Bad_Brett

puffe:

Lira: Är ledsen över att behöva säga det, men det kommer du inte få göra. För att uppleva den lyckan behöver man:

1. Åka ur på samma bisarra sätt som vi gjorde (ungefär som ni hade förlorat mot Nybro efter total dominans i 95% av tiden)

2. Få återtåget förstört direkt då hemvändare som Pär Edblom tvingas avsluta karriären efter 5 matcher

3. MoDo hade kanske Hockeyallsvenskans bästa lag genom tiderna med Karlkvist, Tambellini, Jonathan Johnsson, Fredrik Olofsson, Henrik Björklund, Tobias Enström, Mattias Norlinder, Bartosak med flera, för att sedan tvingas bevittna hur Tjomme pressar några hockeypampar att lägga ner säsongen.

4. Denna status quo gjorde att de klubbar som skulle ha åkt ur SHL (Leksand och Oskarshamn), istället kunde välja och vraka bland toppspelarna i HA. Oskarshamn plockade som bekant Olofsson, Rosdahl och senare Karlkvist, samt Cannata och Cooper från Blötröven, medan Leksand snodde vår succécoach som nyss förlängt med tre år.

5. Efter att hela föreningen blivit lemlästad på spelare, hamnade vi en djup svacka och vara nära att tvingas genomlida ett negativt kval.

6. Till slut blev det sagan om konungens återkomst, där Karlin, som en gång i tiden ansågs vara ett större löfte än bröderna Sedin, men som fick karriären förstört av knäskador, till sist fick chansen att träna klubben i sitt hjärta, och där Hinken, som fick sparken som andretränare säsongen MoDo åkte ur, fick sin revansch efter åratal om av scoutande. De värvade in spelare som Oscar Pettersson, som stod på läktaren och grät den kvällen MoDo åkte ur, och Emil Wahlberg, som var nära att avsluta karriären, men som ångrade sig eftersom han alltid drömt om att få representera MoDo.

7. Inför säsongen 22/23 var mönstret tydligt. De SHL-klubbar som hade åkte ur, hade nyttjat fallskärmen för att få ihop en 50% högre spelarbudget än de starkaste konkurrenterna. Det kändes näst intill hopplöst att besegra ett lag med så mycket dyrare trupp över sju matcher... det skulle vara ungefär lika osannolikt som när Leksand spelade ut MoDo. Dvs, det händer en gång på hundra.

Men på jäkla vänster, lyckades vi stå där, på valborgsmässoafton 2023, och för första gången på väldigt länge kunna drömma om att vinna SM-guld istället för att drömma om avancemang. Och glädjas åt hur fula ankungar som Karlin, Hinken, Pettersson och Wahlberg, fick sin revansch och för evigt kommer bli ihågkomna som några av de största hjältarna till att klubben är tillbaka i finrummet.

***

Detta kommer ni inte få uppleva. Att ni åkte ur kommer bara bli ihågkommet som ett olycksfall i arbetet. Alla förväntar sig att ni går upp direkt, att detta bara var ett gupp på vägen. Ni har inte blivit stoppade av deus ex machina, ni har inte tvingats bevittna Larsson, Rödin, Kopacka, Kinnvall och Ölund bryta sina kontrakt för att istället dominera i Leksand. Ni har inte varit nära att åka ner i Division 1.

Glädjen ifjol var inte resultatet av ett vunnet slutspel. De flesta MoDoiter kan intyga hur mycket starkare det kändes än SM-guldet 2007. Det handlade om att vi, mot alla odds, lyckades bryta förbannelsen, och att de som var mest bidragande till att göra det, var en skara fantastiska människor som samtliga vandrat väldigt krokiga vägar genom livet för att hamna där de är idag.

Visst hade det varit coolt ifall Sedinarna och Hedman hade flyttat hem, och sponsorerna hade gått in med 30 miljoner så att vi hade kunnat köpa allt bra på marknaden och gått upp direkt. Men precis som antik grekisk dramaturgi, som i princip alla stora litterära verk bygger på, så måste protagonisten stöta på ett rejält hinder och börja tvivla på sig själv, för att ett bombastiskt klimax skall få maximal effekt. Och tyvärr, att legoknektar som Vesel och Kelleher kommer in och gör exakt samma sak som de gjorde för HV 71 för två år sedan, kommer aldrig ha den effekten.

Även om jag har svurit och gråtit mycket under dessa år, så är jag nu, med facit i hand, glad att det blev som det blev. För utan detta evighetslånga stålbad, hade jag aldrig fått uppleva den där fantastiska valborgsmässoaftonen 2023.

SPOODI: Grejen med Brunäsarna är att de inte begriper sig på HS, dvs att det dagliga gnabbandet är en del av charmen. Det är lite av poängen med att ha olika lags forum samlade på samma ställe. Likväl har det oftast funnits någon sorts code of conduct som säger att man inte hånar andra supportrar direkt efter en förlust etc.

Alla MoDoiter hade såklart gärna sett Dahlén i MoDo, men likväl är det ju kul att skämta om hur lat han är.

Brunäs-boken är mer som HS lilla Knutby. De vill mest vara ifred och stöna över sin dominans mot Nybro, konspirera om hur domare från Stockholm medvetet försöker sabba för dem, hur publik som spiller öl per automatik bör rendera i Brunäs-seger, samtidigt som lagkaptener som attackerar TV-team hyllas som actionhjältar.

Detta stoppar dem emellertid inte från att missionera i andra gästböcker. Notera att inspelen ytterst sällan faktiskt rör de andra lagen, förmodligen saknar de intresse och kunskap för ishockey om inte Brunäs spelar. Dvs, de inte skoja om att Niederbach försöker vara överkonstruktiv, för de vet inte ens vem det är. Och då återstår bara plumpa provokationer, som för tankarna till en skolgårdsmobbare som var för enfaldig för att inse att det i själva verket var han som var den utstötte som ingen ville leka med.

Vi får hoppas att även Brunäsarna växer upp en dag. De skulle nog behöva en dos Bombay TV.