Luleå HF

115681 inlägg · 887 ämnen

Inlägg #1944957

Sv: Luleå Hockey 2012-2013: Vägen mot SM-GLUDet!
En väldigt fin kväll igår när Anders Nilsson gjorde succé i en väldigt viktig match för hans framtida möjligheter.

I slutet på förra året skulle Vancouver möta Ottawa hemma och under dagen kom något överraskande beskedet att klubbarna tradade ett gäng spelare mellan sig. Bland dessa Anders Nilsson och det diskuterades om han skulle promenera från Canucks omklädningsrum till Senators, byta tröja, och hoppa in direkt. Så blev det inte, men Anders fick efter match lämna familjhen och flyga från västra till östra Kanada och var hux flux Senator.

Fich hoppa in direkt i första hemmamatchen och det gick "sådär". Torsk och <90% av Anders med följd att lokala supportrar dömde ut honom direkt. Men det borde sansat sig; att kastas in i ett nytt lag tar tid, man måste lära sig var man har medspelarna och moderna vakter är beroende av att kunna samspela med utespelarna för att finna sin roll och hantera uppgiften optimalt.

I nästa match satte Ottawa in Marcus Högberg - uppkallad från AHL - igen men han silade ganska bra och efter 0-3 på 16 skott böt man in Anders igen och han spelade hyggligt resten av matchen.

Och sedan började det!

• Anders 96,97% 32/33 Anaheim-Ottawa 1-2 VINST
• Anders 97,06% 33/34 Los Angeles-Ottawa 1-4 VINST
• Anders 90,32% 28/31 San Jose-Ottawa 4-1 förlust
• Anders 93,75% 30/32 Ottawa-Colorado 5-2 VINST
• Anders 97,06% 33/34 Carolina-Ottawa 1-4 VINST

Ottawa, som förlorat 8-9 matcher i rad blev plötsligt ett vinnande lag igen och Anders levererade topprestationer. Enda förlusten mot topplaget Sharks och då hade Ottawa ändå chans långt in i tredje perioden.

I det läget kom Ottawas förstemålvakt tillbaka igen. Craig Anderson har varit uttalad etta i klubben sedan 5-6 år tillbaka och varit mycket duktig. Men denna säsong hade det varit mindre bra runt 90% räddningar och Craigs karriär börjar nog rinna ut - han fyller 38 år under säsongen.

Nu hade han varit borta pga hjärnskakning sedan december och när han nu tillfrisknat ställdes Ottawa inför valet:
• Skulle Craig återfå spaden?
• Eller skulle Anders få fortsätta efter fem fantastiska matcher i rad?

Ottawa valde att släppa in Craig igen, och det var vad alla - trots Anders insatser - hade väntat sig.

• Craig 92,11% 35/38 St Louis Blues-Ottawa 3-2 förlust
• Craig 90,91% 30/33 Ottowa-Arizona 2-3 förlust

Inte så dåligt av Craig ändå, men några av baljorna var ganska enkla. Sådana som man bedömde att Anders nog inte hade släppt in. Och vinsterna tidigare hade konverterat till knappa förluster. Igen.

Nu kom tio dagars uppehåll för Allstars, innan det skulle fortsätta. Det skulle bli B2B under 24 tim mot ett starkt och ett svagt lag. Följt några dagar senare av ett nytt B2B inom 24 tim mot ett starkt och ett svagare lag.

Ottawa hann tänka över läget och beslutade att Craig och Anders skulle få dela på matcherna. Det är ofta så att man delar, med tanke på att vakten första matchen kan vara trött andra matchen. Och med tanke på att Anders levererat så bra, medan Craig lyckats sämre bedömde man i lugn och ro att det var rimligt att de fick dela på uppgifterna under dessa B2B.

Det var ett viktigt beslut för Anders, att Ottawa markerade att man var villiga att ge honom chansen och att man inte hemföll till det man gjort i åratal: givit Craig i stort sett alla spadar. Anders, som i åratal i sådana lägen trots toppinsatser blivit satt åt sidan, fick självförtroende av beslutet och det betyder mycket för en vakt.

Första B2B:

• Anders 87,50% 35/40 Pittsburg-Ottawa 3-5 förlust
• Craig 90,48%% 19/21 Ottawa-Detroit 0-2 förlust

Satsestetiskt en bättre insats av Craig men de som såg matcherna visste att Anders faktiskt gjort en utmärkt insats trots fem insläppta mål och höll faktiskt Ottawa kvar med 4-3 och bara minuter kvar. Men Ottawa var inte bra i den matchen och Pittsburghs superstjärnor fick otroliga chanser att måla på; egentligen endast ett mål som man ansåg att Anders kunde ha tagit.

