Senare ska jag avslöja vilka som är Samarithian, Metal Guru, Lumber Jack, Ali Sandali, Dream Teams och Mathias-74s tre favoritsabbathlåtar var för sig. Det hela bygger på tidigare inlägg och personlighet samt manlig intuitiuon.
Annars tycker jag Habermas är en cool kille, tänk när man står där på krogen och brudarna undrar vad man jobbar med och man kan svara: - Jag utveckar demokratiska modeller och skapar samhällsteorier. Snacka om bra raggningsreplik.
För några år sedan när deliberativ demokrati var ändå mer inne än vad det är idag.
Man sa att det passar fler människor än den representativa demokratin, fler skulle kunna komma till tals. Jag tvivlar, det är förmodligen bara babbelkusar som Vi som kommer att prata ändå.
Deliberation, deliberativa samtal kan nog vara ett bra alternativ som demokratispridare men bara som ett alternativ. Deliberativ demokrati har stora brister eftersom det bygger på konsensus – att man ska komma överens. Det finns risk att det blir en klubb för inbördes beundran där alla tycker samma. Det går bara komma överens om alla t.ex. håller på HV, om alla accepterar vissa givna förutsättningar. I deliberativ demokrati är det också svårt med ansvarsutkrävande eftersom ingen har den exekutiva makten. Vem ska man kicka om det blir fel?
Hockeysnack som community är inget bra exempel på deliberativ demokrati, däremot är enskilda gästböcker det. Där råder en ohotad konsensus, udda åsikter lämnas ofta okommenterade eller bemöts med enhälligt motstånd.
Ett problem som jag upplever med Hockeysnack är att grundarna, ägarna, utvecklarna, och de dominerande ledarna av denna trevliga site håller på samma lag och tillåter därmed oftare att detta lags supportrar går över gränsen för vad som borde vara tillåtet. Detta är naturligtvis omöjligt för mig att bevisa och givetvis är det också svårare att se detta förhållande om man håller på detta lag.
Detta ska inte ses som ett inlägg till varningen ovan ”försök att trigga hetsiga diskussioner”.
Kanske är detta tillstånd bara ett led i ett allmänt rådande tillstånd i samhället av anpassning till marknaden – ”det är den som betalar som får önska musiken”. Kanske ska det vara på det här sättet, kanske inte. Hur som helst menar jag att det borde diskuteras öppet. Visst förstår jag att HS inte nödvändelsevis är någon demokratisk institution och knappast heller behöver agera enligt detta. Diskutera det borde man dock göra.
Vi får se om en sådan diskursion det blir deliberativ demokrati. Jag tvivlar…
Det där är 50 % Sabbath, Bill Ward på trummor saknas, likaså Ozzy på sång. Bill och Ozzy kan mycket väl sitta på en annan känd trappa i Timråområdet...
Fast det är klart, några stilpoäng kan jag dela ut för Tony och Geezer.
Enligt vad jag hörde hade lika många exporteras utanför Nolaskog som sålts här i stan. En del menar att MoDo börjar bli vad Leksand alltid varit, dvs hela Sveriges lag. Jag menar, det gör ju liksom inget för min del om det blir så.
På tal om adoptera delar av sportbarerna. Undra om Edvardssons trä i Bredbyn förstår hur bra reklam det är med deras donation av alla bord runt om i arenan?
Fillebabba, ner i källaren och leta rätt på sovsäcken, här ska inte missas någon DVD inte.
"I The Golden Heart of Hockey" får du under 76 minuter följa MODO Hockeys säsong från början till slut. I en öppenhjärtlig intervju berättar mästartränaren Harald Lückner om allt från värvningarna inför säsongen till avgörande moment under året och firandet efter att guldet bärgats.
The Golden Heart of Hockey" innehåller matchbilder, intervjuer, Håkan Nordströms unika bilder och självklart också mycket från guldfirandet i Örnsköldsvik. Dessutom innehåller DVD:n extramaterial i form av snygga mål, hårda tag, spelarintro, en Karol Krizan-special och statistik. "
Jag hade lite funderingar om Morrison. Jag gissar att detta diskuterats till leda här och på andra ställen. Det finns ändå lite kvar att älta. Möjligen har jag också valt fel tråd...
Ibland glappar vissa allt för mycket antar jag, saker som kanske inte var menat att komma ut sipprar fram och snappas blixtsnabbt upp av fel öron. I slutet av finalserien kom det fram att MoDo-organisationen inte var nöjd med Justin. Man var visserligen nöjd med honom i medgång och som tung avslutare, men detta var bara i just medgång. Så fort det tog emot det minsta så gav han upp. Det gnälldes och ylades för minsta lilla smäll eller den enklaste förkylningen. ”Det går för fan inte bygga ett lag på spelare som ballar ur så fort det tar emot lite. Det är ingen slump att han inte spelar i slutspelet”, menade denna person.
