligger ju nästan lika nära till Apan som till Luleå och kan välja att samarbeta med Apan i stället". Skellefteå är INTE Norrbotten och för att etablera en optimal samverkan utanför klubbarna utan i ett större sammanhang kommer det att behöva ske inom samma län och landsting.
Sedan finns det ju ett annat motiv för enstaka pitbors inställning, nämligen att "vi var ju bättre på hockey än luleklubbarna under 50-talet, 60-talet och tidigare 70-talet" och många av Luleå Hockeys största stjärnor under 80-talet kom från Piteå"....så vi borde finnas i Elitserien/SHL. För fan, släpp det där nu! Väx upp - om man kan säga så eftersom de flesta är gamlingar - och acceptera att allt ändras.
Så tror jag, om Norrbotten. Luleå i kombination med Piteå och när det etablerats ordentligt, då har vi säkrat bästa förutsättningar för att alltid hålla en toppklubb i hockey vid norrbottenskusten.
När det gäller Apan är jag mer tveksam. Motsvarande skulle nog på långsikt bara fungera med SHL-klubben i Umeå och den allsvenska klubben i Skellefteå. Förutsättningarna för att genomföra det är med all säkerhet extremt mycket sämre än motsvarande i Luleåområdet. Men en fortsatt konkurrens och fiendskap mellan Apan och Burkölen tror jag ovillkorligt kommer att leda till att Apan går under. I mina ögon är frågan inte "om" utan "när".