Craig däremot hade spaden mot bottenlaget Detroit och släppte in 2 billiga mål på 7 skott i första perioden och därefter var dagen förstörd eftersom detroit lyckades försvara sig matchen ut.

Två förluster, alltså, men Anders imponerade klart bättre än Craig.

Andra B2B:

• Craig 83,30% 25/30 Toronto-Ottawa 5-4 förlust
• Anders 100% 45/45 Ottawa-Anaheim 4-0 VINST

Den här gången var det Craig som fick det svårare motståndet, men Anaheim är inte så dåliga heller. Ottawas utespelare gjorde en kanonmatch mot topplaget Toronto och levererade 45 skott samt 4 mål. Toronto fick bara till 30 skott men 5 mål varav några billiga. Anaheim å andra sidan fick till en jättefin match och bombardera Anders med skott; vann skotten med 45-35 men Anders och Ottawa hade murat igen och Anders höll nollan. Blev utsedd till matchens största stjärna.

Nu följde ett par dagars väntan på nästa match och ett tufft beslut för Ottawa. Planen hade varit den att Craig nu skulle fortsätta att ha spaden varje match, samt att Anders fick hoppa in B2B typ.

Men kunde man bortse från vad man sett på isen? Att Anders varit den klart bättre vakten?

Det kan tyckas vara ett lätt beslut men för de som följt Anders vet att i precis sådana lägen har Oilers valt att ge Talbot spaden; har Buffalo valt att ge Lehner spaden; har Vancouver valt att ge Markström spaden. Beslut som visat för Anders att han inte skulle få rättvisa möjligheter och som gjort att han tappat lusten och ramlat med till mer medelmåttiga insatser.

Ottawa funderade, men några timmar före nedsläpp kom beskedet: Anders Nilsson och inte Craig Andersson får ta spaden i matchen!

Ett naturligt beslut, kan vi tycka, men definitivt inte ett naturligt beslut i NHL-sammanhang. De flesta väntade sig att Craig skulle få matchen, och år efter år hade Anders alltså i samma lägen sidsteppats.

Men han fick ta spaden!

Och det gällde gårdagens match; mot Winnipeg Jets. Nu skulle Anders alltså få chansen, men det skulle bli en jävligt svår uppgift! I NHL just nu är Tampa överlägset bäst men bakom Tampa är Winnipeg det lag som anses vara starkast och en formidabel motståndare att möta.

Och nu vet vi resultatet. Ottawa gjorde en kanonmatch, men ändå var det Winnipeg som hade övertaget och ägde matchen. T ex hade vi i tredje perioden ett byte på 2,5 minut då Jets hade puck i Ottawas zon; spelade runt, avlossade skott, och Ottawa hade inte en chans att ta puck och spela den ur zon. Efter tekning kom direkt en likadan period på 1,5 minut. I normalfallet skulle nog ett lag med det tryck som Jets då hade lagt in minst 2-3 mål.

Trots att Jets således hade mer av spelet gick Ottawa ifrån till 5-1. Det enda målet som Jets fick in var när Laine kom fri på ena sidan och Anders stod placerad åt den sidan för att rädda, men Laine slog ett stenhårt pass till andra sidan där en annan Jets-spelare var sopren och denne direktsköt skott i mål. Anders hann ändå kastas sig över till den sidan och täckte det mesta, men Jets-spelaren hittade en av de få luckor som fanns.

Jets andra mål - till 5-2 - kom i slutminuten då matchen förstås var över och en Jetsspelare pangade på ett skott från blå. Anders täckte då målet alldeles utmärkt men det fanns ett par spelare från vardera laget framför honom och vilken lucka den pucken hittade vet ingen, men plötsligt låg den i mål. Jets avlossade 46 skott på mål under matchen och >50 ytterligare skott som gick precis utanför mål eller på spelare framför, och de flesta av dem såg ut som detta sista målskott; kanoner utifrån, även om det också inkluderade en handfull likadana skott från slottet 4-5 meter ut rakt framifrån samt 10-15 skott från några meter ut efter passningar från Gretzkyposition.

Trots att Anders alltså inte höll nollan i natt var han t o m bättre än i matchen mot Anaheim två dagar innan: otroligt vaken och koncentrerad, mycket snabbförflyttad, stod stabilt iväg för det allra mesta och övriga skott fångade han i plocken. Han utnämndes också för andra matchen i rad till matchens bästa spelare, första stjärna.

Jag tror att det är den bästa match jag sett Anders göra (och då har jag ändå sett hundratals) och det gjorde han, när det behövdes som bäst.