Nog tror jag MoDo ville ha Morrison, men knappast till varje pris. Kanske hade man bestämt ett högsta pris som han fick kosta, allt däröver ansågs vara dåligt investerade pengar. Man kände till hans begränsning.
Kanske är jag bara besviken för att den spelare som hade det högsta poängsnittet inte valde att spela för MoDo, kanske är jag bara en vanlig dålig förlorare. Morrison var ohyggligt bra strax innan jul och en kort tid därefter. Kanske var Sundströmlinen Elitseriens bästa, åtminstone medan Justin var hel. Vem minns inte LHC borta, 8-1 mot brorsan, de två Frölunda-hemmamatcherna. Morrison var alltså kung mot ett Linköping som då låg elva, två matcher mot ett Frölunda på dekis och ett Timrå i fritt fall som gick runt på två backar och tre forwards samt mot Dalarnas bästa lag. Jag menar, kom igen, morsan är också rightskytt. Hon hade säkert också hängt några av Susse smörchippar.
Nej, ska vi sörja så bör det vara över Kuulsela, förmodligen MoDohistoriens effektivaste värvning. Här snackar vi extrem avkastning på satsade pengar. Speciellt kommer jag ihåg avsnittet av Hockeykväll när den där finske expertkommentatorn pekade in i TV-rutan och sa på samma underbara finlandssvenska som Muminpappan: ”Harald Lückner, jag har ett enkelt råd till dig. Spela Kristian Kuusela i slutet av matcher och avgörande tillfällen i slutspelet”
Visst gillade jag Morrison för sin majestätiska stil, sin tunga forchecking och sköna långa dragningar, men det är nog oklokt att deppa allt för mycket…
Det var en sällsynt trevlig debatt ni hade här, kanske den bästa jag läst i den här gästboken.
Samtidigt får jag dra lite på smilbanden av den ödmjuka inställningen gentemot ”torgalkisarna”. Tänk om alkoholism är genetiskt betingat, då skulle MoDos mongolider och Timrås alkisar vara samma problem. Vad skulle då vissa här inne då skriva om?
Det mesta har nog kommit med i denna ord- och åsiktsrika tråd, jag vill ändå, trots att debatten verkat ha ebbat ut lägga till några synpunkter.
WHO har ända sedan mitten på 70-talet klassat alkoholism som en sjukdom, en primär sjukdom, vilket innebär att det inte beror på något annat.
Knaskamilla skrev att 10 procent av befolkningen är alkoholister. Den siffran jag känner till är 15 procent. Det innebär att mellan 900.000 och 1,3 miljoner svenskar beräknas vara alkoholister. Av dessa är det knappast mer än en 1 procent som sitter på parkbänken.
Vidare brukar det heta att 97 procent av alla alkoholister kommer dö fulla, bakfulla eller på jakt efter sprit. 3 procent av alla alkoholister har själva sökt vård eller blivit erbjudna vård och tagit emot den. Av dessa 3 procent är det mindre än hälften som förblir nyktra. Med andra ord ungefär 1 av hundra alkoholister förblir nyktra.
Om detta stämmer verkar det orimligt att alla dessa alkoholister skulle vara karaktärslösa individer utan viljestyrka. Rimligtvis borde det vara så att när väl en person klivit över gränsen så han eller hon helt försvarslös, personen kan inte längre på egen hand sluta, eller avstå från att börja.
Samtidigt är det väl också så - att ingen annan tvingar alkoholisterna att dricka, ingen sätter en tratt i munnen på dem och tvingar i dem sprit. Med andra ord – en alkis som inte heller själv vill kommer heller aldrig att kunna sluta.
En ytterligare faktor som tyder på att alkoholism förmodligen inte kan vara en yttring av dålig viljestyrka eller avsaknande av moral är det finns en mängd framgångsrika män och kvinnor världen över som är eller har varit drabbade av detta stigma. Världen 4:e rikaste man, grundaren av IKEA – Ingvar Kamprad kallar sig själv då och då för alkoholist. Samma sak är det med innehavaren av världens mäktigaste ämbete – Amerikas president George W Bush. Han har heller inte gjort någon hemlighet av att han har varit på behandling för alkoholism. Eller för att inte tala om vår egen riksalkis Gudrun Schyman. Hon har det numera inskrivet i hennes CV. Ingen kan väl på allvar mena att deras alkoholism har kommit från att de hamnat i fel gäng, eller?
