Hmm, jag slog faktiskt upp det där för att bättra på komihåget.
Säsongen 1999-2000 var det ju.
V vann två första hemma, men förlorade därefter mot Soppan och MooDoo.
Därefter vann vi hela 21 hemmamatcher i rad. 18 av dessa vann vi på tre perioder, medan de övriga tre gick till straffar. Mot Pölsan, Warulfven och Tjurgårn. Men det var väl på den tiden som vi hade firman Hostak-Myllys vilka, redan i laguppställningen, innebar att eventuella bonuspinnar var Luleås.
Vi var fruktansvärt oslagbara i delfinen på den tiden. I det följande SM-slutspelet piskande vi Soppan hemma också ända till den sena kvällsmatch, då deras plan tvingats ned över dalarna, och de sedan spelade i protest, mot ett Lule som var häpet och trött, och förlorade med uddamålet. Vi slog ut Soppan ändå, förstås, även om de slog av Rönken fingret när han avgjorde. I den kommande semifinalen hade förtrollningen på hemmais tyvärr brutits, och Styvbenen som tidigare under säsongen variut chanslösa i Delfinen, vann den enda match vi fick spela där i semin med 1-5. Ridå. Styvbenen blev ju därefter mästare, men hade vi inte tappat hemmamagin mot Soppan skulle vi haft en god chans att gå hela vägen det året.
I alla fall bidde de där 21 vunna hemmamatcherna i rad rekord?
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
37% (21)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
26% (15)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
21% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
Säsongen 1999-2000 var det ju.
V vann två första hemma, men förlorade därefter mot Soppan och MooDoo.
Därefter vann vi hela 21 hemmamatcher i rad. 18 av dessa vann vi på tre perioder, medan de övriga tre gick till straffar. Mot Pölsan, Warulfven och Tjurgårn. Men det var väl på den tiden som vi hade firman Hostak-Myllys vilka, redan i laguppställningen, innebar att eventuella bonuspinnar var Luleås.
Vi var fruktansvärt oslagbara i delfinen på den tiden. I det följande SM-slutspelet piskande vi Soppan hemma också ända till den sena kvällsmatch, då deras plan tvingats ned över dalarna, och de sedan spelade i protest, mot ett Lule som var häpet och trött, och förlorade med uddamålet. Vi slog ut Soppan ändå, förstås, även om de slog av Rönken fingret när han avgjorde. I den kommande semifinalen hade förtrollningen på hemmais tyvärr brutits, och Styvbenen som tidigare under säsongen variut chanslösa i Delfinen, vann den enda match vi fick spela där i semin med 1-5. Ridå. Styvbenen blev ju därefter mästare, men hade vi inte tappat hemmamagin mot Soppan skulle vi haft en god chans att gå hela vägen det året.
I alla fall bidde de där 21 vunna hemmamatcherna i rad rekord?