250kg kärlek

Det jag tänker berätta nu hände i söndags (28/12) och blir ett minne för livet. Det som var tänkt att bli en mysig heldag på ett av mina favoritvatten i Lögdö vildmark blev istället ett minne som jag antagligen kommer att leva med resten av mitt liv.

Gårdagens lilla tripp blev en riktig rysare. Vi tog bilen upp till Rigåsen (så långt vägen plogas däruppe vintertid). Parkerade bilen och drog ut med skotern. Eftersom den väg jag brukar ta under sommaren inte var plogad och det dessutom var så höga plogkanter för att ta sig upp på den så var det aldrig något alternativ. Ingen skoterledskarta och GPS:en glömd hemma så trodde jag att det skulle lösa sig ändå. Så in på en skoterled som kändes bra (jag är ändå rätt bevandrad där). Efter 4.5 timmars letande efter tjärnen så gav vi upp. Jag hittade inte igen den. På väg hem kom vi till ett ställe där det stod en skylt med namnet på den tjärn vi hade letat. Så full fart framåt - i solnedgång skall tilläggas - för att äntligen få fiska. En halvtimme senare var det mörkt och vi gav upp redan då. Vi satte oss på skotern och for till bilen, utan problem.
Väl framme vid bilen kände jag hur skönt det skulle bli att sätta sig i en varm bil. Öppnade bilen, startade den, lastade på skotern och klädde av mig alla kläder. Stängde igen bagageluckan endast iklädd lånkalsonger, tennisskor och en munkjacka - inget annat! Ingen mössa, inga handskar, inget mer än det jag berättade. Klockan hade precis blivit 16, förstå hur jag längtade till att sätta mig i bilen och lyssna på sporten...(Timrå IK-Linköping HC)
Jag tog tag i dörren och öppnade, det gick inte. Lite smått panikslagen tittade jag mig runt bilen för att se om det fanns någon annan dörr som var öppen, men icke. Jag hade låst in bilnyckelsjävlarna. Där stod bilen och brummade men jag kunde inte komma in. -13 grader ute och vetskapen om att det tar minst 1 1/2 timme för någon att komma till oss gjorde inte saken bättre. I panik sökte jag efter mobilen, men den låg i bilen som allt annat. Som tur va så hade min kompis mobilen med sig så vi kunde ringa frugan. Dålig mottagning gjorde att jag ringde säkert 14-15 gånger innan jag förklarat vart det låg. 2 timmar senare kom hon (det var längre än jag trott). Frusen in i benmärgen gick jag fram till fruns bil för att ta extranyckeln. Då vaknar min dotter (3 år) och ställer den fantastiska frågan: "-Pappa, varför har du så lite kläder på dig?"

Men men, jag kom hem, en erfarenhet rikare.

Så kära vänner, tänk efter innan ni stänger bildörren. Det kan faktiskt ske det som jag råkade ut för. Och det lovar jag er: man kan ha roligare än att vänta utanför en bil på tomgång i -13 grader endast iklädd långkalsonger, tennisskor och munkjacka. Tro mig, jag vet!

God fortsättning trots allt.

Som alltid brukar jag göra ett minnesmärke på min kropp som berättar att jag varit på semester. Denna gång blev det ett avtryck på underarmen. Carpe Diem - fånga dagen.

Så sant som det är sagt!

Fiske...så kommer här fler bilder från Thailand och det sjukt häftiga fisket. Håll till godo.

I en ålder av 36 får jag uppleva något jag sent kommer att glömma. Inget märkvärdigt, egentligen, men det var häftigt – så in i bänken!

 

Jag har precis kommit hem efter semester i Thailand, en semester som blev ett par dagar längre än vad vi hade räknat med. Anledningen var de våldsamma demonstrationer som ägde rum i huvudstaden, det som fick flygplatsen att stänga under en längre tid. Vi bodde 22 mil från Bangkok och upplevde aldrig oroligheterna. För oss var det som vanligt, ja förutom den helg då vi tog en taxi till just Bangkok för att fiska mal.

En nära bekant, med Thailändsk fru, hade bjudit oss till Bangkok för att få uppleva detta makalösa fiske. Hustrun och min dotter tog tillfället i akt att shoppa medan jag och min son skulle fiska. Bangkok med ca 65 miljoner invånare är rätt häftigt att uppleva – tro mig.