När det gäller Anders fortsättning och möjligheten att få en sportslig och rättvis chans på spaden i Ottawa, var detta en otroligt viktig match.

Och den här gången behövde inte Ottawas coach Boucher fundera i dagar. Direkt efter match förklarade han att "Anders tar spaden på tisdag mot Carolina"!

Att vara målvakt är den överlägset svåraste uppgiften man kan ha i hockey och det är allom bevittnat att bara väldigt speciella människor har den talang, vilja och psyke som behövs för att bli toppmålvakt. När det gäller flera av de allra bästa vakterna är det också väl omvittnat att de är mycket knepiga individer.

Anders är inte sådan. Snarare lugn och stabil och med vettiga åsikter och klokt resonerande.

Men han behöver känna att han har förtroende från klubben och laget för att leverera som bäst. Och han har på det viset haft anledning att känna sig sviken många gånger i åratal.

Han gick över tidigt (för tidigt!) och körde tre år med Islanders, i stort sett i farmarlaget men sista året testades han i NHL. Han presterade inte sämre än 4-5 andra vakter, men efter tredje säsongen hos Islanders fick han överraskande förklaringen att "vi vill inte ha kvar dig".

Då valde han att göra succé för Tre Kronor i VM, glud och VMs bästa vakt. Och fick kontrakt med ett mellanlag i KHL och under det året gjorde han kanonsuccé i KHL. I NHL skiter de i vad som presteras i KHL, men han fick ändå erbjudande att testas på Oilers camp.

Och den tog han! Var klart bäst av alla vakter där och när säsongen började han han slagit sig fram som tvåa för Oilers, som precis köpt in NY Rangers tvåa - Cam Talbot - som varit strålande i flera år. Men i Oilers fungerade det inte för Talbot samtidigt som Anders levererade stormatch efter stormatch. Följden blev att Anders övertog spaden runt tio matcher i rad och ledde Oilers till seger efter seger. Den sista av den långa raden vann Oilers igen, men Anders åkte ned till runt 90% "bara" och vad hände?

Oilers plockade in Talbot igen och nu presterade han hyggligt och efter bara några veckor beslutade Oilers att den ekonomiska satsning man gjort för att landa Talbot skulle följas upp genom ett mångårigt kontrakt på förstaspaden.

Anders fick alltså trots vad han presterat ingen framtid hos Oilers och gick ned till medelmåttigt spel runt 90% under några månader varje gång han fick ta spaden. Och sedan lämnade han klubben för St Louis som behövde få in en NHL-ready vakt pga skador.

Året efter blev det Buffalo. Sprortchefen där hade satsat allt på Robin Lehner och betalt massor inklusive en förstadraft för att landa honom; ett beslut som var synnerligen ifrågasatt. Anders och Robin blev jättefina vänner och stödde varandra helhjärtat. Under hösten levererade Robin utmärkt runt 92% men Anders gick ännu bättre och var länge på 93-94% och tillhörde NHLs bästa. De hade delat på matcherna mer eller mindre men efter nyår beslutade sportchefen "som hade satsat all sin cred på att Lehner skulle bli etta" att nu skulle Lehner ta varje spade "för att visa att han kunde hålla hög nivå med massor av matcher en säsong igenom.

Anders blev alltså sviken igen. Men hans goda insats hade fått NHL att vakna och han fick ett fint tvåårigt kontrakt med Vancouver där han lovades konkurrera på lika villkor med Markström. Markström hade i många år visat utmärkt vaktspel, men ofta avbytt med långa perioder då han inte alls gick bra, och han hade aldrig visat att han kunde hålla som förste målvakt. Man Vancouver hade skickat vidare många duktiga vakter och valt att behålla Markström med det uttalade syftet att ge honom chansen att visa att han kunde ta en förstaspade.

Hur gick det då? Nja, trots löftet om lika villkor var det tydligt att man i första hand testade Markström och visserligen fick Anders en hel del matcher, men ofta med armbågen mindre roliga bortamatcher mot tufft motstånd. Vancouver den säsongen gick generellt dåligt och de fick inte spelet att stämma speciellt bra. Vakterna lyckades väl hyggligt lika inledningsvis men med tiden fick Markan allt fler matcher medan Anders började prestera sämre. När säsongen var över hade Anders runt 90%, Markan runt 91% och Markan hade fått dubbelt så många spadar som Anders.

Så kom senaste säsongen. Vancouver hade i år ett betydligt bättre lag - t ex med en viss Elias Pettersson - men Markan inledde med ett antal ganska svaga matcher och laget torskade. Då fick Anders chansen och slog till med tre toppmatcher och vinster i rad, men sedan bröt han ett finger och blev borta i månader. Under tiden fick Vancouver ihop ett utmärkt spel och Markan lirade upp sig; nådde återigen hyggligt bra nivå. När Anders kom tillbaka hade han men också Vancouver tappat och trots att han fick chansen åtta matcher torskade Vancouver samtliga. Varpå Anders åter var nere på runt 90%, medan Markan hade runt 91%.