För ett par år sedan var jag och fiskade upp min kusin på Maria pol kliniken på Söder i Stockholm. Han var döende i just detta som ovan beskrivits. Han är av den sorten som skulle beskrivas som kronisk och obotlig alkoholist och narkoman. Efter två veckors avgiftning fick han hänga på mig hem. Vi satt i sex veckor varje dag och diskuterade olika sorters droger, lögner, manipuleringar, stölder mm. Han förklarade hur alla världens droger, drycker, läkemedel fungerar. Vidare menade han också att det fanns två droger som var värre än andra. Den ena var heroin och den andra var alkohol. De var likvärdiga i sitt rus och ungefär lika beroendeframkallande.
Vidare åkte vi dagligen så småningom runt på traktens alla NA-möten från Sundsvall, Härnösand, Kramfors, Svanö, Sollefteå och Ö-vik, jag som besökare och han som narkoman. Pallar man att gå in på ett öppet NA-möte tycker jag man ska göra det. Man får liksom en annan inställning till droger och narkomaner. Hur som helst, på varje NA-möte värden över säger man varje gång att alkohol är en drog.
Jag tänker inte ta ställning i debatten om alkoholens vara eller icke vara utan bara framföra mina erfarenheter i ämnet.
…Och på tal om O’learys. De serverar väl fortfarande mat där?
Man får bara köpa de halva årskorten i par, företrädelsevis om man håller på att separera. Man blir på så sätt garanterad att partnern inte är på samma matcher.
Kollade på den här nya filmen som las in igår, den med de 10 snyggaste målen. Visst var det en del grymma mål. Nummer två är det speciellt mycket känsla i. Men är man en defensiv en som jag, så är filmen även en orgie i bedrövligt backspel. Nästan alla mål där forwarden fintar backen på blå är när backen stirrar på pucken och därför går bort sig. Värst är Tre Kronors back mot Finland.
Mackes snurrfint är fortfarande världsklass och naturligtvis skulle ingen back i världen kunna förhindra den.
Ja, det var ett intressant spektakel det där. Undra hur många tusen personer det var på plats runt kajen. Nog kan det vara bra att stinna amerikanare spenderar pengar här. Jg tror ändå att det var mer pengar som spenderades av infödda då hela stan var fullsatt strax efter båtskrället lagt till. Lite pinsamt var det nog i alla fall. Enligt uppgift applåderade människorna när den la till. För 100 år sedan när Titanic stack från kajen hade det kanske passat, men nu?
Nåja, en hamnstad ska ha en kaj och hamn som används. Det är nog bra i längden att det kommer turister och spenderar.
Kanske är det för lite cello i 3 från 1, kanske inte. Om jag inte minns helt fel hade Färjestad en hockeyspelare som hette Dag Bredberg som spelade cello. Ett klart underskattat instrument i dessa sammanhang.
Nåja, denne stillsamma och melankoliske irländare uppträdde även han på Peace & Love, tror jag. Dalarna fick Sveriges kanske bästa festival, vi fick nöja oss med ett guld. Är vi kvitt eller?
Speciellt trevligt är det när man hör hur han rör fingrarna över gitarrhalsen när han byter ackord. Grymt strippat, ickeproducerat och opluggat, o-i som vi säger norr om Dalälven.
Jo, allt behöver väl inte vara så fördömdat gammalt. Här kommer en kvartett från Las Vegas som blivit lite av en favorit. Kan hända har de lite U2-komplex, men ändå, trevligt och en smula oväntat med tanke på var de kommer från.
Jag har samtliga MoDoiten sen vid den tidpunkten du nämnde. Dock finns de i diverse skrubbar hos mig och hos mina föräldrar. Jag ska leta och inventera.
En annan som med säkerhet har alla dessa är Mikael Uhlin. Prova där först, sen ska jag kolla.
"Det är bara att sträcka på er alla Örnsköldsviksbor, alla Nolaskogsare, alla Högakustenbor, alla ni som bor i Ångermanland, känn stolthet. Ni är värda det här guldet. "
Jag blir fortfarande tårögd när jag ser bilderna och hör Svartvadet och Hasse i intervjuerna. Ju längre tiden går så förstår man att dessa hjältar som Svarten, Hasse, Timmy, Salle inte bara är vanliga hockeyarbetare i ett hockeylag. De är en del av oss, av mig. Själv har jag nog kollat på någon av dessa bilder varje dag sen guldet.