 

På väg till fisket tog vi en bananbåt som gick i den kanal som rinner genom hela Bangkok. Bara det var en upplevelse. Om jag ska försöka mig på en jämförelse hur båten lät skulle jag kunna förklara det i stil med: om ni någon gång kört om en fullastad timmerbil i uppförsbacke som växlar ner så vet ni också hur dovt det låter. Om ni dessutom plockar bort allt vad avgassystem heter så kan ni kanske förstå hur en bananbåt låter.

Båten fungerar som våra bussar. Man tar upp och släpper av passagerare. Här skiljer det dock sig en liten aning. Min vän sade till mig att vi trots lång omväg inte skulle kliva av förrän slutdestinationen. Jag tyckte det lät konstigt och frågade varför. Han sade bara att jag skulle förstå efter det första stoppet. Och herregud, vilken parodi. När vi stannade vid det första stoppet insåg jag vad min vän menade. De som skulle av kastade sig ut, de slog sig, en del blödde faktiskt. De som skulle hoppa på gjorde samma sak. En dam, modell äldre, som skulle av lyckades inte riktigt. Hon hade ena benet på båten, den andra på land… då båten plötsligt bara åkte. Ner i ett skitigt vatten bar det iväg. Grabbarna som stod och tog betalt tittade ner i båten och med ett leende pekade de med ett finger och sa ”one”. Så höll det på. Totalt var det 16 personer som ramlade i vattnet innan vi var framme. Alltså, det var en helt sjuk upplevelse.

 

Vi fortsatte vår färd med taxi. Väl framme så var det inte alls som jag hade förväntat mig. Det var en brygga, ca 100 meter lång med vatten framför och bakom. Det fanns inte så många platser kvar, det var ett populärt utflyktsmål.

Vi hyrde en guide, även om det var dyrt så skulle det visa sig vara värt pengarna. Den lilla killen (guiden alltså) gick och drog på spön och en 20 liters hink som föreföll tung. Jag frågade min polare vad det var han drog på och fick till svar att det var ”maggotburken”. Haha, det var alltså betet. Brödsmulor, lite kött av olika slag samt kokosmjölk bestod betet av. Guiden bakade en stor boll, ungefär som en tennisboll, som han sedan agnade kroken med. Sedan slängde han ut.

Det tog inte många sekunder innan flötet (som var lika stort som en kägla i bowling) dök under vattenytan. FISK!!!!

Den första fick min kompis ta. Det var riktigt häftigt att skåda detta. Ingen som inte upplevt malfiske kommer förstå vad det egentligen handlar om. Roffe (som min vän heter) drog och slet för att få in fisken mot bryggan. Väl vid bryggan kommer guiden fram med håven som var stor som en båt. Men tro inte att fisken var klar. Det ven i rullen och vips var fisken ute på samma ställe som där den högg.

Efter 4 gånger med samma procedur så kunde Roffe äntligen bärga firren. En, i det här sammanhanget, rätt liten fisk. Den vägde 34 kilo. Så här höll det på under några timmar. Bredvid oss hade vår granne också fisk vilket skulle visa sig bli den största för dagen, 113 kg tung, helt grotesk syn.

Vi lyckades landa en som vägde 86, det räckte kan jag lova. Nästan två timmar tog det att få upp den lilla krabaten.

 

Den här dagen kommer jag aldrig att glömma. Det är en av de häftigaste saker jag upplevt under mina 36 år. Jag kommer att göra om det nästa gång jag är i Thailand – be sure.

 

 

Så efter en hektisk tid för att få allt på banan innan jag drar på en välbehövlig semester (Thailand 10 Nov - 4 December) är det mesta klart när det gäller vår fiskeklubb.

Den som vill kan besöka sidan på www.stororingen.se

Det finns också några artiklar i ämnet. Dessa hittar ni på följande länkar:

http://www.st.nu/nyheter/lokalt.php?action=visa_artikel&id=775368
http://dagbladet.se/nyheter/timra/1.220601

Nu är det dags alla fiskeentusiaster. Öringen har påbörjat sin vandring i Ljustorpsån. Så vitt jag vet i rikliga mängder dessutom.

