Luleå HF

Kåge: Det råder inga tvivel om att Hall gör det bra i Karlskoga. De var bra mot Brynäs också även om bristen på spets gjorde att de inte kunde vinna i slutändan, men det berodde ju mest på den stora ekonomiska skillnaden mellan klubbarna. Frågan är nog snarare om han är en tillräckligt stark karaktär och personlighet för att kunna efterträda Bulan.

Bulan är trots allt en väldigt stark personlighet som alla respekterar och lyssnar på. Hall kommer förmodligen inte att inge samma respekt i gruppen. Och kanske är gruppen svårare att leda än man får intrycket av nu, just eftersom Bulan är en så stark ledare. Luleå kommer väl inte ha exakt samma trupp nästa säsong som nu, men jag tror inte den nuvarande truppen är den enklaste att leda, om man säger så.

Brynäs ersatte Bulan med Roger Melin och det visade sig vara ett stort misstag att gå från Bulans ledarstil till Melins dito. Brynäs trodde att truppen skulle klara av mer frihet under ansvar men det gjorde den inte.

Jag såg igår hela game seven från kvartsfinalen mellan Luleå Hockey och Styvben Starke 20 mars 2011. Ett underbart minne då Luleå tog vakten och spelade 6 mot 4 med tre minuter kvar och då hängde kvitteringen varefter Robin Jonsson med Luleås vackraste tandlösa leende smällde in vinstmålet i förlängning.

Det var ju Rönken, med Bulan som assisterande, som införde den nya hockeyn för Luleå, som bland annat innebar att alla spelare i varje byte gjorde sitt yttersta i såväl spel med som utan puck och det byggde på korta byten. De spelade ”slutspelshockey” redan i Elitserien menade överraskad media och faktum var att de var så framgångsrika att övriga lag blev tvungna att ändra sina spelsystem för att stå emot. Att det innebar att forwards i Elitseriens lag fick hjälpa till i högre utsträckning när motståndarna hade puck innebar förstås att försvarsspelet blev betydligt starkare, det gjordes färre mål, och självutnämnda experter hävdade att spelet då blev ”tråkigare” men utan att inse att det blev betydligt högre kvalitet och Luleå vann nästan konsekvent mot utländska klubbar, som inte anpassat sig efter Luleås Rönkenhockey.

Luleå som nästan ett decennium vanligen åkt ur slutspelet med 0-4 i matcher i kvartsfinal blev plötsligt betydligt bättre men några glud blev det inte. Vi hade inte den ekonomi vi behövde för att kunna förstärka med stjärnor och snipers i linorna och de spelare vi lyfte in och utvecklade stals till andra lag framför allt Pungen som förklarade att det var enkelt: vi bara erbjöd dem 2-3 gånger högre lön.

Nåväl. Jag har haft inställningen att det var Rönkenhockey och att Bulans medverkan betydde mindre. Men så gav Pölsan honom chans som huvudtränare och då blommade han ut rejält. När Luleå Hockey insåg det plockades han hem och har nu varit vår huvudtränare under nästan ett decennium.

När jag nu såg vinstmatchen i kvarten mot Djurgårn för 14 år sedan i repris kunde jag jämföra med den hockey vi spelade i finalen mot Pölsan i våras.

Likheten mellan Luleå-lagen var att alla spelare kämpade 100% men skillnaden var tydlig: I Bulans Luleå gjorde spelarna nästan inga misstag alls medan Rönkens Bulan var långt från den nivån.

OK. Rönkenhockeyn ändrade väldigt mycket men först nu förstår jag på riktigt hur mycket Bulan själv inneburit när han fått bygga upp Bulanhockeyn under flera år och till slut fått en uppsättning riktigt starka spelare att leda. Kunde Rönken ha lyckats lika bra om han haft ett decennium och bättre ekonomi? Kanske. Men långt ifrån säkert.