Nej det såg jag inte. Visst var det fokus på "oss", men inte tillräckligt. Ofta när man ska visa miljöförstöring visar man en skorsten, en död isbjörn eller en smutsig flod. Egentligen borde man visa platförpackningen som osten ligger i, plast gjord på olja. När jag veckohandlar på Coop får jag med mig så oerhört mycket förpackningar. Ofta är jag emot förbud, men nog borde vi förjuda sånt som uppenbart skadar vårt enda jordklot
Hållbar utveckling handlar om att ta reda på sin egen skit.
Jag såg inte Foo Fighters men jag tycker det var konstigt att det så sällan svängde under denna maratonkoncert. Bäst av det jag såg tycker jag Beastie Boys var, speciellt deras Shure Shot som vi redan har har haft här i 3 från 1.
Annars tycker jag budskapet var bra. Lite konstigt var det dock att man inte nämde och problimatiserade livsstilsproblemet vi i västvärlden har. Det är vi i väst som står för 95 % av all miljöförstöring. Det är liksom lättare att fokusera på att Brasilien hugger av regnskogen eller att Kina skitar ned en flod. Det är USA som är den överlägset största skurken, lika självklar två är Västeuropa.
Det är tillverkningsindustin som byggt vårt välstånd och det är den som sabbar vår miljö. Damed if you do, damed if you don't...
Den enda populärmusikstil som inte härstammar från "black" music sägs vara country. Jag antar att det inte är den du far efter. Nu har jag i alla fall kastat bokstäver:
Det kan jag hålla med om. Det som mest liknar den hårdrock som finns idag från den tiden är Sabbath. Jag lyssnar inte mycket på de gamla klassikerna, de låter allt för gammalt, förutom just Sabbath. De håller fortfarande. Master of Reality är det bästa som har skapats. Efter Sabotage kom inte något bra.
"Nu är det en jävla massa genrer. Led Zeppelin anses av många vara ursprunget för Heavy Metal. Jag är skeptisk."
Jag är också skeptisk. Enligt mig är all hårdrock och Heavy Metals stamfäder John, Bill, Tony och Terence. Kanske speciellt den sistnämde som stod för soundet och texterna. "Geezer" håller dessutom på Aston Villa, vilket även jag gjorde i unga år.
Min favvo, fröken Ternheim får stå för 3 från 1 idag.
Om jag inte är helt ute och cyklar deltog hon på Peace & Love, kanske mattias – 74 såg henne och kan rapportera om hennes förträfflighet
Det är något med hennes röst, jag vet inte vad det är. Hon sjunger med någon slags brytning som påminner om skotsk eller irländsk accent. En annan av de coola sakerna med denna elegant är att hon sjunger på flera språk. Ibland drar hon till Frankrike för att delta på någon visfestival och sjunger då givetvis på franska, ibland är hon i Tyskland och sjunger på tyska. Någon gång på svenska, men oftast sjunger hon på engelska som i denna version av To Be Gone. Sen att hon sitter i en studio som liknar ett vardagsrum gör det hela än bättre.
Kollar man noga så ser det ut som den amerikanska utrikesministern Condoleezza Rice sitter där i studion. Vad gör hon där? Och som om det inte skulle vara nog. I samma soffa sitter även Hans Blixt. Ni vet han som av FN var satt att hitta massförstörelsevapen i Irak. Och inte nog med det, där sitter också John Malkovich, en av vår tids bäste skådespelare med filmer som ”I huvudet på John Malkovich” och ” Ripley's Game ”. Det kanske konstigaste av allt är ändå, i samma vardagsrum som John Malkowich, Hans och Condoleezza sitter Actionleif, åtminstone liknar han bilden som är på Actionleifs presentation. www.hockeysnack.com/index.php?direct=http://www.hockeysnack.com/arena/allaarenor.php?kategori=Elitserien
Nåja, alla dessa profiler sitter i Kunskapskanalens soffa och lyssnar på:
Nästa bidrag till denna trevliga tråd är detta millenniums bästa låt…om man frågar mig. Jag kan inte komma på en enda låt från 2000-talet som är bättre än denna Broder Daniel-cover. Den har nu legat först i min spellista sen första gången jag hörde den.
Denna spröda lilla sak är också hämtad från det bejublade albumet Somebody Outside som kom 2005, tror jag det var. Det är hennes favorit, så också min…
Trots att Somebody Outside är helt gudomlig har hon gjort en EP som möjligen får betraktas som än bättre. ”Shoreline EP” är namnet och innehåller fem covers. Shoreline (Broder Daniel), Lies (Fleetwood Mac), China girl (David Bowie/Iggy Pop), When tomorrow comes (Eurythmics) och Anywhere I lay my head (Tom Waits)
Jag vet inte hur det är ställt med IQ'n här inne. Men det är liksom inte tänkt att man ska BÄRA dem.