Kom ihåg att du inte får fiska med något annat än fluga. Så drag, latmete bla bla bla - glöm det.

Största öringen i går låg tydligen på 5,7kg. Hyffsat för att ta på flugspö.

Skitfiske på er!

Det känns så.

I dessa dagar är det inte konstigt att man bygger på sin arsenal av gråa hår, i rask takt dessutom. Om vi börjar med Timrå:

Skadehelvetet i laget tycks aldrig se sitt slut. Den ena efter den andra går sönder. Är det inte Lehtonen, så är det Hedström. Är det inte Hedström så är det Pärssinen. Det verkar som det vilar någon förbannelse över Timrå IK, år efter år efter år. Nytt inför säsongen är att Timrå "sparkade" sin läkare eftersom laget under år förföljts av skador. Jag funderar hur mycket läkaren kan göra när skadan väl är skedd. För mig är ett rimligare scenario att försöka finna anledningen i själva uppbyggnadsfasen. Där borde rimligtvis en FYS-tränare finnas med i diskussionerna. Timrås FYS-tränare sitter däremot säkert, vad det verkar.

Skador går aldrig att förutse, det vet jag. Skador kan drabba vem som helst, när som helst och hursomhelst, det vet jag. Det som däremot är så infernaliskt jobbigt är att det drabbar Timrå år ut och år in, något som gör att hela säsongen blir sönderryckt med femmor som inte igentligen skall spela tillsammans, med spelare som får dra mycket tunga last helt i "önödan", om ni förstår hur jag menar.

I år har skadorna varit väldigt kännbar eftersom vår backsida i frånvaro av den stora stjärnan Lehtonen, är alldeles för orutinerad och väger för lätt när det hettar till. Erixson, Persson är unga spelare som måste ha någon vid sin sida som med sin speluppfattning kan hjälpa dem. Skogs, enligt mig innan säsongen årets backvärvning, har inte alls kommit upp till den standard jag hade på honom. Övriga backar har varit okej, men kan bättre.

Framåt ska det inte vara någon fara. När också Tenkrat ansluter ser det riktigt hyggligt ut, OM inte en massa skador har ställt till det. Att Hedström gått sönder är såklart olyckligt. Även om hans start på säsongen har bra mycket mer att önska så fyller han naturligtvis en plats i den på förhand tänkta truppen. Han har dessutom till den här säsongen skolats om till center. Sånt tar tid, men han kommer säkert att fixa det. Hoppas kan man alltid...

Det stora bekymret som jag ser det är Timo Pärssinens skada. Måtte det vara "bara" en nerv som sitter i kläm. Diskbråck, ja då tror jag att hans karriär är slut. Och Pärssinen är viktig. Vem har sett till Hynning sedan Pärssinen försvann? Jag tyckte mig se skymten av honom i senaste matchen mot Djurgården, men bara en liten skymt. Fredrik Hynning behöver Timo Pärssinen lika mycket som Timrå IK behöver Pärssinen, så är det bara!

Nu ska man kanske inte måla fan på väggen, det finns fler lag som har stora problem. SM-vinnarna HV71 har vissa bekymmer, främst p.g.a. alla skador laget dras med. Nu har Jönköpingslaget en större plånbok och kan lösa sin kris på ett sätt som inte Timrå kan. Och det se ju ut som att man försöker lösa detta med just korttidskontrakt. Frölunda är också ett lag som inte levt upp till förväntningarna. Man har skickat ett par spelare redan, och jag förmodar att det kommer att tillkomma några spelare under resans gång, främst på backsidan som är nästan lika klen som Timrås. För Frölundas del, som jagar ett SM-tecken, duger det naturligtvis inte.

Min filosofi innan alla skador dök upp var att Timrå med det lag man hade på papperet skulle kunna placera sig som ett av lagen 1-4. Som det ser ut nu är jag orolig. Tror dock att föreningen insett läget och att man redan nu tittar på spelare som kan tillföra laget.

En sak är dock säker. Jag tror mer på Timrå IK, att de reder ut det här än jag litar på ekonomin i världen. Den har redan rasat ihop, och värre lär det bli. För Timrås del kan det bara bli bättre.

Hallelujah!!!