Till saken hör att Vancouver hela tiden ansett att man har en blivande supervakt på tillväxt; nu 23-årige amerikanen Thatcher Demko och planen är egentligen att denne ska bli Vancouvers förstavakt på sikt.

Och i det läget släppte man överraskande Anders till Ottawa.

En skeppning som innebar att Anders ställdes inför det svåra valet: skulle han nu tappa sugen och ge upp NHL? Och återvända till KHL/Europa för att fortsätta en säker och uppskattad fortsättning på sin karriär?

Eller skulle han ge järnet igen och försöka slåss för att få en riktig chans i NHL?

Nu vet vi svaret.

OK. Vi talar bara om en månad av topprestationer då han varit NHLs mest lyckade vakt. Kan han hålla detta? Det vet vi inte. Men vi vet att det är viktigt för att Anders ska prestera bra att han spelar i ett lag med ett försvarsspel som passar honom, där han känner förtroende från coacher och ledning, och där villkoren är sådana att han faktiskt kan få en rättvis chans att spela sig till en förstaspade.

Och just nu ser det verkligen ut som att han fått den öppning han verkligen arbetat för i åtta års tid sedan han lämnade Luleå Hockey.

Nu ser vi framåt, Anders, och nästa steg på vägen till framgång blir Carolina på tisdag!
Kommentera

Svarskommentarer

Sv: Luleå Hockey 2012-2013: Vägen mot SM-GLUDet!
Avslutningsvis om Anders och Ottawa:

(inom parentes sagt "intressant" att Hockeysverige och de båda tabloiderna helt missat Anders genombrott. De har väl ingen plats att skriva om det förstås, eftersom de måste fylla utrymmet med andra betydligt mer mediokra insatser av svenskar i NHL....)

Jag tror att Ottawa är det lag som Anders behöver; och jag tror att Anders är den vakt som Ottawa behöver.

Min uppfattning om Ottawa är att det är ett lag med både en stark offensiv och med en stark defensiv men de behöver en vakt som passar in i det spel som laget har.

Det fungerar inte med en vakt som kör sitt eget race, men släpper in skott som den har chansen att rädda och därför inte ger laget chans att vinna.

Ottawa beskrivs som det lag som släpper till mest skott i ligan, vilket ansetts vara en förklaring till att vakterna fått så dålig räddningsprocent i år.

Men sanningen är mer sofistikerad. Ottawa släpper fr a till skott från distans och som vakten har en hygglig chans att se. Däremot är de mycket duktiga på att hålla motståndare utanför slottet och dessutom på att rensa framför vakten så att motståndarna inte får skymma och störa och inte heller ta andra puckar som de är mycket starka på att rensa bort.

Anders är nu 28 år gammal och har mycket erfarenhet och nu är han väldigt duktig på att mura igen målet och ge väldigt få luckor för direktskott. I det spelet är han utomordentligt bra, men det sker på bekostnad av att returer, andrapuckar och hoppande dansande puckar som motståndare kan få flera chanser omedelbart framför mål att panga in blir svårare för honom: han behöver agera synkroniserat med ett försvar där han kan lita på att utspelare ger honom ansvaret för direktskotten medan de tar sitt ansvar för sin del.

Ungefär som målvakt-utespelare fungerar i Luleå, när det fungerar som det ska.

Och i de lag Anders spelat - Edmonton, Buffalo, Vancouver - för att inte också nämna Islanders och St Louis - har han inte haft sådana utespelare. Men det har han i Ottawa och det är härligt att se.

Jag är ganska säker på att andra Luleutvecklade vakter också de skulle kunna fungera väl i Ottawa. Och i Ottawas farmarklubb har vi ju unge Filip Gustafsson. Kan vi hoppas att han tar plats som andrevakt för Ottawa inom något år? Bakom ettan Anders Nilsson?

Tänk vilken härlig dröm det vore - med två Luleåvakter som etta och tvåa i Ottawa. Och som bonus har vi Luleåprodukten Christian Jaros - som i år slagit igenom bra - som framträdande back i laget.

Man blir glad.
Kommentera

Sv: Luleå Hockey 2012-2013: Vägen mot SM-GLUDet!
Sven.Savage:
Kul, dessutom ett bra läge att faktiskt ta en förstaplats, perfekt mix av ålder/erfarenhet till på köpet.
Kommentera