Djuunaz: Peters håller okej till bra allsvensk klass, men har inte i närheten av samma säkerhet i placeringsspelet som Tex. Ju sämre försvaret är, desto viktigare blir målvaktsspelet.
Tex har motat 19 skott och hållit nollan genom fem boxplays. Trodde det var omöjligt med detta försvarsspel? Kanske en fladdermålvakt som sprider puckarna omkring sig likt en sprinkler bidrar till röran. Hönan och ägget...
Costanza: Och trots detta är nog nästa våra egna produkter coolast:
- Profil #1 som satte eld på sitt garage när han försökte slanga bensin med en dammsugare - Profil #2 som lyckades med bedriften att åka fast för rattfylla med 0,9 promille i blodet DAGEN EFTER ett kalas
Tarasov: Det är väl lite av en kombination. Jag känner igen det där från arbetslivet, när någon säger "Bad Brett är här för att hjälpa er, så allt kommer gå galant!" så blir man ju dels stolt, men känner också lite extra motivation till att säkerställa att det faktiskt går galant.
Jag vill påstå att det är lite av en härskarteknik. En positiv sådan.
{5647}: Jag förstår inte varför du så envist hävdar att "ingen kunde se detta komma" när så många kliade sig i huvudet över lagbygget redan i somras.
Jag minns att jag drog slutsatsen att man hade gett upp på förhand eftersom Timrå och Björklöven såg så bra ut, alternativt chansade på att säsongen skulle ställas in på grund av Covid-19. De var de enda logiska förklaringarna i min värld. Och då ska det tilläggas att jag vid det tillfället hade en enorm tilltro till Glader.
Att spelbolagen inte såg detta är ett mysterium, men beror förmodligen på en rad faktorer, till exempel att man i egenskap av den överlägset bästa ekonomin i serien skulle förstärka laget under säsongen.
Ogie Ogilthorpe: Jupp, att ens våga antyda att Björn framstod som arrogant och opålitlig var nästintill tabubelagt... Du och jag var tidiga där.
Jag vill minnas att rätt många var skeptiska till Gagnon och Mikkelson. Visst, man kan hävda att det bara var otur, men det går ju inte att komma ifrån att förslitningsskador är vanligare hos 34-åringar än 24-åringar. Dessutom tenderar motivationen att svaja med åren, även om Gagnon uppges ha haft riktigt bra inställning.
Naturligtvis kan man välja att haka upp sig på detaljer i stil "Du hade fel, för Häggström slutade inte" eller rent av "Du garderade dig genom att klanka ner på allt", men faktum är att känslan av att MoDo återigen höll på att bli bekväma har kommit krypande över tid hos många av oss och det faktum att ledningen ständigt tycks vara sist på pucken är djupt oroväckande.
KB: Det här är något som jag har blivit gråhårig av i min egen karriär - Strateger som inte kan skilja på strategi och önskelistor.
Att behålla 66% av spelarna är något som hör hemma på en önskelista - Det är ingen strategi i sig, utan en önskad konsekvens av en lyckad strategi.
Det intressanta blir följaktligen att identifiera de faktorer som får spelare att vilja stanna i klubben, trots att de kanske får bättre betalt någon annanstans. Lön, utvecklingspotential, socialt liv och samhörighet i gruppen. Helt enkelt känna att livet är jäkligt gött att leva när man spelar ishockey i Örnsköldsvik.
Sedan finns det en punkt som jag har tjatat om i åratal, men som jag anser negligeras: Branding. Det är abstrakt så att det skriker om det, men likväl menar jag att det är extremt viktigt. Att gå på dejt iförd ett par märkesjeans och en figursydd kavaj kontra mjukisbyxor och T-shirt. Du får inte ett snyggare ansikte bara för att du är välklädd, men känslan av att vara välklädd kommer ge dig ett självförtroende som gör att ditt ansikte framstår som snyggare.
Detta var någonting som vi var extremt duktiga på under Franks tid (känns som evigheter sedan han slutade). Det blev helt plötsligt coolt att spela i MoDo igen. Nu är vi tillbaka på rutan ett och jag hoppas verkligen att detta är Julias styrka, att sälja in MoDo som ett coolt varumärke bland kidsen.
I vanliga arbetslivet slåss studenterna om att få jobba på de coola arbetsplatserna som Spotify etc. De har ju egentligen ingen aning om huruvida Spotify faktiskt är den bästa arbetsgivaren, eller hur mycket lön de ger jämfört med andra. De vill dit för att det är coolt och ses som en bra merit. Jag har aldrig förstått varför detta tänk inte tycks finnas inom svensk ishockey (Det var väl möjligtvis Näslund som pratade om detta, att han ville att spelare som skulle se MoDo som en "språngbräda" till en NHL-karriär).
Rytter: Om NHL räknas så är nog ändå detta det roligaste i min bok (i hård konkurrens med när Sullivan får sin hämnd på en häcklande åskådare och när Rob Ray ska beskriva hur det gick till när han spöade en supporter i båset).