I går klubbade ett gäng glada fiskeintresserade för att starta en fiskeförening. Föreningen riktar sig främst till ungdomar med ett genuint intresse för fiske men förhoppningen är att så många som möjligt skall ansluta sig till föreningen för att om möjligt finna andra intressen än att springa på "byn" eller hitta på en massa hyss.

Själv har jag två små barn, en son och en dotter. Eftersom jag har mycket med mitt företag under vissa tider på året är det inte alltid helt lätt att hålla koll på dem. Okej, nu är de 3 resp. 6 år så att koll har man, men de växer precis som alla andra. Plötsligt är de i en ålder då kompisar, sena kvällar, alkoholdebuten och andra saker närmar sig.

Min filosofi har alltid varit, och kommer så förbli, att mina barn skall få ägna sig åt det de vill göra. Jag tänker inte tvinga dem att göra saker bara för att. Nej, bättre då att försöka föra mitt intresse vidare, till barnen. Och eftersom mitt största intresse vid sidan av vardagssysslor är just fiske känns det självklart att starta upp något som inte bara mina barn, utan också andra, kan finna intressant och vill ägna sig åt. Som dessutom känns som en bra syssla.

Föreningen är som sagt helt nystartad där vi inte hunnit med att sätta själva idén på pränt utan vi har diskuterat våra syften mellan varandra och kommit fram till att vi har en gemensam syn på det här som förhoppningsvis kommer att mynna ut i något bra. Långsiktigt ser vi såklart att vi ska ha ett eget klubbvatten, dit vi kan ta med barn och andra för ett spännande fiske. Tonvikten ligger på fisket men det finns så mycket mer än just det. Naturupplevelsen är en bit i det hela som inte får förglömmas. 

Vi kommer att starta en hemsida så småningom. Nu är det lite problem eftersom vårt tänkbara namn redan var taget, så också webadressen. Så detta ber jag att få återkomma till.

Vi har blivit lovad en del ekonomiska bidrag. Dessa bidrag kommer oavkortat gå till inköp av diverse material som t.ex. skruvstäd för flugbindning, spön, material för att tillverka såväl flugor som skeddrag. Ja, t.o.m. jiggar skall vi kunna göra. En del medel kommer att användas till familjedagar. Att vi kan bestämma olika utflyktsmål dit vi åker för att prova på i "skarpt" läge.

Det kommer inte att bli gratis att vara med. Men det kommer heller inte att vara någon större kostnad. Vi är väl i det närmaste överens om vad det kommer kosta och även om vi är överens vill jag vänta med att redogöra det. Men upplägget kommer att vara som så att det kommer att finnas möjlighet att köpa ett familjekort som idagsläget inte kommer att kosta över 300:-. Då gäller det för hela familjen oavsett hur många familjemedlemmar man är. Det går givetvis att lösa ett enda medlemskort eller andra former. Det återkommer jag till.

Hela tanken är att få unga som gamla att tycka det är roligt att fiska. Ingen är mer eller mindre välkommen och vi ser gärna att det blir så stor spridning när det gäller kön/ras som möjligt. Det ska heller aldrig bli för dyrt för att inte kunna vara med. Här finns plats för alla. Vi kommer att träffas ett antal gånger per år där vi fokuserar på olika saker varje gång. Ena gången kan vi tala om vilka flugor som fungerar vid kläckning. En annan gång handlar det om vilket bete som fungerar bäst under vissa väderlekar.

Vi hoppas naturligtvis att många kommer att ansluta sig till vår förening. Är du redan nu intresserad så kontaktar du mig så ska jag sätta upp dig på en lista så återkommer jag med besked när vi drar igång det hela på allvar.

Var med du också!

Jag tror aldrig jag sett Timrå spela så dålig hockey. Inte på de senaste 4 säsongerna i alla fall. 

Jag andades positivism inför den här matchen. Hemmaplan, laget full av revanschlusta efter derbyförlusten mot Modo. Ett Rögle med många spelare borta (i och för sig har Timrå också många på skadelistan), men ändå.

Jag måste kunna begära att man åtminstone försöker spela ishockey. Det är välbetalda spelare som finns på isen, de kan ha en dålig dag, men aldrig att jag accepterar att man inte tar i, ger sitt yttersta.

