Stackars SSK. Inget som man försöker sig på verkar ha annat än om möjligt kortsiktig verkan. Tidigare har man kört en hård linje med sina tränare - lyckas eller stick. Tränarna har misslyckats och stuckit. Sedan har man valt en kortsiktig lösning i båset.
Man insåg, smart nog, att det inte var någon särskilt långsiktig lösning. Nu försöker man anlita konsulter för att se vad man gjort för långsiktigt fel. Men man sparkar fortfarande tränare, fast utan att egentligen sparka dom. Man ställer istället numera kortsiktiga krav på sin sportchefstränare - det gamla beprövade lyckas eller stick.
Problemet är väl egentligen vem som ska ta ansvaret för allt som gått fel, är det alla tydligen klantskallar till tränare som anställts? Eller den som sköter spelar- och tränarrekryteringarna? Eller de som anställt denne för att göra det? Hur lång ska man gå?
Ja, jag vet ju inte svaret och är rätt nöjd med att inte ha nått ansvar i frågan heller.
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
37% (21)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
26% (15)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
21% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
Stackars SSK. Inget som man försöker sig på verkar ha annat än om möjligt kortsiktig verkan. Tidigare har man kört en hård linje med sina tränare - lyckas eller stick. Tränarna har misslyckats och stuckit. Sedan har man valt en kortsiktig lösning i båset.
Man insåg, smart nog, att det inte var någon särskilt långsiktig lösning. Nu försöker man anlita konsulter för att se vad man gjort för långsiktigt fel. Men man sparkar fortfarande tränare, fast utan att egentligen sparka dom. Man ställer istället numera kortsiktiga krav på sin sportchefstränare - det gamla beprövade lyckas eller stick.
Problemet är väl egentligen vem som ska ta ansvaret för allt som gått fel, är det alla tydligen klantskallar till tränare som anställts? Eller den som sköter spelar- och tränarrekryteringarna? Eller de som anställt denne för att göra det? Hur lång ska man gå?
Ja, jag vet ju inte svaret och är rätt nöjd med att inte ha nått ansvar i frågan heller.