Kickan: Okej då förstår jag hur det ligger till. Men verkar som nån form av tyst protest från lulingarnas sida när det går laget emot.
Det blir liksom totalt jävla dött härinne, motsatt effekt andra ord mot för vad det är på Gläfsers plank. De må ju finnas nåt konstruktivt att plocka med sig från matcherna. Okej inte alltid kanske.
Men jag har aldrig trott på tystnaden som någon lyckad kombination. Möjligtvis någon timme eller två då men på sikt är de förödande. Det finns ju de som stänger in sig i en mörk källare oxå och gråter hysteriskt i veckor och månader när någon anhörig eller vän gått ur tiden. Inget fel att sörja men ibland tar de sig orimliga propotioner.
Jag tror på vardagen. Att inte rubba alltför mkt på de normer och rutiner som man har.
Gå tillbaks till jobbet så fort som är möjligt. Gråt en skvätt då och då men stäng inte ute omvärlden för det.
Jag skulle få storhetsvansinne att bara gå omkring 24-7 och tänka på döden och på människor som inte längre finns.
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
38% (22)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
26% (15)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
21% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
Det blir liksom totalt jävla dött härinne, motsatt effekt andra ord mot för vad det är på Gläfsers plank. De må ju finnas nåt konstruktivt att plocka med sig från matcherna. Okej inte alltid kanske.
Men jag har aldrig trott på tystnaden som någon lyckad kombination. Möjligtvis någon timme eller två då men på sikt är de förödande. Det finns ju de som stänger in sig i en mörk källare oxå och gråter hysteriskt i veckor och månader när någon anhörig eller vän gått ur tiden. Inget fel att sörja men ibland tar de sig orimliga propotioner.
Jag tror på vardagen. Att inte rubba alltför mkt på de normer och rutiner som man har.
Gå tillbaks till jobbet så fort som är möjligt. Gråt en skvätt då och då men stäng inte ute omvärlden för det.
Jag skulle få storhetsvansinne att bara gå omkring 24-7 och tänka på döden och på människor som inte längre finns.
Jag tror helt enkelt inte på det.