Luleå HF

Anor.

Vi har ju nyss tittat igenom Elitserien under snart femtio år och funnit att Apan under den dominerande tiden inte fanns överhuvudtaget, annat än som ett lag som när de någon gång var med hamnade i botten och kvalade, kvalade och kvalade igen. Inte att undra på att Apan ligger jättelångt bakom the Original Seven - de sju klubbar som överlägset leder maratontabellen.

Men Apmonstrumet tjatar och tjatar om att Apan är hemskt mycket jätteväldigt värd - eftersom Apan har … anor.

Vad är det? De tycks ju inte finnas med bland oss andra annat än undantagsvis senaste halvseklet.

Nej, det handlar om att Apan var hemskt mycket jättebästigast under 1940- 1950- 1960- och 1970-talen. Enligt Apmonstrumet.

Ska vi kolla fakta igen?

Sanningen är ju den att först när Elitserien startade 1975 hade vi en riktig, jämlik och rättvis nationell högsta serie. Innan dess var det si ock så. Under större delen av tiden från 1920 och framåt var det i princip en kvartersserie i Fjollträsk, och alla lag hade gångavstånd till såväl hemma- som bortamatcher. Så småningom började man släppa in lite lag utifrån som någon sorts alibi för att kalla det hela "nationellt" men det var inte rättvist på något sätt, utan några platser här och där bjöds in.

Hade det varit en juste serie decennierna innan elitserien skulle säkert Kiruna AIF fått vara med, kunnat behålla sina spelare, och slagits i Sverigetopp år efter år.

Så tiden innan Elitserien startade 1975 är inte så mycket att hurra för. Men hur ligger det då till med apmonstrumens påstående om att Apan fightades i Sverigetopp med Djurgårn alla dessa decennier, före Elitserien?

1946 fick hela trettio klubbar delta i SM. Apan hade bara ett år hockeyerfarenhet och bjöds in. Så hur gick det? Inte alls. De skulle möta Timrå i första omgången men krisade ihop och lämnade walkover.

Men med gräddfilen från Västerbotten lyckades Apan få spela i norra division 1 1955-56 och 1956-57, men misslyckades och bommade slutspelet.

1958 tog Apan sig till slutspel, 4 lag deltog. Apan vann första tre matcherna, men kollapsade sedan och fick bara en pinne på följande tre matcher. Fast i den jämna serien blev de tvåa.

1958/59 missade Apan slutspel igen, men 1959/60 fick de delta och kom näst sist av åtta lag.

1960/61 fick de vara med igen, slutade tvåa efter att ha krossats av ettan Djurgårn med 6-3 och 6-1.

1961/1962 fyra i norra serien, fyra i slutspelet.

1962/63 återigen tvåa i slutspelet på samma poäng som Djurgårn som dock hade 300-400% bättre målskillnad.

Ja, i den begränsade konkurrens och lite lotteriliknande hade Apan senaste sex åren en period då de vid tre tillfällen utmande lite grann.

Inte så speciellt imponerande jämfört med klubbar som kunde hålla sig i topp under betydligt längre perioder i den betydligt tuffare konkurrens som utvecklas senare i Elitserien.

Och efter denna korta peak går det - som det alltid tycks göra för Apan - åt helvitte. Under drygt tio år handlar det väsentligen om att hamna i botten av norra Division 1-serien, ramla ur, kvala upp, hamna i botten av norra Division 1, och så vidare:

1963/64 Trea i norra, sist av åtta lag i slutspelet.

1964/65 Trea i norra, sexa i slutspelet.

1965/66 Femma i norra, missade slutspelet.

1966/67 7a i norra med MooDoo Timrå, Clemens, IFK Umeå etc. Nedflyttade.

1967/68 Nere i Div 2.

1968/69 Återkommer, blir 7a i Norra, flyttas ned till Division 2.

1969/70 Nere i Div 2.

1970/71 Sjua i Norra, sist i kvalet efter att ha tagit mäktiga 0 poäng av 12 möjliga.

1971/72 Nere i Div 2.

1972/73 5 av 8a i Norra, vinner en match men förlorar resten i kvalserien, sparkas ur igen.

1973/74 Nere i Div 2.

1974/75 Detta år slog man ihop både norra och södra serierna för att förbereda sig för Elitserien nästa säsing. Apan, som slagit ihop sig med Skellefteå IF, och fått in Hardy Nilsson och andra, lyckades plocka en plats i Elitserien 1975/76.

Där man fick några år i fokus, innan man försvann i det stora tomma mörkret och var borta i en massa år.

Anor?

Nja. Att under c:a tio år ha tillhört en av TVÅ Division 1-serier och några gånger, i den synnerligen begränsade konkurrensen, ha fightats i toppen av slutspelet men misslyckats. Och sedan ha hamnat i sitt vanliga: att hamna i botten (då i en av två Division 1-serier) ramla ur, kvala upp, och samma usla resultat igen.

Nej det är inte mycket till anor jämfört med the Original Seven som tillhört högsta nationella serien samtliga eller närapå samtliga säsonger i snart femtio år - i betydligt svårare konkurrens - där har vi historiskt imponerande bedrifter!

Apans anor är ju blaha blaha. Ska vi då också hylla de med ännu "bättre anor"? Göte, Godtemplare, Matteuspojkarna, Atlas Diesel, Årsta, Westmania, Linnea, Traneberg, St Erik, Traneberg, Liljanshof, Reymersholm, IK Sture, IK Hermes, IF Vesta, Hornstull, IK Westmanna, Dixhof, Vapen, Skuru, Sörhaga, Åker, Karlberg, IK Stefa och andra lag med "anor" av aptyp och därmed mycket fiiiiinare än de riktiga hockeylag vi etablerat senaste snart femtio år med Elitserien SHL.

Ja, denna Apa. Det man inte har får man ljuga om och köra hittepå. Typiskt ljug-Apan.

DE båda apmonstrumen nedan...