Det är inte många spelare som får godkänt idag, det ska gudarna veta. Bäst i Timrå var i varje fall Wandell som spelade en alldeles lysande hockey. Pyörälä är också en spelare som får godkänt. I övrigt var det för dåligt. Backe i målet hade inte heller han en av sina bättre dagar, å andra sidan var hjälpen från backarna nada, zero, noll.

Första förlusten på hemmais idag. Och det lär bli fler med det mediokra spel laget visade upp idag. Oroande också hur backarna gör bort sig gång efter annan. Lehtonen är välkommen tillbaka å det snaraste. Detsamma gäller Pärssinen. Jag har sagt det tidigare och säger det igen: Hynning har inte synts till sedan Timo försvann. Det är oroande. En till spelare som har varit väldigt anonym de två senaste matcherna är Hedström. Idag var han riktigt dålig.

Nä, usch och fy, detta var inte roligt. Nu blir det en tung lördagkväll. Det tar faktiskt tid att smälta sådana här skitinsatser.

Hå och hej med farbor Frej.

Typiskt! När det sjuder av liv i havet så har vår samfällighet den årliga höststädningen. Sätta vägkäppar inför vintern, röja sly på alla möjliga platser och skotta sand över elkabeln (efter att vi bytt ut vattenverket som hade gjort sitt).

Jag, min vana troget, tog sikte på båthamnen. Där röjer vi varje år sly och klipper bort buskar och annat. Perfekt ställe för en fiskeentusiast eftersom det ligger direkt i anslutning till havet, där jag under hösten lyckats fånga några öringar. Och idag var en sådan där dag så öringen tydligen var på gång. Det formligen sjöd av liv alldeles utanför.

Det var ett antal dagar eller rättare sagt ett par veckor sedan fisket var bra i havet. Den senaste tidens regn har t.o.m. skrämt bort de allra största fiskefreaken. Jag brukar inte ha några problem med taskigt väder men de senaste dagarnas skitväder har gjort att jag inte ens tänkt tanken på fiske. Dessutom är det en förutsättning att det blåser rätt vind då man fiskar i havet.

Idag blir det inget fiske. Ishockeyn hägrar även om det blir framför TV-soffan. Rögle kommer på besök och jag tror på komfortabel seger för mitt kära lag.

I morgon är tanken att jag och min son, tillsammans med min pappa och min systers son ska åka till Knivtjärn. Ett bra ställe då mindre barn ska med. Lätt att ta sig fram, bra ställen att kasta ut och gott om grillplatser. Det är en av höjdpunkterna med fiske, att grilla lite korv och dricka lite läsk. Knivtjärn i sig är dessutom en ganska rolig tjärn. Det finns mycket fisk i tjärnen men det är inte alla gånger så lätt att lura dem. Röding, öring och regnbåge är de arter som förekommer. Regnbågen brukar sällan vara svår att fånga då den hugger på i princip allt. I år har det dock varit nästan omöjligt att lura den. Jag har fiskat i tjärnen 6 gånger i år och bara lyckats lura 4 regnbågar. När jag talat med andra som varit där har facit varit lika dåligt. Ändå vet jag att de planterade ut båge för någon månad sedan, mycket dessutom. Dessa fiskar måste i det närmaste finnas kvar. Ny inplantering torde ske vilken dag som helst om det inte redan är inplanterat.

Nu är jag inte ute efter regnbågen när jag åker upp i morgon. Nej, det är öringen som borde vara på gång. Jag minns förra året (ungefär vid denna tidpunkt) hur sjukt bra det var vid det tillfället. Jag tror att vi fick med oss 11 öringar på en förmiddag. Det högg konstant. Blir det väder i morgon så får vi se vad som händer. Någon liten fisk måste vi kunna lura.

När det gäller vår nystartade fiskeklubb så går det sakta framåt. Ett första utkast på hemsidan är gjord och det ser bra ut. Fortfarande återstår att försöka hitta på ett namn till sidan. Vi har, som jag sagt tidigare, några alternativ. Återstår att se om styrelsen är med på det.

Förresten, 10 November drar jag till Thailand i tre veckor. Där ska jag fiska mal. Strax utanför Bangkok ligger ett ställe där man kan fiska mal. Mal i sig är en häftig fisk. Stridbar och stor. Jag fick veta att på det ställe vi ska fiska ligger vikten mellan 50-150 kg. Jösses!

Skitfiske pål er alla!